|
192
syndare, ty genom eder rikedom liknen J de helige, men edra hjertan förebrå eder, vetan- de att J ären syndare. Detta ord skall vitt- na emot eder för minnet af brott. 5. Ve eder, som föden eder af sädens kär- na (sädens ära) och dricken styrkan af källans djup och i eder makt nedtrampen de ringa. 6. Ve eder, som dricken vatten efter be- hag, (hvad tid som helst) ty hastigt skolen J blifva belönte, förtärde och vissnade, emedan J hafven öfvergifvit lifvets källa. 7. Ve eder, som begån orättfärdighet, be- drägeri och hädelse; minnet af eder ondska skall lefva. 8. Ve eder, J mäktige, som med makt nedslån rättfärdigheten; ty dagen för eder un- dergång skall komma, medan många och go- da dagar skall blifva de rättfärdigas del, just vid den tiden, just vid eder doms tid. 1. De rättfärdige äro öfvertygade, att syn- dare icke skola finna nåd, utan förgås på o- rättfärdighetens dag. 2. J skolen sjelfve erfara det; ty den Al- drahögste skall ihågkomma eder undergång, och änglarne skola glädja sig deröfver. Hvad viljen J göra, J syndare, och hvarthän viljen J fly på domens dag, då J fån höra orden af de rättfärdigas bön? 3. J
|
193
3. J ären icke lika dem, som härom vitt- na emot eder; J ären syndares stallbröder. 4. I dessa dagar skola de rättfärdigas böner hinna upp till Herren. När dagen för eder dom kommer och hvarje omständighet af eder orättfär- dighet berättas inför den store och helige Ende; 5. Skola edra ansigten betäckas med blyg- sel, och hvarje handling, som blifvit bekräftad genom brott, skall förkastas. 6. Ve eder, J syndare, som midt på haf- vet och på torra landet ären de, mot hvilka ett ondt vittnesbörd finnes. Ve eder, som för- slösen silfver och guld, icke förvärfvade i rätt- färdighet, och sägen: vi äro rika, besitta ägo- delar och hafva förvärfvat allt, hvad vi kun- na önska. 7. Nu vilje vi derföre göra, hvad helst vi äro hugade att göra; ty vi hafva hopat silf- ver; våra lador äro fulla, och husfäderna i våra hus likna öfverflödande vatten. 8. Likasom vatten skall eder falskhet rin- na bort; ty eder rikedom skall icke blifva varaktig, utan skall hastigt skiljas från eder, emedan J hafven förvärfvat alltsammans med orättrådighet; till yttersta förbannelse skolen J blifva öfverlåtne. 9. Och nu svär jag eder, J listige, så väl som eder, J enfaldige, att J, ofta betraktande jorden, J menniskor, kläden eder prägtigare än gifta qvinnor, och begge tillsammans bät- re än ogifta, allestädes klädande eder i ma- |