|
158
5. Änglarne i dina himlar hafva begått öfverträdelse; och öfver de dödligas kött skall din vrede hvila till den stora domens dag. 6. Nu, o Gud, Herre och mäktige Ko- nung, anropar jag Dig och bönfaller hos Dig, att Du hörer min bön, att afkomma måt- te lemnas mig på jorden, och att icke hela menniskoslägtet måtte förgås. 7. Att jorden ej måtte lemnas öde och förstörelsen icke räcka i evighet. 8. O, min Herre, låt den slägt utplånas från jorden, som har förolämpat Dig, men ett rättfärdigt och troget slägte stadga sin af- komma för evigt. Dölj ej ditt ansigte, o Her- re, för din tjenares bön. klarade allt för dig, min son. Enoch uppstod och sade till sin son Mathusala: till dig, min son, skall jag tala. Hör mitt ord, och böj dina öron till din faders uppenbarelses dröm. Innan jag gifte mig med din moder Edna, såg jag en syn på min säng. 2. Och blef varse en ko, som uppkom ur jorden. 3. Och denna ko var hvit. 4. Sedermera uppkom en qviga, och med den en annan qviga, af hvilka den ena var svart och den andra röd *). *) Kain och Abel. |
159
5. Den svarta qvigan slog den röda och förföljde den öfver jorden. 6. Från den tiden kunde jag ej mera se den röda qvigan; men den svarta tillvexte i storlek, och en qviga kom med den. 7. Derefter såg jag många kor framkom- ma, liknande denna och följande efter henne. 8. Den första qvigan utgick äfven i när- varo af den första kon, och sökte den röda qvigan, men fann den icke. 9. Och hon jämrade sig med stor jäm- mer, då hon sökte den. 10. Då såg jag, till dess den första kon kom till henne, från hvilken tid hon blef tyst, och upphörde att jämra sig. 11. Sedermera kalfvade hon en annan hvit ko. 12. Och kalfvade åter många kor och svarta qvigor. 13. I min sömn blef jag äfven varse en hvit thur, som på lika sätt vexte och blef en stor hvit tjur. 14. Efter honom framkommo många hvi- ta kor, liknande honom. 15. Och de började att kalfva många hvi- ta kor, hvilka liknade dem och följde hvar- andra. det jag sof, och betraktade himmelen ofvan- |