Diskussioner

Det som kommer nu kan verka lite långrandigt och teoretiskt, men jag tror att det är viktigt. Jag fruktar nämligen att någon slags djupgående splittring är på gång, någon som kanske till slut skulle kunna göra att det blir lika omöjligt att anordna ett rave som ett, ptja, "invandrare och rasister i fredlig samverkan" eller något liknande.

Ofta kan man i diskussioner märka hur man talar förbi varandra fullständigt. Tänk på en genomsnittlig debatt mellan två meningsmotståndare när det gäller religion, politik, rasism, kriminalitet eller droger. Kanske det beror på att man vill olika saker med diskussionen, vad vet jag?

Med reservation för detaljerna, och jag hoppas att meningen går fram:

För något år sedan gick jag på en skola, där i samma klass som jag gick en kille som var uttalad rasist och inte stack under stol med det. Vid fikabordet kunde han till exempel säga att bland negrerna fanns det säkert såna som kunde tänka, men turkarna, de är dummare än hundar. Vi andra blev naturligtvis lika upprörda varje gång han kläckte ur sig något sådant och började omedelbart argumentera: "Tänk på Yasar Kemal och (... han som gjorde 'Yol', jag kommer inte ihåg vad han heter)! Turkarna hade högkultur medan vi levde i grottor! Många av de 'gamla grekerna' bodde i nuvarande turkiet och skulle lika gärna kunna kallas 'de gamla turkarna'! Çatal Hüyük! Ziya Aytekin!"

Under hela våran argumentation sitter han och ler lite milt, utan att avbryta oss, och när vi sedan tröttat ut oss säger han helt lugnt, med ett lite förstående och förlåtande tonfall: "Jaja, ni kan komma där med era teorier om ditt och datt. Jag, jag VET. Om man skippar allt skitsnacket och i stället get down to basics så kokar det ner till det jag just sade. Jag har ju sett själv, upplevt själv, och jag har massor med polare som (...). Ni kan sitta där med era abstraktioner och hårklyverier i eran logiska himmel. Jag, jag snackar om VERKLIGHETEN, och den är inte som några jävla teorier, fatta det!" Osv osv.

För ett antal år sedan anordnades en stor kriminologikonferens i New York, som vanligt eftersom kriminaliteten som alltid hela tiden når nya fasaväckande höjder, samtidigt som polisen hävdar att man därför måste ta i med mer av samma metod som hittills visat sig så effektiv (inte!). Närvarande var bland annat New Yorks högste polischef, som avslutade konferensen med att säga: "Well, I've heard all the theories about crime, but I can tell you: crime is caused by assholes. If you don't believe me, you can go out in the street and look for yourselves."

DEA (Drug Enforcement Agency) är den myndighet som i USA har makt att narkotikaklassa - och därmed alltså förbjuda - olika ämnen (jag tror det går till så. Den juridiska gången av det hela är jag annars obekant med). Vid något tillfälle skulle ett ämne förbjudas med hänvisning till tester man gjort på möss med ett annat ämne. När bland annat kemister och FDA (Food and Drug Administration) påpekade det som de trodde var ett misstag, svarade DEA:s egen sakkunnige: "You know, the molecular twists and turns that the chemists are playing with raise nice, interesting, academic questions, but out in the street it's all the same", och så blev det också.

Om man sedan skulle våga påpeka att man visst håller med i princip, men att det finns lite felaktigheter där i resonemanget, så får man i bästa fall höra att det inte behövs några resonemang, här gäller det handling och inte fagert tal, och i sämsta fall att man är en livsfara för samhället och att man vill rasera åratal av humanitärt arbete osv.

1986 släppte kommunen ut en AIDS-information i vilken det stod att alla vetenskapliga undersökningar visar att i en godtycklig avgränsning av vilken population som helst så fördubblas antalet HIV-smittade med ett intervall på nio månader (eller något sådant), och att den ökningstakten inte mattas av förrän drygt hälften är HIV-smittade. Den matematiskt lagde räknade således ut att mot slutet av nittiotalet skulle drygt hälften av alla i Sverige, ja, hela världen, ha HIV. Inte ens ansvariga kommunpolitiker kan ha trott på detta, men man släppte ut denna "information" i det goda syftet att skrämma folk att använda kondom.

Tidningarna spädde naturligtvis på med de vanliga pretentiösa lögnerna, som t ex: "när du ligger med någon, så ligger du med alla som den legat med osv". AB eller Expr hade en helsidesbild med två små söta fjortisar som allvarligt och skrämt tittar upp mot kameran, och de jättefeta svarta bokstäverna över bilden: "MÅSTE VI DÖ I AIDS?", som om aids bara damp ned på vemsomhelst.

När sedan någon läkare dristade sig till att visa att HIV inte alls är speciellt smittsamt, utan tvärtom sprider sig väldigt långsamt, och att "boomen" beror på att man plötsligt uppmärksammat något som under lång tid spritt sig bland en liten grupp extremt sexuellt aktiva, så fick han aidskommissionen och hela kopplet av blodtörstig massmedia på sig: Han blev offentligt anklagad för allt från att vilja sabotera aidskommissionens arbete, till att medvetet arbeta för att så många som möjligt skulle dö så plågsamt som möjligt i aids.

Alla de här sätten att argumentera känner man igen från diskussionerna om rave och droger.

När det gäller aidskommissionen så tror jag att de vet att de ljög, men att de menade att det var ett bra sätt att väcka folks uppmärksamhet, att det skulle få avsedd effekt, och att lögnerna skulle glömmas bort innan de avslöjades.

När det gäller kriminaliteten tror jag att det dels beror på att polisen hela tiden vill ha ökade resurser, men också på att de tycker att det de gör har ett värde alldeles oavsett om det skulle minska kriminaliteten eller ej (eller - vilket faktiskt är vanligare än man tror - rentav *öka* kriminaliteten). De vill således åstadkomma något annat än att minska kriminaliteten. (I en ledare i DN häromdagen stod ungefär följande, undertecknat av en polischef och en socialsekreterare, apropå "rensa plattan"- aktionen: "Visserligen har hårdare straff, längre straff, hårdare tag, att vi hela tiden följer upp och aldrig lämnar dem ifred, bara haft till konsekvens att narkotikabrottsligheten ökat i omfattning, men det är ändå en bra start på ett långsiktigt arbete, så därför måste vi få ökade resurser så att vi kan fortsätta på samma linje" osv.

När det gäller rasism och speciellt när det gäller droger så tycker jag det är svårare att tänka sig vad det beror på. Vad har man att tjäna på att argumentera sådär? Vilken öm tå trampar man på när det plötsligt börjar skrikas?


VIDARE OM DISKUSSIONER


Jag tycker alltså att raveknarkdebatten kännetecknas av att man misstänkliggör argumentation och påbjuder retorik (det är ju heller ingen slump att de, hur skall man säga, reaktionära krafterna i vårt samhälle idealiserar just retoriken som uttrycksmedel. Retoriken har fått en renässans).

Anledningen till att jag tog exempel från annan debatt än just ravedrogdebatten var att den är lite infekterad här, och att det kunde vara uppbyggligt att se att det inte bara är den debatten som har spårat ur på precis samma sätt.

Exemplet med aidsdebatten skulle visa att om man i princip håller med någon om något, men säger att man skulle vilja diskutera en punkt i dennes trosföreställning, eller om man säger att visst håller med det den andre argumenterar för, men att det finns något i den andres argumentation som inte riktigt stämmer, ja, då får man finna sig i att höra att man står för motsatsen till det man står för, att man arbetar aktivt för motsatsen, eller rentav att man vill hela mänsklighetens värsta.

Om man sedan påpekar denna mekanism i debatten (nämligen att det är som i förra stycket), då blir man också placerad i det motsatta extremlägret.

Det är alltså förbjudet med nyansering av debatten. Jag skulle kunna tänka mig en debatt där man sade att man höll med om en sak men inte en annan, att en sak stämmer men inte en annan. Om man går ut med detta får man strax av de som befinner sig i ena extremen höra att man befinner sig i den andra.

På den skala drogravedebatten rört sig kan man tänka sig en ändpunkt som kännetecknas av åsikten (Detta uppfattar jag också med rätt eller orätt som den vanligaste åsikten) att knark är skit och farligt, och att man inte skall knarka. Försöker man säga att det är en sanning med modifikation (OBS! *Sanning* med modifikation) anses man tycka att knark är bra och ofarligt, och att man bör knarka. Det är bara det, att denna senare åsikt inte finns företrädd, samtidigt som de som har motsatt åsikt har ett väldigt stort behov av att påstå att alla som gör sig skyldiga till s k nyansering av debatt har denna åsikt.

Påpekar man att det är som i det förra stycket, anses man också stå för denna åsikt som inte finns, osv.

Välkommen Sida 2 Paradox SRN
Mail