|
som tillfredsställande i detta ämne. Sanning är, att St. Judas nyttjar det ordet phrophete- rat, då han omtalar den apocryphiske E- noch; men låt oss äfven komma ihåg, att St. Paulus använder det liktydiga ordet prophet äfven om en hednisk Poet. Och som det al- drig sattes i tvifvelsmål, innan boken förlora- des, att St. Judas verkligen begagnade det i sådan mening, är jag öfvertygad, att nu, se- dan boken är återfunnen, någon fråga om annat förhållande ej mer kan uppstå. Af föregående anmärkningar synes såle- des vara ådagalagdt, att den nu först utgifna Enochs bok utgör precist samma verk, som den Grekiska af denna titel, hvilken kändes af Kyrkofäderna; att den är åberopad af St. Ju- das, och att den gamla Kyrkan, och må hän- da hvarje kyrka, gammal eller ny, med un- dantag af den Abyssiniska, alltid ansett den såsom apocryphisk. af hvilken, och under hvad period den är författad, blifva de frå- gor, hvilka naturligen näst härefter framstäl- la sig till afgörande. Men att försöka en forskning till denna egenskap, skall måhända anses allenast såsom ett irrande från den ena tis auctore confutans. Qui autem putant totum librum debere sequi eum, qui libri usus sit ver- siculo, videntur mihi et apocryphum Enochi, de quo apostolus Judas in epistola sua testi- monium posuit, inter Ecclesiæ scripturas re- cipere Comm. in Tit. 1: 12. |
gissningen till den andra, utan någon led- tråd; genom en labyrint af tvifvelsmål och förlägenhet. Sådan skulle händelsen oemot- sägligen blifva, om jag byggde någon hypo- thes på slutsatser, härledda från yttre bevis; men jag har föreställt mig, att något som liknar ett närmande till verkliga förhållandet skulle måhända kunna hämtas från en helt och hållet inre bevisning. I afseende på den förmodade författa- ren, om boken verkligen är sammanskrifven af en och samma person, synes föga me- ra kunna upptäckas, än att han varit en jude och skrifvit på sitt eget språk. Hvarje ställe och hvarje del af boken synes härom bära det mest klara och tydliga vittnesbörd. Såsom bevis, på att den ursprungligen blifvit skrifven på hebreiska, åberopar jag Scaligers omdöme, hvilken jag äfven bör anmärka grun- deda sin mening på det grekiska fragment, som blifvit förvaradt genom Georgius Syncel- lus. Då han tillkännagifver de orsaker, som för- mått honom att afskrifva och utgifva, hvad han anser såsom judiska lögner och osmakliga fabler, säger han: "Sed quia ex hebraismo conversa "sunt, ut etiam mediocriter hebraice perito "constare potest, et vetustissimus est liber, et a "Tertulliano ex eo quædam adducuntur, quæ "huc alludunt, et qvod caput est, locus, qui "in Epistola Judæ de angelis prævaricatori- "bus producitur, manifesto ex hoc fragmen- |