Quem queritis in sepulchro - Puer natus est



(Jes. 7:14; 9:6)

Quem queritis in presepe, pastores, dicite?	Vem söker ni i krubban, herdar, säg?
Salvatorem Xpistum Dominum, infantem pannis involutum secundum sermonem angelicum.	Frälsaren, den smorde Herren, ett barn inrullat i trasor, enligt vad änglarna sade.
Adest hic parvulus cum Maria matre sua, de qua dudum vaticinando Isaias dixerat propheta: “Ecce virgo concipiet et pariet filium”. Et nunc euntes dicite quia natus est.	Här är den lille parveln, med Maria, dess mor, om vilken för länge sedan siande profeten Jesaja sade: “Se, jungfrun skall bli havande och föda en son”. Och nu, gå och berätta att han är född.
Alleluia alleluia, iam vere scimus Xpistum natum in terris, de quo canite omnes cum propheta dicentes:	Lova Herren, lova herren! nu vet vi sannerligen att Kristus är född på jorden, om vilken alla ska sjunga med profeterna, sägande:
Puer natus est nobis,        et filius datus est nobis,        cuius imperium        super humerum eius,        et vocabitur nomen eius        magni consilii angelus.	Ett barn är fött åt oss        och en son är given åt oss,        vars imperium        är på hans axlar,        och hans namn skall kallas        det stora rådets sändebud.

Ett litet påskspel som var väldigt populärt från 900-talet och framåt var Visitatio Sepulchri, “Besöket vid graven”, eller Quem queritis, “Vem söker ni”, som det också kallades efter ängelns inledningsreplik, och som återger Mariornas besök vid Kristi grav, som det skildras i evangelierna. I korthet går det ut på följande: De tre Mariorna går fram mot graven, som är vid altaret i kyrkan. Då kommer det fram en ung man i vita kläder som med mjuk röst sjunger “Vem söker ni i graven?”. “Jesus från Nasaret, den korsfäste”, svarar Mariorna. “Han är inte här, han har uppstått som profeterna förutsade. Gå nu, och berätta att han har uppstått.” “Halleluja, halleluja, nu förstår vi verkligen att Kristus uppstått” osv, det finns ett otal varianter.

Snart kopierades – “parodierades”, som man sade på den tiden – detta påskspel till andra högtider, framförallt till julen, som i detta exempel, men också till exempel till Kristi himmelsfärd, då folk letar efter Kristus, men han är inte här, han har farit upp till himmelen som det förutsades, halleluja halleluja, eller martyren Stephanus, han är inte här, han har blivit ihjälstenad, halleluja halleluja. Det finns också ännu mer avlägsna varianter där några helt enkelt bara kommer in i kyrkan och undrar vad det är för fest eller högtid som firas nu, och så får de reda på det, och halleluja halleluja.

Det ursprungliga påskspelet brukar ha ganska utförliga regianvisningar, något som saknas till julspelet här bredvid, men man kan föreställa sig en scen som en julkrubba till exempel, där Josef står vid ingången till stallet och undrar vad det är för några som kommer rantande och snokande. Det hela avslutas med att man sjunger den sång, introitus, som inleder juldagens mässa.

---