|
122
falla ned och tillbedja inför Andarnes Herre, bekännande sina synder för Honom. 2. De skola välsigna och prisa Andar- nes herre, sägande: Välsignad vare Andarnes Herre, konungarnes Herre, furstarnes Herre, de rikas Herre, herrlighetens Herre och vis- hetens Herre! 3. Han skall uppenbara hvarje hemligt ting. 4. Din makt varar från slägte till slägte, och din herrlighet från evighet till evighet. 5. Djupa äro alla dina hemligheter och otaliga, och din rättfärdighet är oberäknelig. 6. Nu veta vi, att vi skola lofsjunga och välsigna konungarnas Herre, Honom som är konung öfver all ting. 7. De skola äfven säga: hvilken har gif- vit oss hvila, att lofsjunga, berömma, välsigna och bekänna, i Hans herrlighets närvaro? 8. Och liten är den hvila, vi önska; men vi finna den icke; vi förkasta den och äga den icke; ljuset har gått förbi oss; och mörk- ret har betäckt våra throner för evigt. 9. Ty vi hafva icke bekännt inför Honom; vi hafva icke prisat konungarnes Herres namn; vi hafva icke prisat Herren i alla Hans verk, utan vi hafva förtröstat på vårt herraväldes spira och på vår egen herrlighet. 10. på den dagen af vårt lidande och vår vedermöda skall Han icke frälsa oss, ej heller skola vi finna hvila. Vi bekänne, att |
123
vår Herre är trofast i alla sina verk, i alla si- na domar och i sin rättfärdighet. 11. Och i sina domar har han ej något afseende på personen; och vi måste skiljas från Hans närvaro för våra onda gerningars skull. 12. Alla våra synder äro sannerligen otaliga. 13. Då skola de säga till sig sjelfva: vå- ra själar äro mättade af brottets verktyg (ut- öfning?) 14. Men det hindrar oss icke att nedsti- ga i helfvetets brinnande sköte. 15. Derefter skola deras ansigten uppfyl- as med mörker och förvirring inför menni- skones Son, från hvars närvaro de skola ut- drifvas och inför hvilken svärdet skall qvar- blifva, för att utdrifva dem. 16. Så säger Andarnes Herre: detta är beslutet och domen, i Andarnes Herres när- varo, emot furstarne konungarne, de upphöjda och dem, som besitta jorden. hemliga ställe. Jag hörde rösten af en ängel, sägande: desse äro de änglar, som hafva ned- stigit från himmelen på jorden och hafva up- penbarat hemligheter för menniskors söner, och hafva förledt menniskors söner att begå synd a). a) I Parisiska manuscriptet börjar här 11 Sectionen och ett nytt kapitel. Detta med påföljande 65 |