I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: “Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: “Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: “Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: “Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne. Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: “Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Då sade Maria: “Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”

---

Det är ovanstående text, från Lukasevangeliet 1:26-55 som bildar grunden till firandet av Marie bebådelse som uppstod någon gång mot slutet av 400-talet, antagligen som ett sätt att kristna firandet av vårdagjämningen, som mycket påpassligt inträffar nio månader innan firandet av midvintersolståndet, då man firar Kristi födelse. Hela denna text finns naturligtvis i ett otal tonsättningar, men det är de repliker som är kursiverade som är vanligast, och som ni kommer att känna igen i de följande sångerna. Att änglar kommer och talar om att man ska bli med barn hör inte till ovanligheterna när det gäller avlandet av mer eller mindre bemärkta personer som är särskilt utvalda av Gud för olika storverk: Strax före detta citat från Lukas kommer Gabriel och berättar att Elisabeth ska föda Johannes döparen, på samma sätt var det med Abraham och Sara angående Isak, så gick det till när Simson blev till (också en förebild av Kristus), så fick kung David reda på sin son Salomo, och i det förut nämnda citatet från Jesaja 7:14 berättar Gud för kung Ahas om Jesajas kommande son, om jag inte helt har missuppfattat saken. Att härstamma från en Gud är inte heller så ovanligt: Cæsar var t ex i rakt nedstigande led från Venus, och alla härstammar vi ju från Adam som är son till Gud, som det står i Luk 3:38. Det som är lite speciellt beträffande dagens tema är att Gud är far direkt till Jesus, ett messianskt motiv som var mycket i svang på den tiden. I sådana här sammanhang brukar frågan om jungfrufödsel, parteogenes, komma på tapeten. Några ord om detta ur Svenskt Bibliskt Uppslagsverk (1948): “I Immanuelsutsagan, Jesaja 7:10 ff,” (dvs “Se, jungfrun (eller “den unga kvinnan” som det mycket riktigt står nuförtiden) skall bli havande och föda en son och hans namn skall kallas Emmanuel” osv), “anspelas på jungfrufödsel, men “jungfru” är här en religiös-kultisk titel i enlighet med den urgamla främre-orientaliska ideologi, som framställer moder- och kärleksgudinnan och hennes kvinnliga kulttjänare som “jungfrur” och kallar dem så. Virginitetsaspekten spelar härvid sin självklara roll, men den diskussion om sakens biologiska sida som förts i nyare tid innebär en modern-rationalistisk syn, som helt misskänner den ursprungliga religiösa. (...) Traditionen om Jesu jungfrufödelse stöder sig på Jesaja 7:14, men är därför ej utspunnen ur detta skriftord. Berättelsen om jungfrufödelsen saknar hos Lukas alla kultiska och mytiska drag och framträder som en familjehistoria med starkt uppbygglig prägel.”

---

Ave Maria gratia plena Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus et benedictus fructus ventris tui Jesus. Sancta Maria mater Dei ora pro nobis peccatoribus nunc et in hora mortis nostræ. Amen.

Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

(Denna bön består av tre delar: Ängelns hälsning till Maria, från Lukas 1:28, Elisabeths hälsning till Maria, från Lukas 1:42, Och den avslutande delen, själva bönen. Precis som många andra citat ur evangelierna har ängeln Gabriels resp Elisabeths repliker tidigt använts var och en för sig till olika sånger, men det var inte förrän på tusentalet som man började använda ängeln Gabriels replik som en hälsning till Maria. Från den tiden finns också ett offertorium som skildrar ängeln Gabriels möte med Maria, och där Elisabeths replik finns med som ett slags refräng. På elvahundratalet började man hälsa Maria med Gabriels och Elisabeths repliker hopbakade, och under tolvhundratalet spred sig vanan att använda radbandet (rosenkransen) till att räkna Ave Maria i stället för Pater Noster som tidigare (Själva radbandet kallas dock fortfarande ofta för paternoster, och det är därför paternosterhissar heter som de gör). Långt senare lade man till “Jesus” och “Amen”, och i den formen förblev Ave Maria in på femtonhundratalet. Protestanterna kritiserade användandet av Ave Maria som bön, eftersom det inte var en bön utan en hälsning, och därför började man lägga till bönepunkter på slutet. Detta bruk sanktionerades av Tridentinska kyrkomötet, och hela Ave Maria-bönen finns komplett i Breviarium Romanum från 1568. Gabriels och Elisabeths del av melodin finns som antifon. Musiken till hela bönen återfinns i Liber Usualis och liknande böcker, men jag har ingen aning om varfrån den kommer.)

---

HEel maria ful mz nåd HErren är medh tigh. KOmmer läter oss glädias herranom och fröghdas för vår salighetz tröst: lätt oss mz tack komma in för hans ansichte: och fröghdas för honom mz psalmar Tÿ herren är en stoor gudh: och en stor konung öffuer alla gudhar: tÿ i hans hand är hwad som iorden bäär: och bärgshögdenar äro och så hans Tÿ hans är haffuet: och han haffuer thet giordt: och hans hender haffuer thet torra bereedt: kommer lätt oss tillbedia och knääböÿa: och nedherfalla för herranom. then oss giordt haffuer: tÿ han är vår gudh: och vij hans foosterfolck: och hans hendhers fåår I dagh om i hans röst hören: så förstocker icke idhor hierta såsom i meriba skedde: såsom i massa i öknenne: ther idhre fädher försökte migh: förnummo och sågho mijn värck. Att iagh i fÿratiÿo åår mödo hade mz thetta folck / och sadhe: thet är sådant folck: att theras hierta altijdh vil then oretta väghen: och the mina veghar icke lära vilia: så att iag swor i minne vrede / the skola icke komma til mina roligheet. Ära vare fadhrenom och sonenom: och them helga anda. Såsom thet varit haffuer aff begynnelsen och nw och altijd: aff ewighet til ewighet. amen.

(Som inledning till matutinen, nattens gudstjänst, sjunger man ett invitatorium, som består av psaltarpsalm 95 och en antifon, en refräng anpassad till dagens tema, “Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig”. Detta invitatorium är ur en mässbok från Hög, 1540.)

---

Salve, virgo virginum        Salve, sancta parens Genuisti filium        Salve, sancta parens Creatorem omnium        Salve, sancta parens Qui regit imperium omni labe carens        Salve, virgo virginum        Salve, sancta parens	Var hälsad, jungfrurs jungfru!        Var hälsad, heliga förälder! Du har fött en son,        Var hälsad, heliga förälder! alltings skapare,        Var hälsad, heliga förälder! som styr ett herravälde som saknar varje fläck.        Var hälsad, jungfrurs jungfru!        Var hälsad, heliga förälder!
Tu Patrem ac Dominum        Salve, sancta parens Roga, salus hominum        Salve sancta parens Ut nutriat populum        Salve sancta parens Vite fundens poculum Virgo, flos non arens        Salve, virgo virginum        Salve, sancta parens	Till Fadern och Herren        Var hälsad, heliga förälder! bed, du människors frälsning,        Var hälsad, heliga förälder! att han måtte nära sitt folk        Var hälsad, heliga förälder! och utgjuta livets pokal, du jungfru, blomma som inte vissnar.        Var hälsad, jungfrurs jungfru!        Var hälsad, heliga förälder!
Cordibus fidelium        Salve, sancta parens Verum desiderium        Salve, sancta parens Prestet et solatium        Salve, sancta parens Nostrum refrigerium Mundo lumen clarens        Salve, virgo virginum        Salve, sancta parens	Åt de trognas hjärtan        Var hälsad, heliga förälder! sann längtan,        Var hälsad, heliga förälder! bistå också med tröst,        Var hälsad, heliga förälder! vår hugsvalare, lysande ljus åt jorden,        Var hälsad, jungfrurs jungfru!        Var hälsad, heliga förälder!

(En rondellus från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript)

---

Salve sancta parens,        enixa puerpera Regem        qui cælum terramque regit        in sæcula sæculorum.	Var hälsad, heliga förälder,        föderska, som fött Konungen        som styr himlen och jorden        i evigheters evighet.
Eructavit cor meum verbum bonum: dico ego opera mea regi.	Mitt hjärta ropar ut ett vackert ord: Jag säger: Mitt verk är åt en konung.
Audi, filia, et vide, et inclina aurem tuam, et obliviscere populum tuum et domum patris tui.	Hör, dotter, och se, och böj ditt öra, och glöm ditt folk och din faders hus.
Et concupiscet rex speciem tuam, quoniam ipse est dominus tuus, et adora eum.	Och konungen åtrår ditt ansikte, eftersom han är din herre, och du må tillbe honom.
Gloria Patri et Filio et Spiritui Sancto, sicut erat in principio et nunc et semper et in sæcula sæculorum. Amen.	Ära åt Fader och Son och Helig Ande, som det var i begynnelsen och nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

(Ett introitus, en ingångssång, som man sjunger i början av Mariamässor. Den består av en antifon, Salve, sancta parens, och verserna är från psaltarpsalm 45, eftersom den handlar om en jungfru som skall gifta sig med kungen, vilket man kan se som en förebild av Marie bebådelse.)

---

Ave maris stella, Dei Mater alma atque semper virgo, felix celi porta.	Var hälsad, havets stjärna, Guds hulda moder, och alltid jungfru, himlens lyckliga port.
Sumens illud Ave Gabrielis ore, funda nos in pace mutans nomen Eve.	Upptagande detta “Ave” från Gabriels mun, befäst oss i frid, när du vänder på namnet “Eva”.
Solve vincla reis, profer lumen cecis, mala nostra pelle, bona cuncta posce.	Lös den anklagades bojor, bringa ljus åt den blinde, stöt bort vårt onda, kräv allt gott.
Monstra te esse matrem sumat per te precem qui pro nobis natus tulit esse tuus.	Visa dig vara moder, så han genom dig tar emot bön, han som för att födas åt oss accepterade att vara din.
Virgo singularis, inter omnes mitis, nos culpis solutos, mites fac & castos.	Enastående jungfru, mildast av alla, efter att ha löst våra skulder, gör oss milda och fläckfria.
Vitam presta puram, iter para tutum, ut videntes ihesum semper colletemur.	Förestå ett rent liv, förbered en trygg väg, så att, seende Jesus, vi alltid kan samlas.
Sit laus Deo Patri, summo xpisto decus, Spiritui Sancto, tribus honor unus. Amen.	Lov åt Gud Fader, högsta prydnaden Kristus, den Helige Ande, ära åt tre i en. Amen.

(En populär medeltida hymn som återfinns redan i de äldsta manuskripten från 800-talet.)

---

Alleluia. Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus.

Alleluia. Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor.

(Ett gregorianskt alleluia som man sjunger till evangelieläsningen i mässan)

---

Ave Maria, virgo virginum             Plaudant omnia Ave Maria             Parit filia             Mundi Dominum	Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!             Må alla applådera! Var hälsad, Maria!             Dottern föder             världens Herre.
Ave Maria, virgo virginum             Parit filia Ave Maria             Per quam gaudia             Crescunt hominum	Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!             Dottern föder Var hälsad, Maria!             den, genom vilken glädjen             växer hos människan.
Ave Maria, virgo virginum             Crescunt gaudia Ave Maria             Sordes, vitia             Cessant criminum	Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!             Glädjen växer, Var hälsad, Maria!             smutsen och felen             av synderna upphör.
Arens virgula Iesse floruit             Parens primula Arens virgula             Viro fercula             Dira prebuit	Jesse torra lilla kvist blomstrar             Den första föräldern, Den torra lilla kvisten             till mannen räckte hon             en ödesdiger maträtt.
Arens virgula Iesse floruit             Vere sedula Arens virgula             Christi famula             Christum genuit	Jesse torra lilla kvist blomstrar             Med sann iver Den torra lilla kvisten             födde Kristi             tjänarinna Kristus.
Arens virgula Iesse floruit             Chisti famula Arens virgula             Mortis vincula             Fructu domuit	Jesse torra lilla kvist blomstrar             Kristi tjänarinna, Den torra lilla kvisten             dödens bojor             kuvade hon med frukten.
Ave Maria, virgo virginum             Illi gratia Ave Maria             Per quam venia             Fit peccaminum Ave Maria, virgo virginum	Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!             Nåd åt henne, Var hälsad, Maria!             genom vilken förlåtelse             ges åt synderna. Var hälsad, jungfrurs jungfru!

(En rondellus från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript)

---

Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus, et benedictus fructus ventris tui. Ecce concipies, et paries filium, et vocabis nomen eius Emmanuel.	“Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall kalla honom Emmanuel.”
Quomodo, inquit, fiet istud, quoniam virum non congnosco?	“Hur”, frågade hon, “ska detta ske, eftersom jag inte känner någon man?”
Spiritus Sanctus superveniet in te, et virtus Altissimi obumbrabit tibi. Ideoque quod nascetur ex te sanctum, vocabitur Filius Dei.	“Helig Ande skall betäcka dig, och den Högstes kraft skall överskyla dig. Därför är den som skall födas av dig helig, och skall kallas Guds Son.”

(När Marie bebådelse inträffar under fastan, vilket det har en tendens att göra, så sjunger man inte alleluia till evangeliet, eftersom det är för glatt, utan istället ett tractus som det här ovanför. Den här typen av melodi anses tillhöra ett äldre skikt inom den gregorianska sången. Lägg märke till att ängeln inte säger “Jesus” som i Luk. 1:31, utan “Emmanuel” som i Jes. 7:14.)

---

Christe, sanctorum decus angelorum, gentis humanæ sator et redemptor, cælitum nobis tribuas beatas scandere sedes.	Kriste, de heliga änglarnas prydnad, människosläktets såningsman och återlösare, förläna oss att få stiga till de saligas boningar i himlen.
Angelus fortis Gabriel, ut hostes pellat antiquos, et amica cælo, quæ triumphator statuit per orbem, templa revisat.	Den starke ängeln Gabriel, må han stöta ut de gamla fienderna, och de för himlen så kära (som triumfatorn ställt upp överallt på jorden) templen besöka.
Virgo dux pacis, Genitrixque lucis, et sacer nobis chorus angelorum semper assistat, simul et micantis regia cæli.	Jungfrun, fredens härförare och ljusets föderska, och änglarnas heliga kör må alltid bistå oss, på samma sätt också den lysande himlens palats.
Præstet hoc nobis Deitas beata Patris, ac Nati, pariterque Sancti Spiritus, cuius resonat per orbem Gloria mundum.	Må den förläna oss detta, den saliga gudomen av Fadern och Sonen, jämväl också den Helige Ande, den gudom vars ära genljuder runt jordens krets.
Amen.	Amen.

(En hymn på sapfiskt versmått att sjungas under vespern, kvällens gudstjänst, till ärkeängeln Gabriel, som man brukar fira dagen före Marie bebådelse.)

---

Gabriel Angelus locutus est Mariæ dicens: Ave gratia plena Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus.	Ängeln Gabriel talade till Maria, sägande: Var hälsad, nådefulla, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor.
Magnificat anima mea Dominum. Et exsultavit spiritus meus in Deo salutari meo. Quia respexit humilitatem ancillæ suæ, ecce enim ex hoc beatam me dicent omnes generationes. Quia fecit mihi magna qui potens est, et sanctum nomen eius.	Min själ upphöjer Herren, och min ande jublar åt Gud min frälsare, för han ser till sin tjänarinnas ringhet och se, efter detta må alla släktled prisa mig salig, för den starke gör stora saker med mig, och heligt är hans namn.
Et misericordia eius a progenie in progenies, timentibus eum. Fecit potentiam in brachio suo, dispersit superbos mente cordis sui. Deposuit potentes de sede, et exaltavit humiles. Esurientes implevit bonis, et divites dimisit inanes.	Och hans barmhärtighet varar från släkte till släkte, bland dem som fruktar honom. Han gör storverk med sin arm, han förskingrar de som har ett högmodigt sinne i sina hjärtan. Han avsätter mäktiga från sina säten, och upphöjer oansenliga. Han mättar hungriga med sitt goda, och rika skickar han bort tomhänta.
Suscepit Israel puerum suum, recordatus misericordiæ suæ. Sicut locutus est ad patres nostros, Abraham et semini eius in sæcula. Gloria Patri et Filio, et Spiritui Sancto, sicut erat in principio et nunc et semper, et in sæcula sæculorum Amen.	Han tar sig an sitt barn Israel, efter att ha besinnat sin barmhärtighet, som det sades till våra fäder, Abraham och hans säd för evigt. Ära åt Fader och Son och Helig Ande, som det var i begynnelsen och nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

(Som höjdpunkt i vespern varje kväll sjunger man Magnificat, som vanligt med en antifon som passar dagens tema.)

---

Angelus ad virginem subintrans in conclave virginis formidinem demulcens inquit: “Ave! Ave, regina virginum, celi terreque Dominum concipies et paries intacta, salutem hominum. Tu porta celi facta, medela criminum.	Ängeln till jungfrun gick in i kammaren till jungfruns förfäran han smekande sade: “Var hälsad! Var hälsad, jungfrurs drottning, himlens och jordens Herre skall du bli havande med och föda orörd, till människornas frälsning. Du har blivit himlens port och syndernas botemedel.”
“Quomodo conciperem que virum non cognovi? Qualiter confringerem quod firma mente vovi?” “Spiritus Sancti gratia perficiet hec omnia. Ne timeas sed gaudeas secura, quod castimonia manebit in te pura, Dei potencia.”	“Hur skulle jag kunna bli med barn, jag som inte vetat av någon man? Hur skulle jag kunna bryta det som jag med fast sinne lovat?” “Den Helige Andes nåd skall göra allt detta. Frukta inte utan gläds säkert, ty kyskheten skall bli bevarad i dig ren, genom Guds kraft.”
Ad hec virgo nobilis respondens inquit ei: “Servula sum humilis omnipotentis Dei. Tibi, celesti nuncio tanti secreti concio, consenciens et cupiens videre factum quod audio. Parata sum parere Dei consilio.”	Till detta den nobla jungfrun svarande sade honom: “Jag är en ödmjuk liten tjänarinna åt den allsmäktige Guden. Att du är den himmelske budbäraren av en så stor hemlighet, förstår jag. Trogen och längtande att se som faktum det jag nu hör, är jag beredd att föda enligt Guds beslut.”
Angelus disparuit et statim puellaris uterus intumuit vi partus salutaris. Qui circumdatur utero novum mensium numero, hinc exiit et iniit afflictum, affigens humero crucem quo dedit ictum hosti mortifero.	Ängeln försvann och genast svällde den flickaktiga livmodern upp av det välgörande fostrets kraft, han som, efter att ha omgetts av liv­ modern i nio fulla månader, gick ut därifrån och gick in i plågan, fästande på skuldran korset som gav ett hårt slag åt den dödsbringande fienden.
Eya, mater Domini que Christum genuisti, angelis et homini que pacem redidisti, tuum exora filium ut se nobis propicium exhibeat et deleat peccata, prestans auxilium vita frui beata post hoc exilium.	Ack, du Herrens moder som födde Kristus, och som åt änglar och människan återgav freden, bed din son att han sig mot oss nådig visar, och raderat ut synderna och bistår med hjälp att få åtnjuta ett saligt liv efter denna landsflykt.

(En sång av möjligen franciskanskt ursprung som var väldigt populär på 1300-talet, särskilt i England, och bland annat finns omnämnd av Geoffrey Chaucer i Canterbury Tales.)

---