|
202
2. Och när Han utsänder sitt ord emot eder, ären J icke skonade och förskräckte? 3. Alla himlakropparne skakas med stor fruktan, och hela jorden skonas, medan den darrar och lider ångest. 4. Alla änglar utföra de befallningar, som de erhållit, och äro angelägna att blifva dolde i den stora herrlighetens närvaro, medan jor- dens barn äro förskräckta och oroade. 5. Men J, syndare, ären för evigt förban- nade, för eder skall fred ej vara. 6. Frukten icke, J de rättfärdigas själar, utan afbiden med tåligt hopp dagen för eder död i rättfärdighet. Sörjen icke derföre, att edra själar med stor vedermöda, med suckan, jämmer och sorg medstiga uti de dödas boning. I eder lifstid hafva edra kroppar icke emot- tagit en belöning, som svarar emot eder god- het; men under eder lefnadstid hafva syndare varit till, i förbannelsens och straffets tid. 7. Och då J afliden, säga syndare om e- der: såsom vi dö, dö de rättfärdige. Hvad gagn hafva de af sina gerningar? Se, liksom vi, för- gås de i sorg och i mörker. Hvilken fördel hafva de öfver oss? Hädanefter äro vi lika. Hvad blir att åtkomma för deras händer, och hvad finna deras ögon att betrakta i evighet? Ty se, de äro döda, och aldrig mer skola de se ljuset. Jag säger eder, J syndare, J hafven blifvit mättade med mat och dryck, med men- niskorof och byte, med synd, med förvärf- vande af rikedom och med åsynen af goda |
203
dagar. Hafven J icke gifvit akt på de rätt- färdiga, huru de sluta sina dagar i fred? ty icke något förtryck är funnet i dem, allt intill dagen af deras död. De förgås och äro såsom om de icke voro, medan deras själar nedsti- ga i bekymmer till de dödas boning. vid storheten af Hans herrlighet och Hans ära; vid Hans lysande rike och Hans Maje- stät svär jag eder, att jag förstår denna hem- lighet, att jag har läsit himmelens skriftafla, har sett de heligas skrift och upptäckt, hvad som är skrifvet och intryckt derpå om eder. 2. Jag har sett, att all godhet, glädje och ära har blifvit tillredd för eder och uppskrif- ven för deras andar, som dö utmärkt rättfär- diga och goda. Åt eder skall detta gifvas i ersättning för edert bekymmer, och eder lott skall vida öfverträffa de lefvandes lott. 3. Andarna af eder, som dö i rättfärdig- het, skola lefva och glädja sig; deras andar skola fröjdas; och deras minne skall vara in- för den mäktige Endes ansigte från slägte till slägte. Ej heller skola de nu frukta för onåd. 4. Ve eder, J syndare, då J dön i edra synder, och de som äro lika eder säga om e- der: välsignade äro desse syndare. De hafva sett alla sina dagar, och nu dö de i lycka och rikedom. Vedermöda och nederlag kände de icke, medan de lefde; i ära dö de; ej heller |