|
detta språk eller hebreiska. Ty de synas an- sett den som ett äkta verk af honom, hvars namn den bär, och ej såsom ett understucket arbete från en senare ålder. Om de alle- nast hade känt en Grekisk afskrift, hvilket likväl är ganska osannolikt, kunde de aldrig hafva ansett den såsom ett original; men den som de åberopade synas de visserligen hafva iklädt denna utmärkta och höga egenskap. Denna slutledning är klar. Antagande sålunda såsom gifvet, att ifrå- gavarande bok är ett verk af någon okänd Ju- de under det lånta namnet Enoch, skall jag un undersöka, hvilka kännetecken vi hafva, för att bestämma den period, då den kan haf- va blifvit skrifven. Att denna period var någon som inträffar före början af christna tid- räkningen, kan icke sättas i fråga, då vi er- inra oss, att den blifvit åberopad af St. Ju- das, visserligen icke såsom en af Enoch sjelf oemotsägligen författad skrift (ty oaktadt det cabbalistiska vittnesbördet blef den aldrig, så- som jag anmärkt, intagen bland den Heliga Skrifts canoniska böcker) utan såsom en, hvil- ken tillskrifves honom. Vi äro således för- sedde med bevis i afseende på den tid, efter hvilken den icke möjligen kan hafva blifvit skrifven; och om vi ord för ord utforska dess innehåll, skola vi genast finna den tid, före hvilken den lika omöjligen kan hafva blifvit författad. Denna tid är tydligen Babyloniska |
fångenskapen ty samma uttryck och beskrif- ningssätt, som förekomma hos Daniel, finner man äfven häri vid framställningen af den Gamle af Dagar, kommande jemte Mennisko- nes Son till doms x). Den kan således icke hafva blifvit skrifven före denna fångenskap. Detta är likväl icke all den visshet, som vi äro i stånd att erhålla, ty det finnes inre be- vis, som äro tillräckliga för bestyrkandet, att den blifvit skrifven långt efter början och äf- ven slutet af babyloniska fångenskapen. Från det 83 till det 90 kapitlet medde- las en allegorisk berättelse om de hufvud- händelser, som omtalas uti den heliga histo- rien, nog tydlig till innehållet, för att icke missförstås. Nu är i denna allegori styrelsen öfver Judiska Nationen fortsatt ända till slu- tet af sjuttio Furstars regering under bilden af sjuttio herdar, som vakta hjorden. Saul, David och Salomon äro först tydligen ut- märkta y). Sedan säges, att dessa sjuttio fur- star eller herdar hafva blifvit tillsatta öfver fåren z); trettio sju af dem äro sammansat- ta i en klass, såsom styrande dem under hvar sin period a). Derefter tjugutre b) och slut- ligen tolf c). Men här synes mig, att ett li- x) Jemför Daniels 7: 9. &c. med 46 Capitlet 1. 47: 3. 59: 1. 69: 12 och 16 verserne y) Cap. 88: 67-82. z) Ib. vers. 92. a) Cap. 89: 1. b) Ib. vers 7. c) Ib. vers 25. |