|
188
18. Ej heller skall synden blifva nämnd der i evighet. 19. Hvilken är det ibland alla menni- skors barn, som är i stånd att höra den he- lige Endes röst utan rörelse? 20. Hvilken är i stånd att tänka Hans tankar? Hvem är i stånd att betrakta alla himmelens verk? Hvem att fatta alla ger- ningar i himmelen? 21. Han må se dess lifvande, men icke dess anda; han må vara i stånd att samtala derom, men icke att uppstiga dit. Han må se alla skiljegränser imellan dessa ting och öfverväga dem; men han kan icke göra nå- got, som liknar dem. 22. Hvilken af alla menniskor är i stånd att fatta bredden och längden af jorden? 23. Af hvem har alla dessa tings stor- het blifvit sedd? Är det någon menniska, som förmår fatta vidden af himmelen, hvad dess upphöjning är, och hvad som understö- der den? 24. Huru stort stjernornas antal är, och hvarest alla ljusen hvila sig? barn, att älska rättfärdigheten och att vandra i den; ty rättfärdighetens vägar äro värdige att följas; men orättfärdighetens vägar skola hastigt fela och blifva förminskade. |
189
2. För män af anseende i deras tid äro förtryckets och dödens vägar uppenbarade; men de hålla sig långt ifrån dem och följa dem icke. 3. Nu låt mig äfven uppmana eder, som ären rättfärdige, att icke vandra på ondskans och förtryckets vägar, ej heller på dödens vägar. Nalkens dem icke, på det J icke måt- ten förgås, utan eftertrakten 4. Och utväljen åt eder rättfärdigheten och en god lefnad. 5. Vandren på fredens vägar, att J måt- ten lefva och finnas värdige. Behållen mi- na ord i edra innersta tankar, och utplånen dem icke ur edra hjertan; ty jag vet, att syn- dare på ett listigt sätt råda menniskor att be- gå brott. De skola icke finnas på något ställe, ej heller skall något råd verka det minsta på dem. 6. Ve dem, som uppbygga orättfärdighet och förtryck, och som lägga grund till be- drägeri; ty de skola hastigt blifva störtade och aldrig erhålla fred. 7. Ve dem, som uppbygga sina hus med brott; ty ända till grundvalarne skola de- ras hus förstöras, och genom svärd skola de sjelfva falla. Äfven de, som förvärfva guld och silfver, skola rättvisligen och hastigt för- gås. Ve eder, som ären rika, ty J hafven förtröstat på edra rikedomar; men J skolen blifva skillda från edra rikedomar, emedan J ej hafven ihågkommit den Aldrahögste i eder lyckas dagar: (J skolen blifva utdrifne, eme- |