|
204
har domen någonsin under deras lifstid träffat dem. 5. Men har det icke blifvit dem visadt, att när deras själar nedstiga till de dödas bo- ning, skola deras onda gerningar blifva deras plåga? I mörker, i snaran och i lågan, som skall brinna till den stora domen, skola deras själar inkomma, och den stora domen skall verkställas för evigt. 6. Ve eder, ty för eder skall ingen fred vara. Och J kunnen icke säga till de rättfär- diga och till de goda, som äro vid lif: I vår vedermödas dagar hafva vi varit bedröfvade; all slags vedermöda hafva vi sett, och myc- ket ondt hafva vi lidit. 7. Våra andar hafva blifvit förtärda, af- tagit och blifvit förminskade. 8. Vi hafva förgåtts, och ingen möjlig- het till hjelp har för oss varit i ord eller i gerning: vi hafva funnit ingen hjelp, men blif- vit plågade och förgjorde. 9. Vi hafva icke väntat att lefva dag från dag. 10. Vi hoppades i sanning, att hafva blif- vit hufvudet. 11. Men vi hafva blifvit svansen. Vi haf- va blifvit plågade, då vi gjort vårt bästa, men vi hafva icke erhållit välde öfver vår plåga. Vi hafva blifvit uppätne af syndare och o- gudaktige; deras ok har varit tungt på oss. 12. Dessa hafva utöfvat herraväldet öfver oss, hvilka afsky och pådrifva oss; och för |
205
dem, som hata oss, hafva vi böjt våra nackar; men de hafva icke visat något medlidande med oss. 13. Vi hafva varit angelägne att undkom- ma från dem, på det vi måtte fly bort och komma i ro; men vi hafva icke funnit något ställe, till hvilket vi kunde fly och blifva sä- kra för dem. Vi hafva sökt en fristad hos furstar i vår nöd, och hafva jämrat oss för dem, som uppslöko oss; men vårt rop har icke blif- vit aktadt, ej heller hafva de varit villige att höra vår röst; 14. Utan snarare att bistå dem, som plun- dra och uppsluka oss, dessa som förminska oss och dölja sitt förtryck, som icke borttaga sitt ok från oss, utan uppsluka, utmärgla och dräpa oss; som dölja vårt mördande och icke ihågkomma, att de hafva upplyft sina hän- der emot oss. 1. Jag svär eder, J rättfärdige, att himme- lens änglar vittna om eder fromhet inför den mäktige Endes herrlighet. 2. Biden med tåligt hopp; ty tillförene haf- ven J blifvit plågade med ondt och med be- dröfvelse; men nu skolen J skina, likasom him- melens stjernor. J skolen blifva sedde, och himmelens portar skola öppnas för eder. Edra rop hafva kallat på domen, och den har synts eder, ty en redogörelse för allt edert li- |