Nu var det citeringsdags. Jag uppfattar det som att en nackdel med att kommunicera såhär via email (till skillnad från vanliga brev) är att man bara ser den bit av texten som för tillfället är mitt framför ögonen på en. Resten av texten finns liksom inte.

> > Monolith Design / Jonas wrote:
> Paradox wrote:
Monolith Design / Jonas wrote:

> >> triphop:)...en av de mest hatade termerna på länge...
> >> det kan man ju kanske förstå, musiker som verkligen försöker tänja på
> >> gränserna...och så klumpas de ihop och stämplas med 'Trip Hop'
>
> > Här har vi pastasyndromet igen. För icke-avantgardisten låter all
> > avantgardism likadant, eftersom de avantgarderar åt samma håll och man
> > på avstånd bara ser en klump avantgardister. Det är precis som alla som
> > säger att de inte vill bli placerade i något fack, utan att de spelar
> > sin egen musik utan sidoblickar på något. De går alla att placera i
> > facket "Vi spelar vår egen musik och vill inte bli placerade i något
> > fack".

> pastasyndromet? nänänä, det är en utveckling som tillhör allmänbildningen
> för den som när det allra minsta lilla mikroskopiska intresse för
> dansmusikens utveckling. självklarheter. musik vi alla har upplevt, om vi är
> tillräckligt gamla, inte alls något som bara finsmakare känner till. däremot
> hade man säkert kunnat bena ut det hela i en myriad av mer eller minde
> obskyra stilar, och bryta ned exempelvis 'jungle' i 200 mindre begrepp. då
> kan du börja gnälla om avantgardism.

Triphoparna försöker verkligen tänja på gränserna. På det sättet är de avantgardister.

Så länge saker har något gemensamt brukar det inte finnas något hinder mot att klumpa ihop dem. Tänk bara på vad som ryms under "romantik", "klassicism" och "dada". Vad hade dadaisterna gemensamt? Om man hatar en ihopklumpning så måste det åtminstone betyda att man tycker att man klumpas ihop med saker som man tycker att man inte har något som helst gemensamt med, ja, som inte ens kan jämföras med varandra (jag tar för givet att det i första hand är triphoparna själva som hatar ihopklumpningen).

Därav "pastasyndromet" (gud, vilket löjligt namn): de som är "utanför" triphopen ser något de kallar triphop, och de som är "inne i" triphopen ser 200 stilar som inte kan jämföras på något sätt. Detta är naturligtvis självklarheter som tillhör allmänbildningen för dem som är inne i triphopen (eller vad det nu kan gälla), men inte nödvändigtvis för dem som när det allra minsta mikroskopiska intresse, eller ens för dem som är mer intresserade än så.

Jag har alltid gillat att gå ut och dansa. Den musik som det gick att dansa till gick på något sätt under samlingsbegreppet techno. Det som jag uppfattade av musiken var att den hade ett bra tempo, var repetitiv, bestod av synthljud, och inte hade någon röst som tjatade på att man prompt skulle "move your body" eller "take me higher". Så var det i många år, tills jag för någon månad sedan plötsligt hörde att det var skillnad på goa och resten. Det är detta jag kallade pastasyndromet (hjälp, jag måste hitta något bättre ord!).

På samma sätt sjöng jag gregoriansk sång i ett år utan att fatta någonting, tills jag plötsligt förstod att det som kallas gregoriansk sång i själva verket består av en mängd stilar och traditioner från olika kulturer, regioner och tider, som nödtorftigt klumpats ihop i den högmedeltida mässans hägn. Där finns också musik som inte ingår i någon av dessa traditioner, men som komponerats för att anspela på de olika stilarna, och musik som komponerats för att profilera sig emot och avlägsna sig ifrån den gregorianska sången. Allt detta kallas gregoriansk sång, och lät för mig tämligen likartat under lång tid. Pasta(suck)syndromet igen.

Slutligen så gnäller jag inte om avantgardism, eftersom jag är lite av en avantgardist själv (hö-hö).
-----------------------------------------------------------------------------------

> >> så...javisst, alla dessa stilnamn är ganska meningslösa, men ändå en smula
> >> bra att ha för att kunna beskriva en skiva för någon som inte hört den.
> >
> >Jo, men då måste man först förklara vad t ex "Amyl" är för något,
> >annars säger stilnamnen ingenting. Om man hittar på en ny term
> >beskriver det ingenting för den som inte hört musiken.
>
> didn't say that. men om man säger ex. vis 'jungle' så tänker man på andra
> jungleplattor OM man hört några...vilket varenda jävel har.
> men det är ju klart, gillar du inte att man använder stilnamn kan du ju rita
> upp ett schema över trumprogrammeringen istället eller nåt? det hela blir ju
> löljigt om man aldrig får referera till något annat och hela tiden
> förutsätta att den man talar med är helt obildad.

Jamen det är ju det jag säger, och det är inte vare sig särskilt intressant eller revolutionerande: stilnamnen är ganska meningslösa i sig, dvs säger inte så mycket om hur musiken låter, men är bra att ha för att kunna tala om musiken, men då krävs det antingen att man redan har hört musiken det är fråga om, eller att man får någon slags musikvetenskaplig beskrivning av den, och en sådan beskrivning kan vara svår eller omöjlig att göra, och kan i vart fall inte bli uttömmande. Således ser jag fram mot många och långa försök till att beskriva skillnaden mellan de olika stilar som nämnts här på listan.
--------------------------------------------------------------------------------

> Det är inte så att en stil muterar iväg
> >till tio varianter, utan i stället så att diggarna av vissa stilar
> >älskar att hitta på namn till varje liten nyansskillnad mellan hur
> >olika grupper låter.
>
> du säger emot dig själv. i dett förra brev sa du att det var journalisterna
> som hittade på namn. det tror jag oxo, men vadå? är det nåt du måste gnälla
> om? trist att klumpa ihop saker till generella begreepp, men ofta nödvändigt
> för att kunna recensera, dsikutera, resonera...

Ja, jag säger emot mig själv. Visserligen kan man räkna journalister till diggare, men det är ett svagt försvar.
---------------------------------------------------------------------------------

> och...
> vem har sagt att gabber och triphop har något gemensamt egentligen?
> deephouse och goatrance?
> detroittechno och toontown-brekbeat?
>
> vem kan ens höra en likhet?

Det var just det här jag menade med pasta(hå-hå, ja-ja)syndromet. Jag kan höra vissa likheter:

För den mesta techno gäller följande: Instrumentationen består av synthljud eller samplingar, med ett "slagverkskoncept" som är hämtat från populärmusiken. Den går i 4/4-takt utan att variera vare sig takt eller tempo. Pulsen är hårt markerad, mestadels genom baskagge på varje fjärdedel. Musiken är monoton, dvs hårt centrerad kring en grundton, och byter heller inte tonart och ofta inte ens grundharmoni låten igenom. Musiken är repetitiv, dvs bygger inte på ständig variation, utan på att ett tema, rytmiskt och/eller tonalt, upprepas.

Det går säkert att komma på mycket mer. För övrigt gäller familjelikhet, dvs att det inte finns ett kriterium som skiljer techno från annan musik, utan att teknolåtarna är släkt med varandra genom en mängd olika egenskaper som var och en kan vara närvarande eller frånvarande. Således finns det självklara fall av tekno, mer eller mindre tveksamma fall av tekno, och självklara fall av icke-tekno.
----------------------------------------------------------------------------------

> >Här ber jag att få opponera mig../.. Det är definitivt skillnad på
> Skate/Surfpunk och Hardcore, typ Extreme Noiseterror
>
> hmm...du verkar komma från ett rockperspektiv och tro att all dansmusik är
> en enda klump, med löljiga avantgardister som hittar på namn på olika stilar
> som är likadana egentigen bara för att göra sig märkvärdiga, emedan det i
> den riktiga världen (läs rock) visst visst, givetvis, finns skillnader på
> olika saker, det kan ju vem som helst höra...

Jag kommer inte från något rockperspektiv.

Slutligen, beträffande de här små fina insinuationerna om att jag verkar tro att dansmusik omhuldas av "löljiga avantgardister som hittar på namn på olika stilar som är likadana egentigen bara för att göra sig märkvärdiga", och andra liknande saker, så vill jag bara anföra något jag redan skrivit i ett tidigare brev (nu kommer citat):

"Precis som i aidsexemplet finns det enligt ena lägret bara två möjliga ståndpunkter, varav den ena är den som just de har, och den andra är fullkomligt absurd. Meningen med att hävda att det bara finns dessa två ståndpunkter är att förhindra att det uppstår någon debatt. Har någon en åsikt som i någon rimlig mening avviker från den egna, hävdar man att han har den andra, absurda åsikten, och mot en så absurd åsikt kan man ju inte argumentera, den faller ju på sin egen absurditet.

Jag skulle alltså inte bara ha en absurd åsikt om det som diskuterades, jag skulle också ha en absurd åsikt om den som har en enda sunda åsikten, och det säger väl en hel del om hur mycket idé det vore att diskutera med mig, eller hur? Meningen med detta är alltså att förhindra att det uppstår debatt.

(...) det är ju som sagt praktiskt att tilldela mig en hypotetisk absurd ståndpunkt för att sedan under stort brak och dån slå in min öppna dörr innan jag förgäves hunnit pipa att "jamen så tycker jag också". Det är ungefär som om jag skulle säga till dig att "om du tycker att alla negrer, kommunister, judar och bögar skall utrotas, ja då jävlar har du gått för långt", och när du sedan protesterar och säger "jamen det tycker jag inte", så vrålar jag "det är nog fan bäst för dig att du inte gör" osv. Man är misstänkliggjord redan genom en potentiell, hypotetisk (inte ens aktuell, faktisk) anklagelse."

Ja, osv. Ni fattar.

Välkommen Sida 2 Paradox SRN argumentation