Marie bebådelse
25:e mars 2004 kl 20:00 på biblioteket i Fältöversten

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: “Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: “Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: “Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: “Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: “Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Då sade Maria: “Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”





Det är ovanstående text, från Lukasevangeliet 1:26-55 som bildar grunden till firandet av Marie bebådelse som uppstod någon gång mot slutet av 400-talet, antagligen som ett sätt att kristna firandet av vårdagjämningen, som mycket påpassligt inträffar nio månader innan firandet av midvintersolståndet, då man firar Kristi födelse.

Hela denna text finns naturligtvis i ett otal tonsättningar, men det är de repliker som är kursiverade som är vanligast, och som ni kommer att känna igen i de följande sångerna.

Att änglar kommer och talar om att man ska bli med barn hör inte till ovanligheterna när det gäller avlandet av mer eller mindre bemärkta personer som är särskilt utvalda av Gud för olika storverk: Strax före detta citat från Lukas kommer Gabriel och berättar att Elisabeth ska föda Johannes döparen, på samma sätt var det med Abraham och Sara angående Isak, så gick det till när Simson blev till (också en förebild av Kristus), så fick kung David reda på sin son Salomo, och i det förut nämnda citatet från Jesaja 7:14 berättar Gud för kung Ahas om Jesajas kommande son, om jag inte helt har missuppfattat saken. Att härstamma från en Gud är inte heller så ovanligt: Cæsar var t ex i rakt nedstigande led från Venus, och alla härstammar vi ju från Adam som är son till Gud, som det står i Luk 3:38. Det som är lite speciellt beträffande dagens tema är att Gud är far direkt till Jesus, ett messianskt motiv som var mycket i svang på den tiden.

I sådana här sammanhang brukar frågan om jungfrufödsel, parteogenes, komma på tapeten. Några ord om detta ur Svenskt Bibliskt Uppslagsverk (1948): “I Immanuelsutsagan, Jesaja 7:10 ff,” (dvs “Se, jungfrun (eller “den unga kvinnan” som det mycket riktigt står nuförtiden) skall bli havande och föda en son och hans namn skall kallas Emmanuel” osv), “anspelas på jungfrufödsel, men “jungfru” är här en religiös-kultisk titel i enlighet med den urgamla främre-orientaliska ideologi, som framställer moder- och kärleksgudinnan och hennes kvinnliga kulttjänare som “jungfrur” och kallar dem så. Virginitetsaspekten spelar härvid sin självklara roll, men den diskussion om sakens biologiska sida som förts i nyare tid innebär en modern-rationalistisk syn, som helt misskänner den ursprungliga religiösa. (...) Traditionen om Jesu jungfrufödelse stöder sig på Jesaja 7:14, men är därför ej utspunnen ur detta skriftord. Berättelsen om jungfrufödelsen saknar hos Lukas alla kultiska och mytiska drag och framträder som en familjehistoria med starkt uppbygglig prägel.”





Ave Maria
gratia plena
Dominus tecum.

Benedicta tu
in mulieribus
et benedictus
fructus ventris tui
Jesus.

Sancta Maria
mater Dei
ora pro nobis
peccatoribus
nunc et in
hora mortis nostræ.
Amen.

Var hälsad, Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.

Välsignad är du
bland kvinnor
och välsignad
är din livsfrukt
Jesus.

Heliga Maria,
Guds moder,
bed för oss
syndare
nu och i
vår dödsstund.
Amen.


(Denna bön består av tre delar: Ängelns hälsning till Maria, från Lukas 1:28, Elisabeths hälsning till Maria, från Lukas 1:42, Och den avslutande delen, själva bönen. Precis som många andra citat ur evangelierna har ängeln Gabriels resp Elisabeths repliker tidigt använts var och en för sig till olika sånger, men det var inte förrän på tusentalet som man började använda ängeln Gabriels replik som en hälsning till Maria. Från den tiden finns också ett offertorium som skildrar ängeln Gabriels möte med Maria, och där Elisabeths replik finns med som ett slags refräng. På elvahundratalet började man hälsa Maria med Gabriels och Elisabeths repliker hopbakade, och under tolvhundratalet spred sig vanan att använda radbandet (rosenkransen) till att räkna Ave Maria i stället för Pater Noster som tidigare (Själva radbandet kallas dock fortfarande ofta för paternoster, och det är därför paternosterhissar heter som de gör). Långt senare lade man till “Jesus” och “Amen”, och i den formen förblev Ave Maria in på femtonhundratalet. Protestanterna kritiserade användandet av Ave Maria som bön, eftersom det inte var en bön utan en hälsning, och därför började man lägga till bönepunkter på slutet. Detta bruk sanktionerades av Tridentinska kyrkomötet, och hela Ave Maria-bönen finns komplett i Breviarium Romanum från 1568. Gabriels och Elisabeths del av melodin finns som antifon. Musiken till hela bönen återfinns i Liber Usualis och liknande böcker, men jag har ingen aning om varfrån den kommer.)





HEel maria ful mz nåd HErren är medh tigh.

KOmmer läter oss glädias herranom och fröghdas för vår salighetz tröst:
lätt oss mz tack komma in för hans ansichte:
och fröghdas för honom mz psalmar

Tÿ herren är en stoor gudh: och en stor konung öffuer alla gudhar:
tÿ i hans hand är hwad som iorden bäär:
och bärgshögdenar äro och så hans

Tÿ hans är haffuet: och han haffuer thet giordt:
och hans hender haffuer thet torra bereedt:
kommer lätt oss tillbedia och knääböÿa: och nedherfalla för herranom.
then oss giordt haffuer: tÿ han är vår gudh:
och vij hans foosterfolck: och hans hendhers fåår

I dagh om i hans röst hören:
så förstocker icke idhor hierta såsom i meriba skedde:
såsom i massa i öknenne: ther idhre fädher försökte migh:
förnummo och sågho mijn värck.

Att iagh i fÿratiÿo åår mödo hade mz thetta folck / och sadhe:
thet är sådant folck: att theras hierta altijdh vil then oretta väghen:
och the mina veghar icke lära vilia: så att iag swor i minne vrede /
the skola icke komma til mina roligheet.

Ära vare fadhrenom och sonenom: och them helga anda.
Såsom thet varit haffuer aff begynnelsen och nw och altijd:
aff ewighet til ewighet. amen.


(Som inledning till matutinen, nattens gudstjänst, sjunger man ett invitatorium, som består av psaltarpsalm 95 och en antifon, en refräng anpassad till dagens tema, “Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig”. Detta invitatorium är ur en mässbok från Hög, 1540.)





       Salve, virgo virginum
       Salve, sancta parens
Genuisti filium
       Salve, sancta parens
Creatorem omnium
       Salve, sancta parens
Qui regit imperium
omni labe carens
       Salve, virgo virginum
       Salve, sancta parens

       Var hälsad, jungfrurs jungfru!
       Var hälsad, heliga förälder!
Du har fött en son,
       Var hälsad, heliga förälder!
alltings skapare,
       Var hälsad, heliga förälder!
som styr ett herravälde
som saknar varje fläck.
       Var hälsad, jungfrurs jungfru!
       Var hälsad, heliga förälder!

Tu Patrem ac Dominum
       Salve, sancta parens
Roga, salus hominum
       Salve sancta parens
Ut nutriat populum
       Salve sancta parens
Vite fundens poculum
Virgo, flos non arens
       Salve, virgo virginum
       Salve, sancta parens

Till Fadern och Herren
       Var hälsad, heliga förälder!
bed, du människors frälsning,
       Var hälsad, heliga förälder!
att han måtte nära sitt folk
       Var hälsad, heliga förälder!
och utgjuta livets pokal,
du jungfru, blomma som inte vissnar.
       Var hälsad, jungfrurs jungfru!
       Var hälsad, heliga förälder!

Cordibus fidelium
       Salve, sancta parens
Verum desiderium
       Salve, sancta parens
Prestet et solatium
       Salve, sancta parens
Nostrum refrigerium
Mundo lumen clarens
       Salve, virgo virginum
       Salve, sancta parens

Åt de trognas hjärtan
       Var hälsad, heliga förälder!
sann längtan,
       Var hälsad, heliga förälder!
bistå också med tröst,
       Var hälsad, heliga förälder!
vår hugsvalare,
lysande ljus åt jorden,
       Var hälsad, jungfrurs jungfru!
       Var hälsad, heliga förälder!


(En rondellus från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript)





       Salve sancta parens,
       enixa puerpera Regem
       qui cælum terramque regit
       in sæcula sæculorum.

       Var hälsad, heliga förälder,
       föderska, som fött Konungen
       som styr himlen och jorden
       i evigheters evighet.

Eructavit cor meum
verbum bonum:
dico ego
opera mea regi.

Mitt hjärta ropar ut
ett vackert ord:
Jag säger:
Mitt verk är åt en konung.

Audi, filia, et vide,
et inclina aurem tuam,
et obliviscere populum tuum
et domum patris tui.

Hör, dotter, och se,
och böj ditt öra,
och glöm ditt folk
och din faders hus.

Et concupiscet rex speciem tuam,
quoniam ipse est dominus tuus,
et adora eum.

Och konungen åtrår ditt ansikte,
eftersom han är din herre,
och du må tillbe honom.

Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto, sicut erat in
principio et nunc et semper et in
sæcula sæculorum. Amen.

Ära åt Fader och Son
och Helig Ande, som det var i
begynnelsen och nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.


(Ett introitus, en ingångssång, som man sjunger i början av Mariamässor. Den består av en antifon, Salve, sancta parens, och verserna är från psaltarpsalm 45, eftersom den handlar om en jungfru som skall gifta sig med kungen, vilket man kan se som en förebild av Marie bebådelse.)





Ave maris stella,
Dei Mater alma
atque semper virgo,
felix celi porta.

Var hälsad, havets stjärna,
Guds hulda moder,
och alltid jungfru,
himlens lyckliga port.

Sumens illud Ave
Gabrielis ore,
funda nos in pace
mutans nomen Eve.

Upptagande detta “Ave”
från Gabriels mun,
befäst oss i frid,
när du vänder på namnet “Eva”.

Solve vincla reis,
profer lumen cecis,
mala nostra pelle,
bona cuncta posce.

Lös den anklagades bojor,
bringa ljus åt den blinde,
stöt bort vårt onda,
kräv allt gott.

Monstra te esse matrem
sumat per te precem
qui pro nobis natus
tulit esse tuus.

Visa dig vara moder,
så han genom dig tar emot bön,
han som för att födas åt oss
accepterade att vara din.

Virgo singularis,
inter omnes mitis,
nos culpis solutos,
mites fac & castos.

Enastående jungfru,
mildast av alla,
efter att ha löst våra skulder,
gör oss milda och fläckfria.

Vitam presta puram,
iter para tutum,
ut videntes ihesum
semper colletemur.

Förestå ett rent liv,
förbered en trygg väg,
så att, seende Jesus,
vi alltid kan samlas.

Sit laus Deo Patri,
summo xpisto decus,
Spiritui Sancto,
tribus honor unus. Amen.

Lov åt Gud Fader,
högsta prydnaden Kristus,
den Helige Ande,
ära åt tre i en. Amen.


(En populär medeltida hymn som återfinns redan i de äldsta manuskripten från 800-talet.)





Alleluia.

Ave Maria,
gratia plena,
Dominus tecum.
Benedicta tu
in mulieribus.

Alleluia.

Var hälsad Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du
bland kvinnor.


(Ett gregorianskt alleluia som man sjunger till evangelieläsningen i mässan)





Ave Maria, virgo virginum
            Plaudant omnia
Ave Maria
            Parit filia
            Mundi Dominum

Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!
            Må alla applådera!
Var hälsad, Maria!
            Dottern föder
            världens Herre.

Ave Maria, virgo virginum
            Parit filia
Ave Maria
            Per quam gaudia
            Crescunt hominum

Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!
            Dottern föder
Var hälsad, Maria!
            den, genom vilken glädjen
            växer hos människan.

Ave Maria, virgo virginum
            Crescunt gaudia
Ave Maria
            Sordes, vitia
            Cessant criminum

Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!
            Glädjen växer,
Var hälsad, Maria!
            smutsen och felen
            av synderna upphör.

Arens virgula Iesse floruit
            Parens primula
Arens virgula
            Viro fercula
            Dira prebuit

Jesse torra lilla kvist blomstrar
            Den första föräldern,
Den torra lilla kvisten
            till mannen räckte hon
            en ödesdiger maträtt.

Arens virgula Iesse floruit
            Vere sedula
Arens virgula
            Christi famula
            Christum genuit

Jesse torra lilla kvist blomstrar
            Med sann iver
Den torra lilla kvisten
            födde Kristi
            tjänarinna Kristus.

Arens virgula Iesse floruit
            Chisti famula
Arens virgula
            Mortis vincula
            Fructu domuit

Jesse torra lilla kvist blomstrar
            Kristi tjänarinna,
Den torra lilla kvisten
            dödens bojor
            kuvade hon med frukten.

Ave Maria, virgo virginum
            Illi gratia
Ave Maria
            Per quam venia
            Fit peccaminum
Ave Maria, virgo virginum

Var hälsad, Maria, jungfrurs jungfru!
            Nåd åt henne,
Var hälsad, Maria!
            genom vilken förlåtelse
            ges åt synderna.
Var hälsad, jungfrurs jungfru!


(En rondellus från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript)





Ave Maria,
gratia plena,
Dominus tecum.
Benedicta tu
in mulieribus,
et benedictus
fructus ventris tui.
Ecce concipies,
et paries filium,
et vocabis nomen eius
Emmanuel.

“Var hälsad, Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du
bland kvinnor,
och välsignad
är din livsfrukt.
Se, du skall bli havande
och föda en son,
och du skall kalla honom
Emmanuel.”

Quomodo, inquit,
fiet istud, quoniam
virum non congnosco?

“Hur”, frågade hon,
“ska detta ske, eftersom
jag inte känner någon man?”

Spiritus Sanctus
superveniet in te,
et virtus Altissimi
obumbrabit tibi.
Ideoque quod nascetur
ex te sanctum,
vocabitur Filius Dei.

“Helig Ande
skall betäcka dig,
och den Högstes kraft
skall överskyla dig.
Därför är den som skall födas
av dig helig,
och skall kallas Guds Son.”


(När Marie bebådelse inträffar under fastan, vilket det har en tendens att göra, så sjunger man inte alleluia till evangeliet, eftersom det är för glatt, utan istället ett tractus som det här ovanför. Den här typen av melodi anses tillhöra ett äldre skikt inom den gregorianska sången. Lägg märke till att ängeln inte säger “Jesus” som i Luk. 1:31, utan “Emmanuel” som i Jes. 7:14.)





Christe, sanctorum
decus angelorum,
gentis humanæ
sator et redemptor,
cælitum nobis
tribuas beatas
scandere sedes.

Kriste, de heliga
änglarnas prydnad,
människosläktets
såningsman och återlösare,
förläna oss att få
stiga till de saligas
boningar i himlen.

Angelus fortis
Gabriel, ut hostes
pellat antiquos,
et amica cælo,
quæ triumphator
statuit per orbem,
templa revisat.

Den starke ängeln
Gabriel, må han stöta ut
de gamla fienderna,
och de för himlen så kära
(som triumfatorn
ställt upp överallt på jorden)
templen besöka.

Virgo dux pacis,
Genitrixque lucis,
et sacer nobis
chorus angelorum
semper assistat,
simul et micantis
regia cæli.

Jungfrun, fredens härförare
och ljusets föderska,
och änglarnas
heliga kör må
alltid bistå oss,
på samma sätt också den lysande
himlens palats.

Præstet hoc nobis
Deitas beata
Patris, ac Nati,
pariterque Sancti
Spiritus, cuius
resonat per orbem
Gloria mundum.

Må den förläna oss detta,
den saliga gudomen
av Fadern och Sonen,
jämväl också den Helige
Ande, den gudom vars
ära genljuder
runt jordens krets.

Amen.

Amen.


(En hymn på sapfiskt versmått att sjungas under vespern, kvällens gudstjänst, till ärkeängeln Gabriel, som man brukar fira dagen före Marie bebådelse.)





Gabriel Angelus
locutus est
Mariæ dicens:
Ave gratia plena
Dominus tecum.
Benedicta tu
in mulieribus.

Ängeln Gabriel
talade till
Maria, sägande:
Var hälsad, nådefulla,
Herren är med dig.
Välsignad är du
bland kvinnor.

Magnificat anima mea Dominum.
Et exsultavit spiritus meus
in Deo salutari meo.
Quia respexit humilitatem ancillæ suæ,
ecce enim ex hoc
beatam me dicent omnes generationes.
Quia fecit mihi magna qui potens est,
et sanctum nomen eius.

Min själ upphöjer Herren,
och min ande jublar
åt Gud min frälsare,
för han ser till sin tjänarinnas ringhet
och se, efter detta
må alla släktled prisa mig salig,
för den starke gör stora saker med mig,
och heligt är hans namn.

Et misericordia eius
a progenie in progenies,
timentibus eum.
Fecit potentiam in brachio suo,
dispersit
superbos mente cordis sui.
Deposuit potentes de sede,
et exaltavit humiles.
Esurientes implevit bonis,
et divites dimisit inanes.

Och hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte,
bland dem som fruktar honom.
Han gör storverk med sin arm,
han förskingrar de som har ett
högmodigt sinne i sina hjärtan.
Han avsätter mäktiga från sina säten,
och upphöjer oansenliga.
Han mättar hungriga med sitt goda,
och rika skickar han bort tomhänta.

Suscepit Israel puerum suum,
recordatus misericordiæ suæ.
Sicut locutus est ad patres nostros,
Abraham et semini eius in sæcula.
Gloria Patri et Filio, et Spiritui Sancto,
sicut erat in principio et nunc et
semper, et in sæcula sæculorum Amen.

Han tar sig an sitt barn Israel,
efter att ha besinnat sin barmhärtighet,
som det sades till våra fäder,
Abraham och hans säd för evigt.
Ära åt Fader och Son och Helig Ande,
som det var i begynnelsen och nu och
alltid och i evigheters evighet. Amen.


(Som höjdpunkt i vespern varje kväll sjunger man Magnificat, som vanligt med en antifon som passar dagens tema.)





Angelus ad virginem
subintrans in conclave
virginis formidinem
demulcens inquit: “Ave!
Ave, regina virginum,
celi terreque Dominum
concipies
et paries
intacta,
salutem hominum.
Tu porta celi facta,
medela criminum.

Ängeln till jungfrun
gick in i kammaren
till jungfruns förfäran
han smekande sade: “Var hälsad!
Var hälsad, jungfrurs drottning,
himlens och jordens Herre
skall du bli havande med
och föda
orörd,
till människornas frälsning.
Du har blivit himlens port
och syndernas botemedel.”

“Quomodo conciperem
que virum non cognovi?
Qualiter confringerem
quod firma mente vovi?”
“Spiritus Sancti gratia
perficiet hec omnia.
Ne timeas
sed gaudeas
secura,
quod castimonia
manebit in te pura,
Dei potencia.”

“Hur skulle jag kunna bli med barn,
jag som inte vetat av någon man?
Hur skulle jag kunna bryta
det som jag med fast sinne lovat?”
“Den Helige Andes nåd
skall göra allt detta.
Frukta inte
utan gläds
säkert,
ty kyskheten
skall bli bevarad i dig ren,
genom Guds kraft.”

Ad hec virgo nobilis
respondens inquit ei:
“Servula sum humilis
omnipotentis Dei.
Tibi, celesti nuncio
tanti secreti concio,
consenciens
et cupiens
videre
factum quod audio.
Parata sum parere
Dei consilio.”

Till detta den nobla jungfrun
svarande sade honom:
“Jag är en ödmjuk liten tjänarinna
åt den allsmäktige Guden.
Att du är den himmelske budbäraren
av en så stor hemlighet, förstår jag.
Trogen
och längtande
att se
som faktum det jag nu hör,
är jag beredd att föda
enligt Guds beslut.”

Angelus disparuit
et statim puellaris
uterus intumuit
vi partus salutaris.
Qui circumdatur utero
novum mensium numero,
hinc exiit
et iniit
afflictum,
affigens humero
crucem quo dedit ictum
hosti mortifero.

Ängeln försvann
och genast svällde den flickaktiga
livmodern upp
av det välgörande fostrets kraft,
han som, efter att ha omgetts av liv­
modern i nio fulla månader,
gick ut därifrån
och gick in i
plågan,
fästande på skuldran
korset som gav ett hårt slag
åt den dödsbringande fienden.

Eya, mater Domini
que Christum genuisti,
angelis et homini
que pacem redidisti,
tuum exora filium
ut se nobis propicium
exhibeat
et deleat
peccata,
prestans auxilium
vita frui beata
post hoc exilium.

Ack, du Herrens moder
som födde Kristus,
och som åt änglar och människan
återgav freden,
bed din son
att han sig mot oss nådig
visar,
och raderat ut
synderna
och bistår med hjälp
att få åtnjuta ett saligt liv
efter denna landsflykt.


(En sång av möjligen franciskanskt ursprung som var väldigt populär på 1300-talet, särskilt i England, och bland annat finns omnämnd av Geoffrey Chaucer i Canterbury Tales.)







Välkommen    Sida 2    Medeltidsmusik    Helgon
Mail