Ängelns diktamen
och systrarnas sång
i Jungfru Marie örtagård
Del 1, söndag.
Jungfru Marie örtagård:
Här följer Jungfru Marie örtagård, det är hennes lovsånger, ty att som ärliga och dyra örter uppväxa i örtagården, så uttryckes i denna sång jungfru Marias största värdighet, otaliga dygder, mycken heder och outsäglig nåd och fördel som den helga trefaldighet henne bevisat haver. I denna örtagård skall Kristi Brud gärna dväljas, och sammanlägga stora dygder, tålmodigt arbete i Jungfruns lovsång, att de värdiga måtte vara att komma dit hon är, och utan möda och ansträngning med jungfrun glädjas i himmelrikets fröjd.
Först börjas söndagens invitatorium, i vilket den heliga trefaldighet hedras, och jungfrun som är moder föräras lovsånger.
Trinum deum et unum, vi hedrar den trefaldige guden i tre personer, och en gud i varelsen, med ödmjuk håg och med fröjdande själar sjunger vi ideligen lovsång till jungfrun som är moder.
Systrarnas sång:
INVITATORIUM
(Psalm 95)
Trinum deum et unum
pronis mentibus adoremus.
Trefaldig Gud och en
med ivriga sinnen tillber vi
Virginique matri
gratulantibus animis
iugiter iubilemus.
och till jungfrun, modern,
med lyckönskande själar
jublar vi ständigt.
Kõmer läter oss glädhias hřanõ :
och frögdhas för vor saligheetz tröst :
lätt oss mz tack kõma in för hans ansichte :
och fröghdas för honõ mz psalmar ·
Trinum deum et unum...
Trefaldig Gud och en...
Tÿ hřen är en stoor gudh :
och en stoor konũg öffuer alla gudar :
tÿ i hans handt är hwad som iorden bäär :
och bärgshögdenar äro och så hans ·
Virginique matri...
och till jungfrun, modern...
Tÿ hãs är haffuet / och han haffů thz giordt :
och hãs hender haffů thet torra bereedt :
kõmer lätt oss tilbedia oc knääböÿa :
och nederfalla för hřanõ thẽ oss giordt haffů :
tÿ hã är vår gudh :
och vij hans fosterfolck : och hãs henders fåår ·
Trinum deum et unum...
Trefaldig Gud och en...
I dagh om i hãs röst hören :
så förstocker icke idhor hierta: såsom i meriba skedde :
såsõ i massa i öknẽne : ther idhre fädher försöchte migh :
förnũmo och sågho mijn verck ·
Virginique matri...
och till jungfrun, modern...
Att iagh i fÿratiÿo åår mödo hadhe mz thetta folck :
och sadhe / thet är sådant folck :
att theras hierta altijd vil thñ oretta väghñ :
och the mina väghar icke lära vilia :
så att iagh swoor j minne vrede :
the skola icke kõma til mina roligheet ·
Trinum deum et unum...
Trefaldig Gud och en...
Ära vare fadrenõ och sonenõ : och them helge anda ·
Såsom thet varit haffů aff begỹnelsen · och nw och altijd :
aff ewighz til ewighz amẽ
Här efter följer hymnen i vilken jungfru Marie pris mångfaldigt uttrycks.
Virginique matri...
och till jungfrun, modern...
Jungfru Marie örtagård:
Textus: O trinitatis &c O jungfru Maria, du är den heliga trefaldighets ära, himmelrikets konungs gårds heder, högsta konungens brud och hans sons moder.
Te deus &c Från begynnelsen utnämnde Gud dig till ärans drottning, och han gjorde dig till härskarinna över allt det han hade skapat.
O Trinitatis gloria
celestis decus curie
sponsa regis altissimi
suique mater filii
O, Trefaldighetens ära,
den himmelska kurians prydnad,
gemål till den högste kungen
och mor till hans son.
Unde poli &c Allt med förtjänad rätt lova dig himlarna jorden och havet, och allt det som de i sig innehåller, du som är så täck för den högste Herren.
Te deus ab inicio
sanxit reginam glorie
super cuncta que fecerat
te dominam patraverat
Dig Gud från begynnelsen
utnämnde till ärans drottning.
Över allt han gjorde
gjorde han dig härskarinna.
Virgo deo &c O jungfru Maria, för Gud allra täckast, över alla ting som han skapat har, gör oss täcka för honom, oss som han återlöste med sitt dyra blod.
Unde poli tellus mare
et quidquid in se continent
te laudant iure debito
tam gratam summo domino
Alla himlar, jord, hav,
och allt som är i dem
av riktig tacksamhet lovsjunger dig,
så kär för den högste Herren.
Maria mater gracie O Maria, nådens moder, och misskundsamhetens moder, värna oss mot ovännen, och anamma oss i dödens stund.
Virgo deo gratissima
cunctorum que creaverat
sibi gratos nos effice
quos sanguine redemerat
Jungfru, kärast för Gud
av allt som han skapat,
gör oss kära för den
vars blod återlöst oss.
Ära vare dig, Herre, som född är, av jungfrun, med fadern och den helga Anda, evärdeligen utan ände. Amen.
Maria mater gracie
mater misericordie
tu nos ab hoste protege
et hora mortis suscipe
Maria, nådens mor,
barmhärtighetens mor,
skydda oss mot fienden
och tag emot oss i dödens stund.
Verbum de quo &c I denna första läsning gör Guds ängel den värdigaste predikan över den helga trefaldighet som är tre personer och en sann Gud: Fader, Son och den Helga Anda, bevisande yttermera, huru alla ting och kreatur var evärdeligen stående oskapade i Guds före-syn. Men för en, den mest älskliga skapelse, och kärast för Gud, rördes den heliga trefaldighet att skapa allt det som skapat är, och det var jungfru Maria.
Gloria tibi domine
qui natus es de virgine
cum patre et sancto spiritu
in sempiterna secula.
Ära åt dig, Herre
som föddes av jungfrun
med Fadern och den Helige Ande
i evärdeliga evigheter.
Amen.
Amen.
Ängelns diktamen (söndag 1):
Ordet, som Johannes talar om i sitt evangelium, var av evighet en enda Gud, med Fadern och den helige Ande. Tre är personerna, men gudomen i dem är en och densamma. Dessa tre personer är jämbördiga i allt, för hos dem alla finns en enda vilja, en enda vishet, en enda makt, en enda skönhet, en enda kraft, en enda kärlek, och en enda glädje.
Denna Gud visste på förhand om allting, och allt stod inför hans åsyn, honom till glädje och heder. När det så behagade honom, gav han det tillvaro genom att skapa det. Inget nödtvång och ingen brist i hans glädje tvingade honom att skapa något. Nej, endast hans innerliga kärlek förmådde honom att skapa, så att flera tillsammans med honom skulle kunna fröjdas med samma outsägliga glädje som han. Så skapade han, på det skönaste sätt, allt som skulle skapas, med den form och på det sätt som det i evighet stått inför hans åsyn, i sin skönhet, innan han skapat det.
Men av allt som ännu var oskapat, var det ett väsen, som inför Gud stod vida högre än allt annat, och som han gladde sig allra mest åt. I detta oskapade väsen framträdde de ännu oskapade fyra elementen på så sätt inför Gud, att luften däri var så lätt, att den aldrig skulle kunna blåsa emot den helige Ande; jorden i detta oskapade väsen så god och fruktbar, att inget skulle kunna växa där, som inte skulle vara till nytta för allt; vattnet så lugnt, att varifrån vindarna än kom stormande, inga vågor skulle röra sig där, och elden så hög och klar, att den skulle nå ända till där Gud själv var.
O, Maria, renaste jungfru och fruktsammaste moder, detta oskapade väsen är du, för så stod du i evighet inför Guds åsyn, innan du blev skapad, och sedan fick du materien i din välsignade kropp av dessa så rena och klara element. Du stod oskapad i sanning inför Gud så som du sedan förtjänade att bli, och därför överträffade du, från begynnelsen, inför Guds åsyn, vida allt annat som skulle skapas, till hans högsta glädje.
Gud Fader gladdes åt dina fruktbringande verk, Sonen åt din dygdiga ståndaktighet, och den helige Ande åt din ödmjukhet. Men Sonens och Andens glädje var också Faderns; Faderns och Andens glädje var också Sonens; Faderns och Sonens glädje var också den helige Andes. Och på samma sätt som de alla hade en och samma glädje över dig, så hade de också en och samma kärlek till dig.
Jungfru Marie örtagård:
Över denna predikan kan både änglar och människor glädjas, och av denna glädje lovsjunger och ärar kören den helga trefaldighet med responsoriet Summe trinitati &c. Och detta responsorium innehåller grundvalen i den kristna tron, och den högsta artikeln om den helga trefaldigheten.
Summe trinitati &c. Till den högsta trefaldigheten, till den enkle guden, är en enda gudom, jämn ära, jämvägande värdighet, åt Fadern och Sonen och den Helga Anda, vilken underböjer hela världen sina lagar.
V. Prestet nobis &c, Trefaldig Gud i personer, och en i varelsen, giv oss nåden, vilken du, o jungfru Maria av evärdelighet å det högsta behagade.
Systrarnas sång:
RESPONSORIUM
Summe trinitati,
simplici deo
una divinitas,
equalis gloria,
coeterna maiestas,
patri prolique
sanctoque flamini,
Qui totum subdit
suis orbem legibus.
Åt den högsta treenigheten,
den enkle Guden,
en gudomlighet,
samma ära,
lika eviga majestät,
åt Fadern och Sonen
och den Heliga Andan,
den som underkastar hela
världen sina lagar.
Prestet nobis graciam
trinus deus et unus,
cui ab eterno o maria
summe placuisti.
Qui totum subdit
suis orbem legibus.
Bistå oss med nåd,
trefaldig gud och en,
vilken av evighet, o Maria,
å det högsta du behagade,
den som underkastar hela
världen sina lagar.
Jungfru Marie örtagård:
Tu quoque &c, I denna läsning säger ängeln, hur den värdigaste jungfru Maria var från begynnelsen i Guds åsyn ännu oskapad, och att Gud på många sätt gladdes över henne, mycket mer än Noa över sin ark.
Ängelns diktamen (söndag 2):
Och du, Maria, som är värdigast av alla skapade ting, du var från begynnelsen inför Gud, innan han skapade dig, på samma sätt som Noaks ark var inför Noa, efter att han fått reda på att han skulle bygga den, och innan den blev fullbordad.
Noa visste, i den tid det behagade Gud, hurdan hans ark skulle bli. Gud visste före all tid hurdan hans ark, som är din ärofulla lekamen, skulle bli.
Noa gladde sig åt sin ark, innan den byggdes. Gud själv gladde sig å det högsta åt dig, dyra jungfru, innan han skapade dig.
Noa gladde sig åt att hans ark skulle bli så stark att den skulle stå emot alla vågor. Gud gladde sig åt att din kropp skulle bli så duglig och stark att den inte skulle böjas av någon ondskas hårdhet som var i helvetet.
Noa gladde sig åt att hans ark på utsidan och insidan skulle beckas så att inget vatten skulle tränga in. Gud gladde sig åt att din vilja skulle vara så god av hans godhet att du skulle förtjäna att till det yttre och det inre betäckas av den helige Andes smörjelse så att det i ditt hjärta inte skulle finnas några ingångar för världens girighet. För girighet är lika förhatlig i människan som läckande vatten i Noaks ark.
Noa gladde sig åt rymligheten och vidden i sin ark. Gud gladde sig åt din ännu mer vidsträckta barmhärtighet, med vilken du fullkomligt skulle älska allt, och inte oförnuftigt hata något skapat, men särskilt åt att din välvilliga mildhet skulle utvidgas så att den omätlige Guden vars storlek är ofattbar, skulle kunna ligga och vända sig i din välsignade livmoder.
Noa gladde sig också åt att hans ark skulle göras ymnigt ljus. Gud gladde sig åt att din jungfrudom ända till din död skulle vara så ren och klar att ingen synd skulle kunna förmörka den.
Noa gladde sig åt att han skulle kunna ha med sig allt han behövde i sin ark. Gud gladde sin åt att han skulle få hela sin kropp uteslutande av din kropp, utan att något fattades.
Men Gud gladde sig ännu mer över dig, du renaste jungfru, än Noa över sin ark, för Noa visste att han skulle gå ur arken med samma kropp som han gick in i den med, medan Gud visste att han skulle komma in i dig utan kropp, men komma ut ur dig med en kropp som var gjord att ditt renaste kött och blod.
Noa visste att han skulle lämna sin ark tom, när han gick ur den, och aldrig mer komma tillbaka till den, men Gud visste innan han skapade världen att när han hade fötts av dig, du ärofulla jungfru och moder, så skulle han inte lämna dig tom, utan fylld av den helige Andes alla gåvor, och även om hans kropp skulle skiljas från din vid födseln, så visste han att ni till slut skulle få vara tillsammans i evighet.
Jungfru Marie örtagård:
Och många liknelser gjorde här ängeln över att jungfrun var Gud outsägligt täckast &c. Därför gör kören en ny lovsång till jungfrun, med responsoriet O maria &c.
O, jungfru Maria, Kristi värdigaste färdabår eller släde, med vilken ärones konung värdigades besöka det stackars människosläktet, fattigt på dygder. Och med dig, o heligaste jungfru, föras ideligen dyra stenar från vår sorgliga dal till Herrens berg (som är himmelriket), till att uppbygga det himmelska Jerusalem.
V. Infer igitur, För denna sak, inför i vårt hjärta, O Maria, Jesu Kristi sanna älsklighet, vilken genom dig kom till oss.
Glosa. Dessa dyra stenar, om vilka här talas, är heliga själar, som för jungfru Marie bön och förskyllan dagligen tas upp från skärselden och denna värld, och uppföras till det högsta himmelrikets Jerusalem, till att uppfylla de tomma rum, varifrån de onda andarna föll ut.
Systrarnas sång:
RESPONSORIUM
O maria
dignissimum vehiculum,
per quod rex glorie
languentes pauperes
visitare dignatus est.
Per te quoque
preciosi lapides
de valle nostra
in montem domini
ad reparacionem
celestis
iherusalem
iugiter deferuntur.
O, Maria,
värdigaste fordon,
med vilket ärans konung
bevärdigades besöka
oss svaga fattiga,
med dig också
dyrbara stenar
− från vår dal
till Herrens berg
för att reparera
det himmelska
Jerusalem −
ständigt förs.
Infer igitur
cordibus nostris
eius veram dileccionem,
qui per te
ad nos venit.
Per te quoque
preciosi lapides
de valle nostra
in montem domini
ad reparacionem
celestis
iherusalem
iugiter deferuntur.
Inför således
i våra hjärtan
hans sanna kärlek
som genom dig
kommer till oss.
med dig också
dyrbara stenar
− från vår dal
till Herrens berg
för att reparera
det himmelska
Jerusalem −
ständigt förs.
Jungfru Marie örtagård:
Diligebat abraham &c. Här gör ängeln den prydligaste predikan, om hur patriarken Abraham mycket hett älskade sin son Isak långt förrän han vart avlad, och stor glädje hade han eftersom han trodde honom säkerligen skulle födas. Men outsägligt mycket mer glädje var åt Gud Fader av jungfruns kommande födsel. Och ängeln säger härom många liknelser mellan dessa två kreatur, den heligaste jungfru Maria och den helige Isak, patriarken.
Ängelns diktamen (söndag 3):
Patriarken Abraham älskade sin son Isak direkt när Gud lovade honom en son, många år innan han avlades. Men med ännu större kärlek älskade Gud dig, du sötaste jungfru Maria, innan något skapades, för han visste att han skulle födas av dig.
Abraham, patriarken, visste inte att den stora kärlek han hade till gud skulle uppenbaras genom den son han skulle få. Men Gud visste från begynnelsen att den stora kärlek han hade till människan skulle uppenbaras genom dig.
Abraham visste att hans son skulle avlas med blygsel och födas av en kvinna han varit köttsligt förenad med. Men Gud visste att han skulle avlas i dig, renaste jungfru, utan medverkan av någon man, och att han skulle födas av dig med din jungfrudom bevarad.
Abraham förstod att hans son skulle vara skild från honom efter att han fötts. Men Gud förstod att den kropp som hans söta son fick från dig, renaste moder, aldrig skulle vara skild från hans majestät, eftersom Sonen i Fadern och Fadern i Sonen är oskiljaktliga i en enda Gud.
Abraham visste att det kött som fötts av hans kött skulle ruttna och bli jord precis som hans eget kött. Men Gud visste att ditt allra renaste kött inte mer skulle upplösas eller ruttna än hans eget allra heligaste kött som skulle födas av ditt jungfruliga kött.
Abraham byggde ett hus till sin son, för att denne skulle bo där efter att han var född. Men för dig, dyraste jungfru, var av evighet bestämt det hus där du skulle bo, nämligen Gud själv. Detta hus inte bara omgav dig och skyddade dig mot alla faror, utan fanns också inom dig, till alla dygders fullkomning.
Abraham försåg sin son med tre saker, säd, vin och olja, som han skulle livnära sig av efter att han blev född. Dessa tre skilde sig åt i utseende, form och smak. Men du, åtråvärda jungfru, försågs med själva Gud i tre personer som inte skilde sig åt på något sätt. Och samma Gud blev genom dig föda åt det fattiga människosläktet.
Men också de tre saker som Abraham försåg sin son med, kan man förstå som de tre personerna, Fader, Son och helig Ande. För på samma sätt som olja inte kan brinna förrän man sätter till en veke, så lyste inte Faderns brinnande kärlek i världen förrän hans son fötts av dig, guds utvalda brud.
Och på samma sätt som vete inte kan bli bröd förrän det blivit bearbetat med olika verktyg, så kunde Guds son, som är änglarnas föda, inte heller framträda för människorna under brödets gestalt, förrän hans kropp blivit sammansatt av olika lemmar i din välsignade livmoder.
Och på samma sätt som man inte kan bära vin om man inte har en behållare, så är det också med den helige Andes nåd, som är som ett vin, att den inte kunde ges till människorna förrän din kära sons kropp gjorts till en behållare av döden och lidandet. Genom detta hälsosamma kärl skänks alla nåders söthet fullkomligast till änglar och människor.
Jungfru Marie örtagård:
Och (nu) har kören härav hört en stor andlig betraktelse, och därför lovsjunger jungfrurnas kör den högsta jungfrun med responsoriet Maria summe &c.
O Maria, den högsta trefaldighetens hemman eller hus, i sig inneslutande dig och allting, detta hus är prytt med allsköns dygdiga blomster. O, allra snällaste förestånderska, omkringlägg oss usla syndare med ditt beskydd, och vederkvicka de hungriga med din ljuva försyn.
V. Respice O, barmhärtiga Maria, skåda milt på allmogens våda, fångarnas gråt, faderlösa barns bedrövelse, så att alla måtte känna sig ha gjort gagn av din försyn.
Systrarnas sång:
RESPONSORIUM
Maria
summe trinitatis,
te et omnia
in se concludentis,
domicilium
omnium virtutum
floribus redimitum,
dispensatrix prudentissima,
circumda miseros
proteccione tua,
Maria,
den högsta treenighetens
(dig och allt
inneslutande i sig)
boning
med alla dygdens
blommor bekransad,
omtänksammaste förvalterska,
omge stackars oss
med ditt beskydd,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
Respice propicia
pericula populorum,
captivorum gemitus,
tribulaciones orphanorum,
ut omnes sibi senciant
tuam providenciam profuisse,
Besinna, du nådiga,
folkens faror,
fångarnas gråt,
föräldralösas bedrövelser,
så att alla kan känna sig
ha gagnats av din försyn,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto,
Ära åt Fadern och Sonen
och den Helige Ande,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
Jungfru Marie örtagård:
Patrem cum filio Här lovas och prisas, av all själens kraft, den helga trefaldighet, vilken åt oss syndare, från begynnelsen, till hjälp skapade jungfru Maria, vars själ, fröjdandes i Gud, lovprisade herren Gud högeligen.
Patrem cum filio Våra själar skall, mycket fröjdandes, ideligen upphöja med lovsång Fadern med Sonen, och den helga Anda, med dem båda en sann Gud, som före-kännande vår vansklighet evärdeligen förordnade åt oss jungfru Maria, den mäktiga hjälperskan, vars själ gladdes i Gud, och högeligast upphöjde densamme allsmäktige Gud med lovsång.
Glosa. Det hände när jungfrun sade Magnificat anima mea dominum, därmed märkandes, att den som sannerligen lovprisar Gud, han predikar eller säger honom vara mäktig, allra bäst sötast, och i sådan lovsång görs Gud stor i människornas själ.
Systrarnas sång:
ANTIFON
Patrem cum filio
et spiritum cum utroque
unum verum deum
anime nostre exultantes
iugiter magnificent,
qui nostram fragilitatem
eternaliter prenoscens
ab inicio
nobis adiutricem
mariam virginem preordinavit,
cuius anima in deo exultans
ipsum summe magnificavit.
Fadern med Sonen
och Anden med bägge
en sann Gud
våra jublande själar
ständigt upphöjer,
han som vår bräcklighet
evigt före-kände,
från begynnelsen
som hjälperska åt oss
förordnade jungfru Maria
vars själ, jublande i Gud,
upphöjde honom högst.
(Luk. 1:46-55)
Magnificat anima mea
Dominum
Min själ upphöjer
Herren,
Et exsultavit spiritus meus
in Deo salutari meo.
och min ande jublar
åt Gud min frälsare,
Quia respexit
humilitatem acillæ suæ,
ecce enim ex hoc
beatam me dicent
omnes generationes.
för han ser till
sin tjänarinnas ringhet
och se, efter detta
skall de kalla mig salig,
alla släktled,
Quia fecit
mihi magna
qui potens est,
et sanctum nomen eius.
för han gör
stora saker med mig,
han som är mäktig,
och heligt är hans namn,
Patrem cum filio...
Fadern med Sonen...
Et misericordia eius
a progenie
in progenies,
timentibus eum.
och hans barmhärtighet
varar från släkte
till släkte,
bland dem som fruktar honom.
Fecit potentiam
in brachio suo,
dispersit
superbos mente cordis sui.
Han gör storverk
med sin arm,
han förskingrar de som har ett
högmodigt sinne i sina hjärtan.
Deposuit potentes
de sede,
et exaltavit humiles.
Han avsätter mäktiga
från sina säten,
och upphöjer oansenliga.
Esurientes
implevit bonis,
et divites dimisit
inanes.
Hungriga
mättar han med det goda,
och rika skickar han bort
tomhänta.
Patrem cum filio...
Fadern med Sonen...
Suscepit Israel
puerum suum,
recordatus
misericordiæ suæ.
Han tar sig an Israel,
sitt barn,
efter att ha besinnat
sin barmhärtighet,
Sicut locutus est
ad patres nostros,
Abraham et semini eius
in sæcula.
som det sades
till våra fäder,
Abraham och hans säd
för evigt.
Gloria Patri
et Filio
et Spiritui Sancto
Ära åt Fader
och Son
och Helig Ande,
sicut erat in principio
et nunc et semper
et in sæcula sæculorum.
Amen.
som det var i begynnelsen
och nu och alltid
och i evigheters evighet.
Amen.
Patrem cum filio...
Fadern med Sonen...
Jungfru Marie örtagård:
Benedicamus virginis Vi välsignar jungfruns Son, med Fadern och den helga Anda, sann Gud och Herre. Deo gracias Vi säger också lov och tack till Gud.
Systrarnas sång:
BENEDICAMUS DOMINO
Benedicamus virginis filio
cum patre et flamine sacro
deo vero et domino.
Deo dicamus gracias
Vi välsignar Jungfruns Son
med fader och helig anda
den sanna guden och Herren.
Vi tackar Gud.
Jungfru Marie örtagård:
Vår frus lov.
Alma redemptoris O (du) heliga återlösarens moder, som är bliven himmelrikets genomgående port, havets stjärna, hjälp det fallande folk som vill stå upp, du som till naturens förvåning födde din helga skapare, jungfru före och jungfru efter att du av Gabriels mun upptog detta Ave, ha förbarmande med oss syndare. Amen.
Alma redemptoris mater
que pervia celi
porta manes et stella maris,
succurre cadenti
surgere qui curat populo
tu que genuisti
natura mirante tuum
sanctum genitorem
virgo prius ac posterius
gabrielis ab ore
sumens illud ave
peccatorum miserere.
Återlösarens hulda moder,
du som himlens öppna
port förblir, och havets stjärna,
bispring det fallna
folket som försöker resa sig,
du som födde
– till naturens förvåning – din
heliga skapare,
jungfru innan och efter
från Gabriels mun
du upptog detta “Ave”,
ha förbarmande med syndare.
Jungfru Marie örtagård:
Så ändas den första dagen i veckan, i vilken Kristi Brudar har spatserat i jungfru Marie örtagård, med glädje och andlig beskådelse, tänkande och undrande uppå den obegripliga trefaldighetens godhet, och jungfruns värdighet, som så sött omfamnades av gudomens kärlek, som nu är berörd i denna sång som idag är sjungen. Och bruden skall inte tveka om att få sig given den största lön för sin möda av brudgummen Jesus Kristus, eftersom det (i den sista antifonen) är sagt att konungens moder skall skicka sina tjänare till sin välsignade sons Jesu Kristi hälsosamma frid. Amen.