|
Insignis est figura quam adinvenit aries cunctorum flos camporum, mundum vocando vetulam gressu mirabilem. Ambigua statura cuius rugosa facies, asperitas membrorum, vitæ presentis formulam monstrat instabilem. Constat cunctis certissime iam toties expertum quod defluit citissime finem habens incertum, hanc ergo credas fabulam rem tam probabilem. |
Märkt är gestalten som Väduren finner (frambringar), alla fälts blomma, åldrad, ska den kalla världen märklig, efter sin gång. En tvetydig gestalt vars rynkiga ansikte (och) lemmars knotighet det nutida livets (regel-)formulär det demonstrerar som något instabilt. Det står fast för alla, säkert, redan så ofta erfaret, att det som flyter bort, å det snabbaste, har ett ovisst slut. Därför bör du tro denna fabel (vara) en så sannolik (trovärdig) sak. |
|
O quam multa promittit, longam vitam, divitias, Favores & honores, tandem in fine decipit Te fallibiliter. Nam nudum te dimittit ad maximas miserias, Dolores & horrores, corpus dum terra suscipit Miserabiliter. Possessio disrumpitur hæredes per carnales, Et anima demergitur ad pœnas infernales, Scito quis ista recipit iam satis graviter. |
Å, så mycket det lovar: långt liv, rikedom, förmåner, ära, ända tills, till slut, det sviker dig, bedrägligen. Ty det sänder dig naken till maximala eländen, smärta och skräck när jorden tar emot kroppen beklagligen (jämmerligen). Egendomar fördärvas av köttsliga arvingar och själen sänks ner till infernaliska plågor. Vet, att den får igen så det räcker, tungt. |
|
Quam miser es avare qui non vis Deo credere, Nec in eum sperare, qui diligis terrestria Spernens cœlestia. Prædico tibi clare, quod cito debes perdere Quæ congregas avare, teque cum violentia Tollit mors impia. Versutias, astutias persolvis cum usura, Post carnisque delitias quas possides cum cura, Traheris ad supplicia semper manentia. |
Hur eländig är du, girige som inte vill tro på Gud och inte hoppas på honom, du som älskar det jordiska, föraktande det himmelska. Jag säger dig, klart, att snabbt tvingas du överge det du samlar girigt, och dig med våld bortrycker den hänsynslösa döden. Listigheter, slugheter får du lösa med ränta och efter köttets njutningar som du besitter med omsorg släpas du till botgöringar, ständigt förblivande. |
|
Si tamen vis salvari, innixus Christi Sanguine, Dum tempus indulgetur, pietatis operibus Insta fideliter. Misericors placari Pater potest facilime, Si tamen exoretur: nam lachrymis & precibus flectitur dulciter. Nam si conversus fueris corde simul & ore, Tuaque libens dederis divino cum amore, Vere cum sanctis omnibus vives feliciter. |
Men om du vill räddas stödd på Kristi blod medan tid gives, med fromhetens gärningar stå troget. Eftersom han är barmhärtig, blidkas kan Fadern, å det lättaste, om han bara bönfalles, ty av tårar och böner böjs han ljuvt. Om du har blivit omvänd till hjärtat såväl som till munnen och dina (egendomar) villigt du gett bort av gudomlig kärlek, sannerligen, med alla helgon skall du leva lyckligt. |
