|
82
vesterut, intill yttersta ändarne af jorden. 2. Hvarest jag såg en lågande och oupp- hörligt framströmmande eld, hvilken hvarken dag eller natt afbröt sitt lopp, utan fortfor beständigt på samma sätt. 3. Jag frågade, sägande: hvad är detta, som aldrig upphörer? 4. Då svarade Raguel, en af de helige änglar, som voro med mig, 5. Och sade: Denna lågande eld, som du ser strömma vesterut, kommer från alla him- melens lysande kroppar. och såg ett berg af eld, som flammade natt och dag. Jag nalkades detsamma, och blef varse sju lysande berg, hvilka alla voro skil- da från hvarandra. 2. Deras stenar voro glänsande och skö- na. Allt var präktigt och lysande att se, och skön var deras yta. Tre berg voro österut; befästade derigenom, att de voro ställde det ena på det andra. Och tre voro söderut, befästade på ett lika sätt. Der voro likale- des djupa dalar, hvilka icke kommo hvaran- dra nära, och det sjunde berget var i midten af dem. Slutligen liknade de alla sätet af en thron, och välluktande träd omgåfvo dem. |
83
3. Ibland dessa var ett träd af en oupp- hörlig lukt; och af alla som voro i Eden fanns ej något träd, som luktade såsom detta. Dess löf, dess blommor och dess bark viss- nade aldrig, och dess frukt var skön. 4. Dess frukt liknade palmens klase. Jag ropade: Se, detta träd är praktfullt till utse- endet, skönt till sina löf, och åsynen af dess frukt är angenäm för ögat. Då svarade Mi- chael, en af de heliga och herrliga änglar, som voro med mig, och en, som styrde öfver dem. 5. Och sade: Enoch, hvarföre frågar du rörande lukten af detta träd? 6. Hvarföre forskar du att veta det? 7. Då svarade jag, Enoch, honom och sade: Rörande hvarje ting önskar jag att blifva undervisad, men i synnerhet rörande detta träd. 8. Han svarade mig sägande: det berg, som du ser, hvars utsträckta spets liknar Her- rens säte, skall blifva det säte, hvarpå den he- lige och store herrlighetens Herre, den evigt varande Konungen skall sitta, då Han skall komma och nedstiga, för att besöka jorden med godhet. 9. Och detta träd med en angenäm lukt skall icke en enda med köttslig lukt äga makt att röra, intill stunden för den stora domen. Då alla skola straffas och förgöras för evigt, skall detta tillhöra den rättfärdige och ödmju- ke. Frukten af detta träd skall gifvas åt de utvalda. Ty norr ut skall lifvet planteras på |