|
156
ledes jorden uppslukas af en stor afgrund, och berg uppstaplas på berg. 6. Kullar nedsjönko på kullar; höga trän skredo från sina stammar och voro på vägen att bortkastas och nedsjunka i afgrunden. 7. Af häpenhet öfver dessa ting blef min röst darrande. Jag ropade och sade: jorden är förstörd. Då uppreste min faderfader Mala- lel mig och sade til mig: hvarföre ropar du så, min son? och hvarföre jämrar du sig så? 8. Jag berättade för honom hela den syn, som jag hade sett. Han sade till mig: besan- nadt är hvad du har sett, min son. 9. Och mäktig är synen af din dröm rö- rande hvarje hemlig synd på jorden. Dess beståndsdelar skola sjunka ned i afgrunden, och en stor förstörelse skall inträffa. 10. Nu, min son, stig upp och bönfall hos herrlighetens Herre (ty du är trogen) att en återstod måtte lemnas på jorden, och att han ej måtte alldeles förstöra den. Min son, all denna olycka öfver jorden kommer ned ifrån himmelen; på jorden skall det blifva en stor förstörelse. 11. Då uppstod jag, bad och bönföll, och uppskref min bön för verldens slägten, förklarande allting för min son Mathusala. 12. Då jag gick ut på jorden och, seen- de på himmelen, blef varse solen framskridan- de från öster och månan nedgående i vester, några få strödda stjernor och hvarje ting, som Gud har känt från begynnelsen, välsignade |
157
jag domens Herre och prisade Honom, eme- dan Han utsändt solen från österns fönster, på det hon uppstigande och uppgående på himmelens yta måtte springa upp och full- följa den väg, som blifvit utstakad för henne. och välsignade den helige och store Ende. Jag talte med min muns andedrägt och med en tunga af kött, hvilken Gud har skapat åt alla död- liga menniskors söner, på det de må tala med den, gifvande dem andedrägt, en mun och en tunga att samtala med. 2. Välsignad är du, o Herre, Konun- gen, stor och mäktig i din storhet, Herre öf- ver alla skapade ting i himmelen, konungars Konung, hela verldens Gud, hvars rike, hvars regering och Majesät varar från evighet till evighet. 3. Från slägte till slägte skall ditt välde vara. Alla himlarne äro din thron från e- vighet, och hela jorden din fotapall från evig- het till evighet. 4. Ty Du har skapat dem, och öfver allt regerar Du. Ingen gerning, hvilken som helst, öfverträffar din makt. Hos Dig är visheten oföränderlig; ej heller har den någonsin blif- vit aflägsnad från din thron och din närva- ro. Du vet allting, ser och hörer allt; och icke är något doldt för Dig; ty Du genom- skådar allt. |