Alla har ju redan recenserat GA i fredags, så då kan det väl vara läge att man själv gör det också.

Det är frestande att börja en recension av kalaset med "Ni som inte var där...", men det vore lite onödigt i det här fallet eftersom alla av allt att döma var där. Det var länge sedan jag såg så många människor på ett och samma ställe. Är det någon som har hört något om hur många som faktiskt var där?

Jag fick skavsår i öronen, blev lomhörd och fick tinnitus, höll på att svimma av syrebrist, och blev rejält trampad på på trancegolvet. Kort sagt, en mycket lyckad fest, mycket beroende på att det var så många där.

Lite gnäll: Det må så vara att vakterna hade humor. Den som skulle klämma mig på pungen började med att fråga mig om jag hade något knark på mig. Jag skrattade, men blev sedan allt mer övertygad om att han faktiskt inte frågade på skämt. Vad fan tror han? Hur dum får man bli egentligen? (men det är ju sådana problem vi inte skall diskutera på listan) Som vanligt fick man inte ha med sig dricka, och som vanligt fick man inte gå ut och ta sig en nypa frisk luft (vilket jag sällan känt så stort behov av som just den här gången), men det som var nytt för detta tillfälle var att jag inte fick ha med mig min rulltobak: bara oöppnade cigarettpaket tilläts. Det börjar faktiskt gå lite väl långt, det här, men det är ju sådant man inte får diskutera här på listan.

För min del tycker jag att det är både förnedrande och integritetskränkande att en stor bufflig ful neanderthalvakt håller på och kladdar på ens kropp. Många tycks dessutom gilla det - att nån jävla buffel mer eller mindre bokstavligt gräver i deras privata delar, alltså - med en slags äckelförtjusning som de inte ens vågar erkänna för sig själva: "Ja, det är ju tyvärr nödvändigt... knarket...", så urskuldar de sig för att slippa medge att de innerst inne njuter av något som i allmänhetens ögon vore alltför snuskigt. En alternativhypotes vore att de upplever det hela som plågsamt, men att de gärna utsätter sig själva för denna pina, eftersom de vet att den drabbar andra också. Ren sadism, således. Jag kan tillåta andra att utsätta sig själva för dessa sextrakasserier - om de nu vill det - och till och med respektera dem i sina (deras?) perversioner, men jag förstår inte hur de kan kräva att jag också skall bli utsatt för det. Lite respekt, om jag får be.

Beträffande själva partyt är det inte mycket att säga: det var häftigt, så eventuellt gnäll från min sida skall ses i ljuset av att hela tillställningen fick godkänt.

Shakta i all ära, men han borde studera beatsynkandets ädla konst lite mer. Personligen tycker jag det känns lite frustrerande att bli tvungen att bara stå och hänga på dansgolvet; ännu mer pinsamt att försöka fortsätta dansa till ett beat som inte längre finns där.

När jag för ett år sedan var i Amsterdam var det en gång på Melkweg så packat på technogolvet att man hela tiden hade kroppskontakt med de som stod och dansade runt omkring. Då lärde jag mig att röra mig på samma sätt som de som stod runt omkring, och plötsligt upphörde knuffarna.

(Parentes: första gångerna jag gick på Docklands - och jag fortfarande höll på och "energidansade" - kunde man få uppleva att någon man trampade på tårna vände sig om, log, och bad om ursäkt, nästan kramade om en. Z:s hypotes var att tillräckligt många vid något tillfälle tagit E för att det skulle uppstå en bestående synergieffekt. Nåväl, sådär tycker jag inte att det verkar vara längre. Är det bara jag som inbillar mig, eller är det lite trubbigare stämning nu än för, säg, två år sedan? Vad beror det i så fall på? Jaja, tillbaka till M i A för 1 år sen:)

Jag lärde mig också att dans inte handlar om att sparka och slå och jobba skiten ur sig: för sådant finns det friskis&svettis, aerobics och liknande. Nej, dansen är inte expressiv utan sensuell, och handlar om att låta rytmen och pulsen gå in i kroppen, att uppleva den med sinnet som är primitivare eller andligare än de vanliga fem. Dans handlar inte om att ta musiken som ursäkt för att få hoppa omkring och visa upp sig och sina känslor.

Nåväl, jag kan förstå och respektera de som tycker annorlunda, men när det var som trängst på trancegolvet var det en del som plötsligt (på grund av att den kritiska massan för partyn överskridits) tyckte att "Wow, vilket party!" och ville visa det genom att hoppa omkring och fäkta med armar och ben så mycket som möjligt, vilket förtar lite av upplevelsen: i stället för att vara helt inne i musiken blev jag nu rädd att få en näve i ögat eller en känga i skrevet. Någon stor tjej som stod bakom mig och housedansade för att visa hur fri hon var och hur mycket hon diggade minsann, lyckades få in en perfekt stöt i bakre mellangärdet, njuren, på mig (Aj!).

Sedan undrar jag också varför folk som blåser i visselpipor skall göra det av sina lungors fulla kraft och med uppfordrande min rätt i nyllet på en just när det kommer en låt man gillar. Sitter de hemma och blåser i visselpipor när de lyssnar på den nyinköpta plattan? Om de gör det kan jag förstå och respektera det, men jag vill inte att de överröstar musik som jag vill höra. Om de å andra sidan inte sitter hemma i köket och blåser för fulla muggar, måste det bero på att de inte själva vill höra visselpipor, men att de vill att andra skall göra det, och att de beredda att ta det här lidandet bara de vet att andra blir utsatta för det och också lider. Ren sadism, alltså. Eller försöker de driva ut djävulen ur en med outhärdligt oväsen, på samma sätt som när man på den gamla goda tiden hade vallhorn för att locka boskap och tjutarhorn för att driva bort det onda som ruvade i natten?

Det kryllade också av snutar, officiella eller självutnämnda, som gick runt och lyste folk i ögonen med alltför starka ficklampor (man borde ju få ögonskador av sådant). Så fort någon lade sig ner på en bänk var de där och terrade "vederbörande". Vad fan tror de? Att någon tar knark och sedan lägger sig ner och sover? Hur dum får man bli? Enligt min begränsade erfarenhet av E borde man i stället kolla de som står och diggar mitt på dansgolvet, och särskilt de som ser glada ut och går runt och pratar med folk.

Samma sak här som med anuskontrollen i dörren: folk verkar gilla den. Är det någon mer än jag som tyckte att t ex NN i sin beskrivning av hur han på polisens order tittade i ficklampa och i taklampa verkade glad, för att inte säga triumferande? Varför vill man att de skall hålla på och bildlikt talat talla en på kuken hela tiden? Jag kan respektera, om än knappast förstå, de som gillar det, men då måste man väl också ha någon respekt för den som inte gillar det, men det är ju sådana saker man inte skall diskutera här på listan.

Det vore ju också en sak om man såg någon som hade tagit knark och mådde dåligt av det, och gick fram och kollade för att man ville hjälpa den - den kanske behöver frisk luft, den kanske behöver lite vatten, den kanske behöver ligga ner i lite lugn och ro, den kanske i värsta fall behöver läkarhjälp - men det man vill nu är att påföra mer lidande på den som redan lider, ja, det *börjar* med att man vill påföra lidande, helst på någon som redan lider, och man går sedan runt och *letar* efter någon att påföra detta lidande.

När skall man lära sig? Det finns judar, bögar, katoliker, anarkister, kristna, knarkare och många andra. I sina egenskaper att vara detta har ingen av dessa skadat någon annan eller förstört någonting. Skadorna uppstår när de skador man tillfogar dem så att säga spiller över på vanligt "oskyldigt" (inte!) förhatligt hederligt folk. Var och en av dessa grupper har varit allmänt accepterade, varit de som rulat fullständigt, och varit belagda med dödsstraff.

Människan har alltid velat se andra lida, alltid för sitt nöjes och sin njutnings skull velat plåga eller rent av utrota marginaliserade grupper, antingen genom att tvinga dem att sluta med vad det än kan vara som de tycker ger mening åt livet (som man gjort med alla de ovanstående grupperna, och som man med de mest skiftande svepskäl gjort med dansanta ungdomar genom tiderna: ni kommer väl ihåg breven "danstidningen", "syndfull dans" och "dansförbud") eftersom man av erfarenhet vet att inget lidande är så stort som ett meningslöst liv, eller genom att utrota dem rakt av: stoppa in dem i fängelse, läger, eller till och med döda dem. När man fått bukt med en grupp, eller den kommit ur modet, har man redan hittat en ny grupp att plåga.

När skall man lära sig? Det är *människor* det är fråga om, människor som lever och känner och har rätt till sina egna liv. De har rätt att kräva att vi låter dem leva som de vill. De har rätt att kräva att vi ställer upp på dem om det går dåligt för dem eller de behöver hjälp. Vad har vi gjort genom alla tider? Jo, så fort de som har makten, de som förtryckt oss, har pekat ut en liten svag marginaliserad grupp och sagt att "det är inte vi" (förtryckarna, alltså) "som förtrycker er, det är de som gör det, det är de som förstör för er" så har alla i blind lydnad mangrant med största förtjusning ställt upp på makthavarnas sida och kastat sig över vilka det nu kan vara.

Judarna förstör våra gener, invandrarna förstör vår kultur, bögarna sprider aids, katolikerna förstör vår religion, anarkisterna förstör vår demokrati, de kristna förstör vår moral, häxorna förstör våra kor, ravearna förstör våra fina ungdomar, och knarkarna förstör vår fina fina ravekultur. Alla medel är tillåtna för att möta den största samhällsfaran någonsin. Att det som utnämns till största samhällsfaran någonsin kan vara norm nästa sekel eller vice versa har aldrig någon fattat. Att skadorna på samhället uppkommer enbart och uteslutande som ett resultat av kontrollen av dessa grupper fattar ingen. Man har med andra ord ingen kontrollskademedvetenhet.

Ett milt exempel på detta är "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta" som jag skickat några gånger till listan, och som man kan se exempel på i anuskontrollen och ficklampslysandet som nämndes ovan. Ett annat litet exempel: Tidvis var det helvetiskt kvavt på stora golvet, och inte fick man gå ens en decimeter utanför dörren. Det var nog för att få vem som helst att tuppa av eller lida av cellskräck. Varför denna utgång=hemgångsfascism?

Vidare beträffande partyt: Angående kommunikationerna kan jag bara säga: MÖRDARE! (och så en massa smileysar, förstås, så att man kan förolämpa någon och sedan frånta den dess rätt att reagera på det.) Hade ni ingen aaaning om hur många som skulle komma, eller? En kompis stod i två timmar och försökte komma med någon fribuss från teknis, eftersom ingen visste var partyt var någonstans. Jag tänkte ta det säkra för det osäkra och ta mig hem med 6-bussen, eftersom jag skulle repa några timme senare. Det var iskallt spöregn. När bussen kommer tar de starkaste, och de som hade mest krafter kvar (dit hörde inte jag) och helt sonika skyfflar undan de svagare för att komma först in i bussen, och sitter sedan och vinkar glatt till oss som stod ute i ösregnet och inte kom med. Jag frös så jag trodde jag skulle dö, men när jag bad om att få stå en liten stund innanför dörren till yesterday och torka upp lite, var vakterna MYCKET otrevliga och aggressiva. En stackars desperat kille försökte forcera sig förbi, och vakterna bar sig åt som om de hade varit beredda att skjuta killen på fläcken. 100 pers iväg till allmän busshållplats, frusna till isstoder, förväntande sig att samma scen skulle upprepas vid bussen som går med nån timmes mellanrum. Jag trodde jag skulle bryta ihop. SL hade satt in extrabussar. Jag överlevde. Kort sagt, ett helt OK party. Synd bara att jag inte kunde vara där ända till slutet.

Vansinne! Vansinne! Överallt vansinne! Vart jag än forskande tittar i världshistorien för att förstå orsaken till att folk i meningslöst blint raseri plågar och pinar varandra tills de blöder... Den som flyr tror sig vara den som jagar: smärtan han känner när han hugger in på sitt eget kött tror han är offrets smärta, och det skänker honom njutning. (...) I gränder och på gator börjar ett raseri: män, kvinnor, ungdomar och barn hoppar på varandra som vore de galna och blinda, och - som om vansinnet kunde ursäkta det - så regnar det hugg och slag; folk skär och krossar varandra för att släcka sin vredes eld. Vems fel var det? "Ja, det var tomten som hjälpte till där!" "En lysmask hittade inte sin maka, det var det som ställde till med all skada!" "Det var fläderträdets fel!" "Nej, det är för att det är midsommarafton." Men det är ju redan midsommardag!

(Hans Sachs i Mästersångarna i Nürnberg av Richard Wagner, översatt så gott det går av Pastor Paradox)

Välkommen Sida 2 Paradox SRN argumentation