Överallt omkring oss finns det reklam, i sådana mängder att vi blivit blinda för den. De måste kosta fruktansvärda summor, dessa horder av jättelika affischer på väggar och i T-bana, varje vecka nya, år ut och år in, alla dessa ton av glättade reklamerbjudanden i miljoner brevlådor. Hur har de råd? Var kommer alla deras pengar ifrån?

En allt större del av det pris man betalar för en vara är det som det kostat att göra reklam för den. (Denna utveckling fortsätter under glada tillrop från allmänheten: nu finns det även reklam i TV, på Internet och i telefonen, som finansieras av de varor och tjänster man köper. Det är bara att räkna ut hur mycket dyrare det blir att leva.) Den reklam man ser i bussen och T-banan har man alltså själv betalt, och man har således rätt till den och kan göra vad man vill med den. Det enda rätta är att ta bort den. Varför det?

Reklamen har två syften, ett öppet och ett dolt. Det öppna syftet är att vi skall bli av med våra surt förvärvade småslantar, inte på att hjälpa andra, utan på att köpa skit, drivna av den ultraegoism reklamen inbillar oss är den enda livsstilen, och detta kan väl sägas vara ett ont-i-sig. Det dolda syftet är att sprida reaktionära värderingar. Att det är så märker man om man försöker föreställa sig en radikal reklam; det blir bara löjligt, en självmotsägelse, och detta beror på att det ligger i reklamens natur att vara reaktionär, styrd av ekonomin, uppammande till egoism, materialism, ha-begär. Denna påverkan sker framförallt subliminalt: Att man kan vara omedveten om vad man ser, men att det ändå lagras i hjärnan, kan man märka t ex på att man plötsligt kan komma på vad man råkade se i förbigående en bra stund innan (s k Kalle-Anka-reaktion), som när man letar efter något och "har på känn att den ska finnas här någonstans", eftersom man sett den, men inte tänkt på den. Berömt exempel på subliminal påverkan (även om det är en Klintbergare, en modern vandringssägen) är ju när man i en biofilm ersatte en filmruta med ordet "Coca-Cola", och hela publiken efteråt gick ut och köpte detta, i övertygelsen om att de gjorde det av eget och fritt val.

Reklamen finns överallt runt omkring oss, når oss via otaliga media, och vi är bara medvetna om en bråkdel av den. Vi har nu sett, att reklamens budskap påverkar oss i alla fall, antingen genom att vi inte ser reklamen, och att den lagras i oss ändå, eller genom att dess budskap är dolt, subliminalt (undra på då, med tanke på detta budskap, att världen ser ut som den gör!). Vi har också sett att vi inte bara har rätt att ta och fritt förfoga över reklamen, utan också, genom att den är ond och på ett omfattande sätt skadlig, att det är vårt ansvar, vår plikt och vår skyldighet att ta bort den reklam vi kan ta bort, förstöra resten, och med alla medel förhindra dess orsaker och upphov.

Att veta om något ont och inte göra något åt det, är att samtycka, ja, medverka till det. Det finns inget försvar för att tillåta något sådant. Gå nu ut och förstör!