När man kommer dit är det naturligtvis fittkontroll. Man skall naturligtvis bli visiterad utomhus där det är kallt i stället för inomhus där det är varmt, bara för att man skall få stå och frysa ett bra tag, medan de två väktarna visiterar en person i taget, dvs en väktare visiterar medan den andre står och tittar på och ser grötmyndig ut.

Tjejen som stod framför mig i kön hade en vattenflaska. Hon fick inte ta med den in, med motiveringen att den kunde innehålla knark. I stället drack hon upp hela flaskan mitt framför vakten. Anledningen till att hon inte skulle få ta med sig vattenflaskan kan alltså inte ha varit att den skulle innehålla knark (för då skulle han inte tillåtit henne att dricka upp den mitt framför hans ögon), utan det var bara ett rent trakasseri.

Nu var det min tur, och mina fickor visiterades. Vakten: "Ta fram den där burken!" Jag tog fram den lilla oranga burken på vilken det stod "Läkares val silikon öronkitt" (Jag är lite hörselskadad. Ibland, inomhus, när ljudanläggningen är lite överdimensionerad, blir jag tröttare i öronen än i benen). "Öppna den!" Jag öppnade den. "Va e de där för någe?" Jag: "Silikon. Öronproppar." Vakten: "Hur vet ja de? De där kan ju va vafan som helst." (Svarta bokstäver på vitt papper kan tyvärr inte förmedla hans tonfall.)

...???!!!

Om han misstänker att det är knark är det hans skyldighet att kontakta polisen. Å andra sidan så finns det inte på jorden det knark som ser ut som genomskinlig modellera (eller som en liter vatten heller för den delen), så det är som sagt rena trakasserier det är fråga om. Det finns heller inte den människa av kvinna född som står i kö för att bli fittkontrollerad av en vakt, och som fraktar knark i en genomskinlig literflaska, eller i en liten öronproppsburk. När vakterna försöker demonstrera hur korkade de tror att vi är (som alltså skulle frakta knark på det här sättet) demonstrerar de i själva verket hur korkade de själva är (eftersom de ju tycks tro att vi fraktar knark på det här sättet). Nej, då är det väl troligare att de får gräva i anus för att hitta något, eller varför inte påstå att varenda liten pappers- eller tygbit är indränkt med LSD? Vi får helt enkelt bara släppas in om vi är helnakna, slätrakade över hela kroppen, och med anus, vagina, förhud, magsäck och näskavitet bortopererade.

Möjliga svar på hans påstående låg på nivån "Det är ditt problem" eller "Ring polisen!", så jag sade inget. Han gjorde heller inget försök att stoppa mig när jag helt sonika gick förbi honom och in. Detta visar också att hans krånglande inte var det minsta seriöst, utan bara till för att det skulle ta längre tid, i någon slags förhoppning om att jag skulle tycka att det var lika jobbigt som han tyckte att det var.

Jag blir så makalöst kosmiskt trött på att man alltid skall vara misstänkt, ifrågasatt och betvivlad. Alla skall titta snett på alla och hela tiden vara rädda för att det livsfarliga monstret "knark" skall dyka upp. Ingen kan man lita på: din närmaste granne på dansgolvet kan vara påverkad. Vi får aldrig ge upp kampen mot detta onda som finns här och nu mitt ibland oss. Vi måste få ständigt ökade resurser och befogenheter för kampen mot detta som kan vara vemsomhelst av oss (men inte jag, ju!). Vi måste alla vara beredda på stora offer i denna kamp. Hur stora offren är, är de ändå motiverade med tanke på vilken kamp det är som förs. Vi får med andra ord inte ha någon kontrollskademedvetenhet.

Integriteten är det första som ryker. Bara att man känner att man vill hävda någon slags integritet gör att man blir misstänkt: den som har ett rent samvete har ju ingenting att dölja, och den som har rent mjöl i påsen har ju ingenting att frukta.

Som känd polischef sade: "I kampen mot narkotikan har vi nu möjlighet att kroppsvisitera folk vid misstanke om att de har narkotika. Om någon vägrar att bli kroppsvisiterad har vi fog för vår misstanke att vederbörande har narkotika, men den som har ett rent samvete har inget att frukta."

"Kvinnor är kända för att förvara narkotika i vagina, vilket gör att den blir ett särskilt mål för våra undersökningar, men, som sagt, den som är oskyldig har ingenting att frukta."

"Det har dock tyvärr visat sig att kan vara svårt att upptäcka små partier av till exempel LSD i vagina, då det ju kan vara svårt att med ett finger nå ända in i alla skrymslen och vrår och hitta så små saker. Nu är det emellertid så att mannen av naturen är utrustad med ett organ som är omvittnat för sin höga känslighet, och som till sin storlek och form är betydligt mer lämpat för denna uppgift, nämligen penis, som fortsättningsvis av effektivitetstekniska skäl kommer att användas för denna typ av undersökningar, men, som sagt, den som har ett rent samvete har ingenting att frukta."

"Ett problem vid denna typ av undersökningar är att kvinnan, för att undkomma de synnerligen stränga straff som lagen stipulerar, kan känna sig frestad att erbjuda den tjänstgörande polismannen något, till exempel sexuella gentjänster eller den upptäckta narkotikan, mot att polismannen i gengäld inte rapporterar det gjorda fyndet, och att den tjänstgörande polismannen, som säkerligen fått lida av de besparingar som vidkänts poliskåren, kan känna sig frestad att gå med på ett sådant erbjudande. Således, för att stärka allmänhetens förtroende dels för poliskåren och dels för att kampen mot narkotikan sköts på ett korrekt sätt, kommer varje sådan undersökning att utföras av ett flertal polismän under varandras överinseende. Detta minimerar riskerna för att någon polisman skulle kunna undanhålla ett fynd som gjorts på detta sätt, och ju fler oberoende polismän som utför undersökningen desto mindre blir risken för att en s k tyst överenskommelse skulle kunna komma till stånd. Allt detta för att alla skall garanteras en likartad och rättvis bedömning, och, som sagt, den som har ett rent samvete har inget att frukta."

Så långt vår kära polischef.

Det upphör aldrig att förvåna mig med vilken nöjdhet folk ger upp sin integritet. Folk verkar jubla över vilket lidande som helst bara de vet att samma lidande i någon mån också drabbar deras medmänniskor. Eller kan det vara så att folk tycker att det har ett egenvärde att deras integritet blir berövad dem? Oavsett orsak tycker jag att det är klart var vi hamnar om vi ger upp vår integritet. Exempel på folk utan integritet såg vi ju bl a i Tyskland under 30-talet.

Således var jag på mycket dåligt humör när jag så småningom kom in i lokalen. Inte blev man gladare av "UTGÅNG=HEMGÅNG", en annan strategi i det glada trakasseriet. Därinne var det snart så varmt att det inte var sant, och då skulle man försöka ta sig ut i cafeterian för att förhoppningsvis få en liten fläkt från det fria livet utanför dörren om den skulle råka öppnas vid något tillfälle. I cafeterian fick man dock inte plats, eftersom alla drabbats av samma behov, och ingen fick gå ut för att lufta på sig. Cafeterian sålde inte cigarretter och man fick inte gå ut och köpa. I cafeterian fick man dessutom inte röka, utan uppmanades röka "på dansgolvet". Eftersom jag är svårartad nikotinist hade jag så att säga "kemisk boja", och... ja, usch!

Man får inte ha sådan kontroll av knarket att kontrollen ställer till med större skada än knarket självt. Det får inte bli så att vi går runt och är misstänksamma mot varandra, typ "tänk om han/hon knarkar". Vi måste sluta vara paranoida och titta snett på varandra. Hur den här förändringen skall kunna ske, det förstår inte jag.

Det var i alla fall en väldigt trevlig och lyckad tillställning. Om någon av arrangörerna råkar läsa det här megagnället, så kan den trösta sig med att det som är bra är oproblematiskt, och att det därför inte finns något att säga om det (Det är ingen nyhet varje gång ett flygplan *inte* kraschar).

Välkommen Sida 2 Paradox SRN