|
meddelat ett fragment, eller om hans under- rättelse rörande Enochs prophetia härledde sig från någon annan källa. Efter den upptäckt, som gjordes av Scali- ger, har mycket blifvit skrifvet, men föga eller ingen ökad underrättelse erhållits, i det- ta ämne. Den fullständigaste upplysning rö- rande den tanka, som Christna Kyrkans fä- der hyste, och de ställen som dessa anfört ur denna berömda apocryphiska bok, in- nan den gick förlorad, likasåväl som hvad nyare skriftställare gissat i detta afseende, finnes i Fabricii Codex Pseudepigraphus Vet. Testamenti, Vol. 1 pag. 160 - 224 c); hvil- ken även slutligen meddelar det grekiska fragment deraf, som Georgius Syncellus be- varat. Men ehuru grekiska afskriften af denna bok, som må hända i sig sjelf ej var något annat än blott en öfversättning från något hebreiskt eller chaldeiskt original, synes haf- va blifvit oersättligen förlorad, rådde likväl en förmodan, redan i början af sjunde år- hundradet, att en Ethiopisk öfversättning än- nu funnes i Abyssinien. I sina commenta- rier till ethiopiska historien, anmärker Lu- dolf, att en ethiopisk skrift, som förmodats vara Enochs bok, blifvit öfversänd från Egyp- c) Pag. 222, 223 åberopar Fabricius tjugo särskilda författare, som mer eller mindre syftat på denna bok. |
ten och köpt av Peiresc. Hans ord äro föl- jande: "Gassendus in vita, Peireskii de Ae- "gidio Lochiensi Capucino, qui in Aegypto "septennium egerat, inter alia scribit: Quan- "doquidem inter cætera animadvertisse se "dixit Mazakpha Enok, seu phrophetiam "Enochi, declarantem ea, quæ ad finem us- "que seculi eventura sunt; librum Europæ "pridem invisum, illic autem charactere ac "idiomate Aethiopico seu Abyssinorum, "apud quos is fuerat servatus, conscriptum, "ideo Peireskius sic fuit accensus ejus quo- "quo pretio comparandi studio, ut nullis "parens sumptibus ipsum denique sui fecerit "juris." I följd af denna underrättelse, tilläg- ger han, uppmanades han af sina lärda vän- ner, att göra allt hvad som stod i hans makt att skaffa sig åtminstone ett exemplar af en bok, rörande hvilken så många litterära, men fåfänga forskningar hade ägt rum, för att afgöra, huruvida en sådan bok någonsin verkligen funnits och, i denna händelse, af hvad vigt och anseende den kunde vara. Ej heller spa- rade han, säger han, hvarken penningar el- ler möda, till dess han erhöll det önskade exemplaret. "Igitur et ego nullis neque "sumtibus neque laboribus peperci, donec "specimen istius libri adipiscerer." Slutligen, och för att fullkomligen tillfredsställa sig sjelf, begaf han sig jemväl till Paris, hvarest bo- ken var anförtrodd åt det Kongl. Biblio- theket, och fick der undersöka den hel |