|
194
jestät, i prakt, i myndighet och i silfver; men guld, purpur, ära och rikedom flyta bort li- kasom vatten. 10. Lärdom och vishet äro således icke deras. Sålunda skola de förgås tillika med deras rikedom, med all deras herrlighet och deras ära. 11. Medan deras andar skola med onåd, med mördande och yttersta armod kastas i en brinnande ugn. 12. Jag har svurit eder, J syndare, att hvarken berg eller kullar hafva varit eller sko- la blifva tjenliga för qvinnor *). 13. Ej heller har brottet blifvit i denna väg nedsändt till oss på jorden, utan menni- skor hafva af sig sjelfva påfunnit det; och högeligen skola de, som utöfva det, blifva för- bannade. 14. Ofruktsamhet skall icke eljest vara qvinnans lott; men i följd af sina händers verk skall han dö barnlös. 15. Jag har svurit eder, J syndare, vid den helige och store Ende, att alla edra on- da gerningar äro uppenbarade i himlarne, och att ingen af edra förtryckande gerningar är dold och hemlig. 16. Tänken icke i edra själar, ej heller sägen i edra hjertan, att hvarje brott icke är *) Tilläfventyrs att förse dem med skatter till pryd- nads anskaffande. |
195
uppenbart och sedt. I himmelen upptecknas det dagligen inför den Aldrahögste. Hädan- efter skall det blifva uppenbaradt; ty hvarje förtryckets gerning, som J begån, skall dag- ligen upptecknas, tilldess tiden till eder för- dömelse kommer. 17. Ve eder, J enfaldige, ty J skolen för- gås i eder enfaldighet. På de visa villen J icke höra, och det som är godt skolen J icke erhålla. 18. Veten nu derföre, att J ären bestäm- da för förödelsens dag; vänten icke, att syn- dare skola lefva, utan i tidens fortgång sko- len J dö, ty J ären icke tecknade till åter- lösning; 19. Utan J ären bestämde för den stora domens dag, för olyckans dag och edra sjä- lars yttersta vanära. 20. Ve eder, J hårdnackade uti hjertat, som begån missgerning och lefven af blod. Hvarifrån kommer det, att J föden eder af go- da ting, dricken och blifven mättade? Är det icke, emedan vår Herre den Aldrahögste har försett jorden öfverflödigt med alla slags goda ting. För eder skall ingen fred blifva. 21. Ve eder, som älsken orättfärdighetens gerningar. Hvarföre gören J eder hopp om det, som är godt? Veten att J skolen blifva öf- verlemnade i de rättfärdigas händer, hvilka sko- la afhugga edra halsar, döda eder och icke visa eder medlidande. |