|
fjerde furste, att Solens omloppstid afmä- tes genom tolf himlatecken delade i 360 gra- der. Detta är tydligen icke Alexander Po- lyhistors språk och uttrycket icke hans, utan Georgii Syncelli tankar, hvilken senare förut hade åberopat och nu vederlägger denne för- fattares uppgift. På det hela må vi således vara försäkra- de, att boken är skrifven före Christendomens början, och sannolikast i början af Herodis regering. Att den ej kan vara ett verk af någon Författare, som lefvat efter de inspi- rerade Författarne i nya Testamentet, eller varit samtidig med dem, måste vara uppen- bart genom St. Judæ anförande, hvilket bevi- sar, att boken på hans tid varit ett verk, som åtminstone blifvit tillskrifvit Enoch sjelf. Det bör måhända anmärkas såsom en sällsamhet, att en bok, författad icke mer än ett hundrade år före den tid, St. Judæ epi- stel skrefs a), skulle på en så kort tidrymd hafva blifvit så känd hos allmänheten, att den af några varit ansedd såsom ett äkta verk af Patriarken Enoch. Deraf följer likväl på intet sätt, att boken, emedan den bär Enochs namn, derföre blifvit i allmänhet ansedd så- a) Denna Epistel förmodas i allmänhet hafva blifvit skrifven omkring år 70. Om vi förmoda, att Enochs bok blifvit skrifven i åttonde året af He- rodis regering, det vill säga 30 år före Christi födelse, så är den jemt etthundrade år äldre än St. Judæ Epistel. |
som verkligen författad af honom. Vishets- boken bär Salomons namn, och författaren antager äfven hans karakter; men hvem kan häraf draga den slutsats, att den verkligen var ett verk af den inspirerade Monarken sjelf? Om, icke desto mindre, någon verkli- gen fanns under ifrågavarande period, som an- såg Enochs bok såsom äkta, så är detta må- hända ej en så märkvärdig omständighet, som det vid första ögonkastet må synas. Ty ehu- ru denna bok är tydligen skrifven af en Jude, kan dess författare likväl icke hafva bott i Palestina, så att den måste hafva blifvit ut- gifen och kommit från ett annat, och såsom jag tror, aflägset land. I följd heraf har dess ursprung varit eller sannolikt blifvit invickladt i mörker. Såsom bevis derpå, att Författaren ej kan hafva bott i Palestina, blir det endast nödvändigt, att taga i öfvervägande, hvad som uppgifves i 71 Capitlet rörande dagar- nes längd under åtskilliga tider af året. Det inre bevis, som detta Capitel innehåller, sy- nes afgörande i detta afseende. Ty sedan han delat dagen och natten i aderton delar, framställer den apocryphiske Enoch tydligen den längsta dagen på året såsom innehållan- de tolf af dessa aderton delar a). Nu är a) Vid denna tid förlänges dagen och blir dubbelt så lång som natten, upptagande tolf delar, hvar- emot natten förkortas till sex delar. v. 18, 19. |