Välkommen Sida 2 Medeltidsmusik Jul DiverseTusen år av medeltida julmusik En gregoriansk adventssång. Temat är väntan på Kristi ankomst. Sången är ett introitus – dvs det man sjunger när präster och andra går i procession in i kyrkan – och det består av verserna till någon psaltarpsalm med en refräng (Ad te...) mellan varje vers. Efter sista versen sjunger man Gloria Patri osv. Eftersom det inte är någon procession sjunger vi bara en vers (Vias tuas...).
ADVENT
INTROITUS
(Ps. 25:1-4)
Ad te levavi
animam meam:
Deus meus,
in te confido,
non erubescam.
Neque irrideant me
inimici mei:
etenim universi
qui te exspectant
non confundentur.
Till dig har jag lyft
min själ,
min Gud,
på dig förtröstar jag,
jag skall icke komma på skam.
Ej heller skall de få skratta åt mig,
mina fiender,
ty de
som väntar på dig
skall inte göra det förgäves.
Vias tuas, Domine,
demonstra mihi:
et semitas tua
edoce me.
Dina vägar, Herre,
visa dem för mig,
och dina stigar,
lär mig dem.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto,
sicut erat in principio
et nunc et semper
et in sæcula sæculorum.
Amen.
Ära åt Fader och Son
och Helig Ande,
som det var i begynnelsen
och nu och alltid
och i evigheters evighet.
Amen.
S:t Nikolaus, Santa Claus, Sinterklaas osv var biskop i Myrna, nuvarande Turkiets norra kust, på början av 300-talet. Det går en väldig massa historier om honom, om hans hetsiga temperament, hans sinne för upptåg, och hans stora förmögenhet som han tidigt ärvde från sina föräldrar. Följande historia är den som gett upphov till jultomtetraditionen:
6:E DECEMBER: S:T NIKOLAUS
I stan bor en gammal sjuklig gubbe, änkling, som har tre giftasvuxna döttrar, men han kan inte försörja dem, än mindre skrapa ihop någon hemgift åt dem. Han samlar ihop dem till familjeråd och redogör för situationen. Den äldsta dottern erbjuder sig att prostituera sig och på så sätt tjäna ihop till familjens uppehälle och eventuellt också till hemgift till småsystrarna. Knappt har hon gjort det förrän en säck pengar dråsar in genom fönstret och en ung ädling kommer in genom dörren och gör anspråk på äldsta dotterns hand. Fadern ger en smula chockad sitt samtycke och hon försvinner ut med snyggingen.
Jaha, det var ju märkligt, säger fadern, men konstigare saker har ju hänt, och problemet kvarstår, jag har er två döttrar som jag inte längre kan försörja. Jag skall väl inte vara sämre jag, säger mellandottern, om min storasyster erbjöd sig att prostituera sig kan väl jag också göra det, i synnerhet som familjen nu är mindre, och jag bara har en syster att tjäna ihop hemgift till, och den ekonomiska bördan således är lättare att bära. Knappt har hon sagt det förrän en säck med pengar dråsar in genom fönstret och en ung ädling kommer in genom dörren och gör anspråk på mellandotterns hand. Fadern ger klart förvånad sitt samtycke och hon försvinner ut med snygging nummer två.
Hm, börjar ana oråd. Yngsta dottern hinner knappt komma med samma erbjudande förrän samma sak händer. Slutligen ligger den gamla fadern där ensam på sin säng och grubblar. Nej, han måste få någon klarhet i det hela, så han reser sig, stapplar ut, och vem står där om inte S:t Nikolaus med tre av sina kompisar.
I enlighet med denna historia har Nikolaus tidigt avbildats med tre penningpåsar i handen. Vid något tillfälle har det plötsligt uppstått en parallell uppfattning om att det skulle kunna vara tre avhuggna huvuden han håller i handen. Kanske har någon ritat dit ögon, näsa och mun på penningpåsarna? Huvudena skulle då tillhört tre präster som avrättats i samband med de Diokletianska förföljelserna i början av 300-talet, och som Nikolaus skulle ha räddat till livet efter att de blivit halshuggna. I en ytterligare senare version av historien tillhörde de tre huvudena tre elaka barn som retats med en slaktare, tills slaktaren inte stått ut längre, utan slaktat barnen. Typisk en sådan sak föräldrar hittar på för att skrämma olydiga barn med. I sången nedan, som är från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript, har man blandat ihop dessa två historier.
Att fasta genom att inte äta mer än en gång på onsdagar och fredagar var för övrigt något som praktiserades speciellt bland tidiga kristna.
Nicholaus pontifex
nostrum est refugium.
Clericis ac laicis
sit semper remedium.
Clericorum est amator,
laicorum consolator,
omniumque conformator
in omni angustia.
Nicholae, Nicholae,
prebe nobis gaudia!
Biskopen Nikolaus
är vår tillflykt.
För klerker och lekmän
skall han alltid vara en hjälp.
Han är klerkers vän,
lekmännens tröstare,
alltings ledstjärna
i varje trångmål.
Nikolaus, Nikolaus,
bringa oss glädje!
In sua infantia
celebrat ieiunium.
Fons et caput dicitur
confessorum omnium.
Hic in cunis abstinebat
quod mamillas non suggebat,
nisi semel nec edebat
quarta, sexta feria.
Nicholae, Nicholae,
prebe nobis gaudia!
I sin barndom
firade han fastan.
Han kallas källa och huvud
åt alla bekännare.
Redan i vaggan fastade han
eftersom han inte diade brösten
och inte åt mer än en gång
på onsdagar och fredagar.
Nikolaus, Nikolaus,
bringa oss glädje!
Suscitavit clericos,
occisus invidia,
quos occidit carnifex
cum sua nequitia.
Tres puellas maritavit,
de peccatis observavit,
paupertatem relaxavit
auri data copia.
Nicholae, Nicholae,
prebe nobis gaudia!
Han uppväckte klerkerna,
som dödats av avund,
som slaktaren dödat
i sin gemenhet.
Tre flickor gifte han bort,
och räddade från synd,
och lindrade deras fattigdom
genom att ge mycket guld.
Nikolaus, Nikolaus,
bringa oss glädje!
8:E DECEMBER: DEN OBEFLÄCKADE AVELSEN
Tota pulchra es, Maria.
Tota pulchra es, Maria.
Et macula originalis non est in te.
Et macula originalis non est in te.
Tu gloria Jerusalem.
Tu lætitia Israel.
Tu honorificentia populi nostri.
Tu advocata peccatorum.
O Maria.
O Maria:
Virgo prudentissima:
Mater clementissima:
Ora pro nobis:
Intercede pro nobis
ad Dominum Jesum Christum.
Fullständigt vacker är du, Maria,
fullständigt vacker är du, Maria,
och den ursprungliga synden är ej i dig,
och den ursprungliga synden är ej i dig,
du Jerusalems ära,
du Israels glädje,
du vårt folks ära,
du syndares försvarare.
O, Maria!
O, Maria,
omtänksammaste jungfru,
huldaste moder,
bed för oss,
medla åt oss
hos Herren Jesus Kristus.
Den obefläckade avelsen är ett komplicerat kapitel som vi inte går in på här. Det räcker med att konstatera att den består i föreställningen att jungfru Maria avlades (obs inte föddes) utan arvssynd (Just det, det handlar inte om när Jesus blev till. Det handlar heller inte om när Maria rent fysiskt blev till av sina föräldrar, utan om när hon blev en person, dvs när hennes själ kom in i hennes kropp, vilket var ett par månader senare). Textens början är parafraserad från Höga Visan, som brukade tolkas som den jordiska kärleken som en bild av den himmelska, det himmelska bröllopet, där Kristus viger sig med sitt folk kyrkan, vår moder kyrkan, som också identifierades med jungfru Maria osv.
Dagen efter är det Anna, Marias mor, Jesu mormor, som man kan läsa om i bland annat Jakobs protoevangelium, en av nya testamentets apokryfer, och i Legenda Aurea, “Gyllne legender”, från 1200-talet av Jacobus de Voragine. Hon var under senare medeltid ett mycket populärt helgon och avbildades ofta med Maria i knät, där Maria i sin tur hade Jesusbarnet i knät. Denna avbildning kallades “Anna själv tredje”.
9:E DECEMBER: S:TA ANNA, JESU MORMOR
Lucis beatæ gaudiis
Gestit parens Ecclesia,
Annamque Judææ decus,
Matrem Mariæ concinit.
Det saliga ljusets glädje
bringar vår förälder Kyrkan,
och Anna, judarnas smycke,
Marias mor, sjunger med.
Regum piorum sanguini
Jungens sacerdotes avos,
Illustris Anna splendidis
Vincit genus virtutibus.
Till fromma kungars blod
fogande prästerliga far- och morföräldrar
vinner den lysande Anna
en härstamning av strålande dygder.
Cælo favente nexuit
Vincli jugalis foedera,
Alvoque sancta condidit
Sidus perenne virginum.
Med en hjälpande himmel knöt hon
äktenskapsbandets förbund
och i heligt moderliv inneslöt hon
jungfruns oförgängliga stjärna.
O mira cæli gratia!
Annæ parentis in sinu
Concepta Virgo conterit
Sævi draconis verticem.
O, himlens underbara nåd!
I Annas, förälderns, sköte
krossar den avlade jungfrun
den grymma drakens huvud.
Tanto salutis pignore
Jam sperat humanum genus:
Orbi redempto prævia
Pacem columba nuntiat.
På en så viktig pant för frälsningen
hoppas nu människosläktet.
Till den frälsta världen, i förväg,
förkunnar duvan fred.
Sit laus Patri, sit Filio,
Tibique Sancte Spiritus:
Annam pie colentibus
Confer perennem gratiam.
Amen.
Lov vare Fadern, vare Sonen,
och dig, Helige Ande.
Åt de som fromt vördar Anna,
bringa evig nåd.
Amen.
JULDAGEN
Ett litet påskspel som var väldigt populärt från 900-talet och framåt var Visitatio Sepulchri, “Besöket vid graven”, eller Quem queritis, “Vem söker ni”, som det också kallades efter ängelns inledningsreplik, och som återger Mariornas besök vid Kristi grav, som det skildras i evangelierna. I korthet går det ut på följande: De tre Mariorna går fram mot graven, som är vid altaret i kyrkan. Då kommer det fram en ung man i vita kläder som med mjuk röst sjunger “Vem söker ni i graven?”. “Jesus från Nasaret, den korsfäste”, svarar Mariorna. “Han är inte här, han har uppstått som profeterna förutsade. Gå nu, och berätta att han har uppstått.” “Halleluja, halleluja, nu förstår vi verkligen att Kristus uppstått” osv, det finns ett otal varianter.
Snart kopierades – “parodierades”, som man sade på den tiden – detta påskspel till andra högtider, framförallt till julen, som i exemplet här nedan, men också till exempel till Kristi himmelsfärd, då folk letar efter Kristus, men han är inte här, han har farit upp till himmelen som det förutsades, halleluja halleluja, eller martyren Stephanus, han är inte här, han har blivit ihjälstenad, halleluja halleluja. Det finns också ännu mer avlägsna varianter där några helt enkelt bara kommer in i kyrkan och undrar vad det är för fest eller högtid som firas nu, och så får de reda på det, och halleluja halleluja.
Det ursprungliga påskspelet brukar ha ganska utförliga regianvisningar, något som saknas till julspelet här bredvid, men man kan föreställa sig en scen som en julkrubba till exempel, där Josef står vid ingången till stallet och undrar vad det är för några som kommer rantande och snokande. Det hela avslutas med att man sjunger den sång, introitus, som inleder juldagens mässa.
[Ett responsorium som sjungs i matutinen, nattens gudstjänst. Om protomartyren – den förste martyren – Stephanus kan man läsa i Apostlagärningarnas 6:e och 7:e kapitel. Man vill ofta anse att han har något att göra med den medeltida legenden om Staffan, stalledräng hos Herodes vid tiden för Kristi födelse. De äldre versionerna av Staffansvisan – det finns till exempel en engelsk från 1400-talet – berättar historien ungefär som den återges här nedan. Senare förknippades staffanssjungandet med staffansritten, där man red runt och tiggde julegröt och julegris, men framförallt öl och sprit, ofta under mer eller mindre förtäckta hotelser som är bortcensurerade ur modärna versioner av denna sång.]
(Jes. 7:14; 9:6)
Quem queritis in presepe,
pastores, dicite?
Vem söker ni i krubban,
herdar, säg?
Salvatorem Xpistum Dominum,
infantem pannis involutum
secundum sermonem angelicum.
Frälsaren, den smorde Herren,
ett barn inrullat i trasor,
enligt vad änglarna sade.
Adest hic parvulus
cum Maria matre sua,
de qua dudum
vaticinando Isaias dixerat propheta:
“Ecce virgo concipiet
et pariet filium”.
Et nunc euntes
dicite quia natus est.
Här är den lille parveln,
med Maria, dess mor,
om vilken för länge sedan
den siande profeten Jesaja sade:
“Se, jungfrun skall bli havande
och föda en son”.
Och nu, gå
och berätta att han är född.
Alleluia alleluia,
iam vere scimus
Xpistum natum in terris,
de quo canite omnes
cum propheta dicentes:
Lova Herren, lova herren!
nu vet vi sannerligen
att Kristus är född på jorden,
om vilken alla ska sjunga
med profeterna, sägande:
Puer natus est nobis,
et filius datus est nobis,
cuius imperium
super humerum eius,
et vocabitur nomen eius
magni consilii angelus.
Ett barn är fött åt oss
och en son är given åt oss,
vars imperium
är på hans axlar,
och hans namn skall kallas
det stora rådets sändebud.
ANNANDAGEN, PROTOMARTYREN STEPHANUS
Sancte Dei preciose protomartir Stephane
qui virtute caritatis circumfultus undique
Dominum pro inimico exorasti populo,
funde preces pro devoto tibi nunc collegio.
Helige Guds dyrbare förste martyr Stefan
som, av kärlekens dygd omstrålad överallt,
bevekade Herren inför det fientliga folket,
utgjut böner för dina trogna som nu församlats.
Ut tuo propitiatus interventu Dominus
nos purgatos a peccatis iungat celi civibus.
Tack vare din blidkande medling
skall Herren förena oss, renade från synder, med himlens medborgare.
Funde preces pro devoto tibi nunc collegio.
Utgjut böner för dina trogna som nu församlats.
De första trehundra åren firade man jul 6:e januari, eftersom bl a egyptierna firade Osiris' födelse denna dag. Festen kallades epifania, Guds “framträdande” eller “besök” i världen, och man firade inte bara hans födelse, utan också dopet i Jordan, bröllopet i Kana, hans återkomst i härlighet och mycket, mycket annat. Det som blivit kvar av detta är de tre vise männen.
S:T STAFFAN
Sankt Staffan han rider sina hästar till vann
Vaka med oss julanatt
Då såg han en stjärna i Österns rika land
vaka Herre med oss alla
Den stjärnan hon lyste över Betlehems stad
men mest över huset där lilla barnet var
Vad månde den stjärnan klar betyda så sann
som jag haver skådat idag i Österland
Den stjärnan den månde väl betyda det ju
I dag skall här födas en större kung än du
Är födder en konung som är större än jag
så statt upp nu du stekte hane min och gal
Den hanen var stekter och framburen på fat
han baskade vingarna så högt som han gal
Herodes han sina handskar slog uti bord
sen reste han sig från sin kongeliga stol
Herodes han gångar sig i stenstallet in
att skåda den fålen som snabbast går i spring
Han klappar den brune och han stryker den grå
den gule den lade han guldsadeln uppå
Och rider sig sen ett stycke vägene fram
då möter han Herren, så gammaler en man
Säg vart skall du rida nu så stridligen fram
Jo, rida det skall jag till Betlehems land
Säg vad skall du göra då i Betlehems stad
Förråda vår Herre så litet ett barn
Det plägar att vara väl en gammal mans sed
att när som två mötas, så talas de väl vid
Det plägar att vara väl en gammal mans sed
att när som två talas, så sätta de sig ned
Vår Herre han satte sig till jordena ned
och solen och månen han skapade därvid
Nu haver jag skapat två så dägliga ting
så skapa nu du vad du haver i ditt sinn
Herodes han satte sig till jordena ned
och ormar och slangar han skapade därvid
Nu har jag ju skapat två så gruvliga ting
jag kan varken giva dem ande eller liv
Vår Herre han räckte ut sin mildrika hand
så gav han dem liv men han gav dem ingen and
Herodes han svingade sin gångare kring
sen rider han hemåt i trav och i spring
Den visan vi sjungit nu från början till slut
Vaka med oss julanatt
Så önskar vi eder en fröjdefuller jul
vaka Herre med oss alla
(Från "Sveriges medeltida ballader" nr 39 L, N och T)
6:E JANUARI: TRETTONDAGEN, EPIFANIA
Sedan växte Mithraskulten i betydelse, och eftersom de firade 25:e december (bland annat på grund av att det skilde två veckor mellan den romerska och den egyptiska kalendern) flyttade man Kristi födelse dit, men lät resten vara kvar 6:e januari.
Sången nedan tar upp tre mirakel: bröllopet i Kana (“Kyrkans brudgum”), stjärnan i öster (“folkets upplysare”) och dopet i Jordan (“dopets helgare”), och slutligen hans återkomst (“världens befriare”). Den är ett introitus, och verserna, som är från psaltaren, kan tolkas så att de handlar om dagens datum. De är här skrivna med fetstil:Refrängen är här skriven med kursiv:
Gud, ge åt kungen din lag
och din rättvisa åt kungasonen.
Kungarna av Tharsis och öarna
skall erbjuda gåvor,
kungarna av Arabien och Saba
skall medföra skänker.
Och alla jordens kungar
skall tillbe honom,
alla folk skall tjäna honom.
Se, han kommer,Den texten är också från Bibeln, och den får man ju inte ändra på, men däremot kan man förse den med små förklarande inskott, troper, något som var väldigt populärt från tusentalet och framåt, och det är de som är skrivna med normal stil här nedan, som till exempel “Den klara substansen har han omvandlat idag till välsmakande dryck”, vilket alltså syftar på bröllopet i Kana. På det här sättet blir refrängen olika varje gång den kommer igen, och dessutom kan den byggas ut till oanad längd, något som våra begränsade tidsramar blott kan ge en ringa försmak av.
Herren och härskaren,
och kungadömet är i hans hand,
och makten och herraväldet.
INTROITUS
(Mal 3:1, Ps 72:1, 10, 11.
Trop från Pa 1121, transkr. av Paul Evans)
Haec est praeclara dies,
tribus sacrata miraculis,
in qua cum propheta
canamus, dicentes:
Detta är en ytterst lysande dag,
helgad av tre mirakler,
på vilken vi med profeterna
må sjunga, sägande:
Ecce advenit
Se, han kommer,
cui Magi hodie munera offerunt
et ut regem supernum adorant
qui est ubique,
som de vise männen idag ger gåvor
och som de tillber som den högste
konungen, som överallt är
dominator Dominus,
Herren och härskaren,
in iordane a Iohanne baptizatus,
paterna voce Filius est protestatus
cuius honor
döpt i Jordan av Johannes,
av Faderns röst omvittnad såsom sonen
vars ära
et regnum in manu eius
et potestas.
och kungadöme är i hans hand,
och makten.
Naturas limpheas
hodie mutavit
in saporiferos haustus
per potestatem
Den klara substansen
har han omvandlat idag
till välsmakande dryck
genom sin makt
et imperium
och herravälde.
Deus, iudicium tuum regi da:
et iustitiam tuam filio regis
Gud, ge åt kungen din lag
och din rättvisa åt kungasonen.
Ecclesiae sponsus,
inluminator gentium,
baptismatis sacrator,
orbis redemptor,
Kyrkans brudgum,
folkets upplysare,
dopets helgare,
världens befriare:
Ecce advenit
Se, han kommer,
Hiesus, quem reges gentium
cum muneribus misticis
Hierosolimam requirunt, dicentes;
Ubi est qui natus est,
Jesus, som folkens kungar
med hemlighetsfulla gåvor
efterfrågar i Jerusalem, sägande:
Var är han som är född,
dominator Dominus.
Herren och härskaren.
Vidimus stellam in Oriente,
et agnovimus
regem regum esse natum,
Vi såg en stjärna i öster,
och förstod
att kungars kung är född
et regnum in manu eius
och att kungadömet är i hans hand,
cui soli debetur honor,
gloria, laus, et iubilatio,
och honom ensam tillkommer äran,
berömmelsen, hyllningen och lovsången,
et potestas et imperium.
och makten och herraväldet.
Reges Tharsis et insulae
munera offerent:
reges Arabum et Saba
dona adducent.
Kungarna av Tharsis och öarna
skall erbjuda gåvor,
kungarna av Arabien och Saba
skall medföra skänker.
Descendens ab aetherei
stellato sui solio regni,
Nedstigande från sitt himmelska
kungadömes stjärnbeströdda tron,
ecce advenit
dominator Dominus,
Se, han kommer,
Herren och härskaren
omnes ut populus societ
sibi foedere firmo
för att förena alla folk
i ett fast förbund åt sig
et regnum in manu eius
och kungadömet är i hans hand,
quod dabit ipse suis,
illicque erit hic et in aevum
det som han skall ge åt de sina,
och han skall vara där nu och för evigt,
et potestas et imperium.
och makten och herraväldet.
Et adorabunt eum
omnes reges terrae:
omnes gentes servient ei.
Och alla jordens kungar
skall tillbe honom,
alla folk skall tjäna honom.
Ut sedeat in throno David patris sui
in aeternum,
För att sitta på sin fader Davids tron
i evighet,
ecce advenit
dominator Dominus,
et regnum in manu eius.
Se, han kommer,
Herren och härskaren,
och kungadömet är i hans hand.
A Patre cuncta data
Xpisto sunt secula namque
Ty av Fadern är allt givet
till Kristus i evighet,
et potestas et imperium.
även makten och herraväldet.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto.
Sicut erat in principio
et nunc et semper,
et in saecula saeculorum.
Amen.
Ära vare Fadern och Sonen
och den Helige Ande,
såsom det var av begynnelsen
och nu och alltid
och i evigheters evighet.
Amen.
Ecce advenit
dominator Dominus,
et regnum in manu eius,
et potestas et imperium.
Se, han kommer,
Herren och härskaren,
och kungadömet är i hans hand,
och makten och herraväldet.
Ecce mundi gaudium,
Ecce salus gentium,
Virgo parit filium
sine violentia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia!
Se, världens glädje!
Se, folkens frälsare!
En jungfru föder en son
utan vanhelgande.
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av Guds nåd!
Natus est de virgine,
sine viri semine,
qui mundat a crimine,
rex, qui regit omnia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia!
Född är, av en jungfru,
utan mans säd,
den som renar från synd,
en kung som härskar över allt.
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av Guds nåd!
Angelus pastoribus:
Natus est in gentibus
qui dat pacem omnibus
sua providentia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia!
Ängeln till herdarna:
"Född är bland folken
den som ger fred åt alla
med sin försyn".
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av Guds nåd!
Reges tria premia
offerentes varia
stella ducit previa
ad salutis gaudia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia.
Tre kungar,
erbjudande olika gåvor,
stjärnan ledde vägen
till frälsningens glädje.
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av guds nåd!
Cum nil scire potuit
de nato, rex fremuit
et tota gens tremuit
Christi natalitia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia!
När han inte kunde veta något
om den födde, rasade kungen,
och hela folket darrade
av Kristi födelse.
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av Guds nåd!
Cum mori per gladios
Rachel videt proprios,
mesta plorat filios,
nulla sunt solatia.
Ave virgo, regia,
Dei plena gratia!
När, dödade med svärd,
Rakel ser sina egna,
med smärta begråter hon sina barn,
inget kan trösta henne.
Var hälsad, jungfru, drottning,
full av Guds nåd!
(Från “Firenze”, ett franskt 1200-talsmanuskript)
En Psalm om Christi Födelse.
Och siunges såsom:
Puer natus in Bethlehem.
Itt lijtet Barn är oss födt nu / är oss födt nu /
Aff Maria een reen Jungfru / Alle / Alleluja.
Hans nampn kallas Emanuel / Emanuel /
Såsom sagdt hade Gabriel / Alle / Alleluja.
The Englar frögdade sigh all / frögdade all /
Lofwade Gudh i Himmels Saal / Alle / Alleluja.
Til Herdarna sade the så / sade the så /
At Frälsaren war födder tå / Alle / Alleluja.
Syndarena til hielp och tröst / til hielp och tröst /
Som på honom förhoppas wist / Alle / Alleluja /
The wijse Män frå Österland / frå Österland /
Kende aff een stierna försan / Alle / Alleluja.
At tå war född en Konung rijk / en Konung rijk /
Öfwer Jorden och Himmelrijk / Alle / Alleluja.
The kommo och til Bethlehem / til Bethlehem /
Offrade honom Offer reen / Alle / Alleluja.
Guld / Rökelse och Myrrham skiär / och Myrrham skiär /
Bekende han Frelsaren är / Alle / Alleluja.
Honom skole wij offra och / wij offra och
Tackoffer / ewight prijss och loff / Alle / Alleluia.
Ähra skee Gudh Fader och Son / Fader och Son /
Sampt helge And i högsta Thron / Alle / Alleluja.
För sin Nådh och Barmhertigheet / Barmhertigheet.
Både nu och i Ewigheet / Alle / Alleluja.
(Någre Psalmer / Andelige Wijsor och Lofsonger vtsatte af Lavrentio
Jonæ Gestritio(†1598) utg. Haqvino Lavrentii A. Rhezelio 1619)
Nobis est natus hodie
I Dagh födde een Jungfrw reen
En liten son och kleen
En Segherförst alleen
Himmelen Sool Stiernor och Mån
Alle tiena then Son
och bepryda hans Thron
Ty alle wij på Jorden boo
Loffuom medh itt gladt modh
Krafftennes Konung godh
Siungom på thenne höghtijdh skön
Then Konung klaar och reen
hans Loffsång vthan meen
Skee tigh helga Trefaldigheet
och tigh sann Eenigheet
Prijß i all ewigheet.
(Andelige Psalmer och visor 1614)