"Kyrkokör rånades. Vaktmästaren bakbands och drogades."
Polisens kommentar: "Ja, vi har väntat länge på att det skulle ske en olycka i stil med den här. Nu är det dags att ta i med krafttag mot kyrkokörerna."
Aftonbladets ledare: "Politikerna måste vakna upp och visa handlingskraft. Måste det ske flera olyckor innan kyrkokörerna förbjuds?"
Laila Frewalds: "Vi har blixtsammankallat en utredning för att se om det går att få till stånd en snabb lagändring. Kyrkokörerna måste bort, det är klart."
Upprörd förälder: "Min dotter gick till kyrkokören minst en kväll i veckan. Nu har hon blivit rånad och misshandlad av knarkare. Jag vill varna alla föräldrar: ta reda på vad ditt barn håller på med på kvällarna. Släpp inte iväg det till någon kyrkokör."
Annan upprörd förälder: "Jag förstår inte varför inte politikerna har gjort någonting tidigare. Kyrkokörer har det ju funnits i tusentals år. Måste det hända något sådant här för att de skall reagera?"
|
|
||
|
|||
|
|
|
Onsdag 1 oktober 1997 |
|
”De slog mig ur rullstolen”
Rånare drogade vaktmästaren och misshandlade kyrkokören UPPSALA. Här – i det vanligtvis så lugna församlingshemmet – väntade rånarna på sina offer. Körmedlemmarna som kom till lokalen för att sjunga överrumplades en efter en. De rånades, bands och misshandlades. Efteråt såg församlingshemmet ut som efter ett fältslag. – Detta är ofattbart, detta är ofattbart, upprepar prästen Hans Erik Johnsson. Det skulle bli en vanlig tisdagskväll. De 30 körmedlemmarna skulle samlas i församlingssalen för att repetera kyrkosång. Offren djupt chockade Men för sex av dem förvandlades kvällen till en mardröm. När polisen kom till platsen efter dramat såg församlingshemmet till Mikaelskyrkan i Uppsala ut som ett katastrofområde och offren var djupt chockade. Bland de misshandlade fanns en handikappad man som slagits ur sin rullstol vid överfallet. Enligt uppgifter till Aftonbladet måste de tre männen ha tagit sig in i lokalen redan vid 18-tiden. – De bakre rummen är låsta så jag förstår inte hur de tagit sig in, säger prästen Hans Erik Johnsson. Rånarna, samtliga i 20-årsåldern, var enligt de överfallna drogpåverkade. En av dem höll hela tiden i en kniv och en annan uppträdde mycket hotfullt. Misshandlades en efter en Rånarnas första offer blev församlingshemmets vaktmästare. När han steg in i lokalen överfölls han, försågs med munkavle, bakbands och låstes sedan in på ett kontor där han också tvingades svälja sex tabletter. Sedan gick rånarna systematiskt till väga. Så fort en av körmedlemmarna klev in genom dörren plockades han eller hon ner, bakbands, misshandlades och låstes in i en städskrubb. Totalt överrumplade rånarna sex körmedlemmar - en efter en. De tre gärningsmännen rånade också körsångarna på deras tillhörigheter och tvingade dem under hot att lämna ifrån sig koderna till alla bankkort. Efter en stund lyckades vaktmästaren få av sig sin munkavel och började prata med rånarna som då bestämde sig för att fly. Vaktmästaren och en av körmedlemmarna fördes i ambulans till Akademiska sjukhuset. En läkare och en krisgrupp i församlingen tog hand om de övriga drabbade som även de, efter en timme, fördes till sjukhus. Fick flera knivhugg Samtliga sex hade fått chockskador. – Några har också lättare sårskador av knytnävslag och slag mot ansiktet, berättar läkaren Lennart Wagrell på Akademiska Sjukhuset. Ett av rånoffren, vaktmästaren, fick stanna på sjukhuset för observation över natten. Han har, enligt uppgift till Aftonbladet, fått flera knivhugg och tvingdes på grund av tabletterna han svalt att magpumpas. Rånarna har i sin jakt på pengar sökt igenom köket, kontoret och flera rum och i ivern rivit ner skåp, hyllor, papper och möbler. Teknikerna lyckades bland annat säkra blodspår på golvet inne i församlingshemmet, men hade i natt inte hittat några fingeravtryck. Polisen hade sent i natt inga spår efter rånarna . Ulrika Häggroth, Britt Peruzzi
 Handikappade Bertil Högberg berättar om rånardramat
|
|
|
Aftonbladet på internet distribueras via 
|
jesper wrote:
>
> > > > Kyrkokörerna måste bort, det är klart."
> > >
> > > MEN VA I H-E?!? Det är väl ändå inte kyrkokören som varit elak??
> > > "Drogade rånare måste bort, det är klart", hade varit mer lämpligt
> > > att säga, tycker jag.
> >
> > Jag tror att Paradox ville dra vissa paralleller med ett mer
> > närstående ämne...
>
> ja det förstod jag nog, men jag kunde bara inte låta bli att reagera
> på hur folk reagerar
Wico wrote:
> Å sen så reagerade jag på att du reagerade på hur folk reagerar.
> Komplicerat det här... =)
För att förtydliga(?): Folk reagerade naturligtvis inte på kyrkokören på det sätt jag skrev att de reagerade. Jag skrev om hur folk skulle reagerat på kyrkokören om de hade reagerat som de reagerar på rave. Om själva kyrkokören kunde man rent hypotetiskt ha tyckt både det ena och det andra:
Hur kan de ha en så känslig verksamhet mitt i ett område där den här typen av kriminalitet trots allt är överrepresenterad?
I vetskap om riskerna, hur kan kyrkokören så fullständigt strunta i varje form av säkerhetsföreskrift? Var fanns larmen? Vakterna? Hur är det möjligt att obehöriga fritt får vistas i lokalerna? Har de inga övervakningskameror?
Sedan, att den enda vaktpersonalen består av en gammal handikappad man, vore rent skrattretande om det inte vore så upprörande cyniskt, tragiskt, och ansvarslöst. Hur skall han kunna fungera som vaktpersonal? Vad kan han sätta upp mot ett storstadsområdes samlade kriminalitet? Det skydd som han kan tänkas erbjuda är sämre än inget, eftersom han själv behöver skydd.
Hur kan man för övrigt utnyttja en handikappad man på detta sätt? Har man ingen skam i kroppen? Att medvetet utsätta en försvarslös människa för dessa risker, utan att ha ordnat med ens en tillstymmelse till skydd för honom, det är grymt, cyniskt och otäckt.
Kort sagt kunde man ha tyckt inte bara att kyrkokören skulle få skylla sig själv, utan också att den kunde läggas till last för det skedda. Så tycker man (även raveare) när det gäller rave. Folk reagerade naturligtvis inte på detta sätt, utan kände medlidande med kyrkokören.
Första viktimologiska teorin: Ett brottsoffer samverkar alltid med en gärningsman för att ett brott skall uppstå. Man placerar sig med berått mod i sådana situationer där risken för att man skall bli utsatt för ett brott ökar. Hade man betett sig annorlunda - t ex inte varit där - hade man inte blivit utsatt för detta brott. Trots det tycker man att offret inte skall kunna läggas till last för det den blivit utsatt för. Man känner medlidande med offret.
Jag tycker att vi borde börja känna lite mer medlidande med oss själva, i stället för att anklaga oss för det ena eller det andra. Det är inte vårt fel. Snuten, myndigheterna, media, och andra ondskefulla instanser, tycker att det är vårt fel och vårt ansvar, men det är det faktiskt inte. Om någon mår dåligt, är det synd om den, även om den själv gjort så den mår dåligt, ja, till och med extra mycket då.
Nu lyssnar: Cygnus X: Superstring. Perfekt syntpop, även om det dröjer nästan halva låten innan den börjar. Och deras "Orange Theme" bygger på kvintcirkeln som harmoniföljd, vilket jag annars bara kan påminna mig finns i "Awaken" av Yes (inte diskmedlet).
PS: Mitt emot där jag bor, tvärs över gatan, finns en tobaksaffär. Innehavaren har låtit aftobladets löpsedel från den 1:a oktober sitta kvar, den som med stora svarta bokstäver förkunnar: "Kyrkokör rånades, vaktmästaren bakbands och drogades". De nya löpsedlarna sätter han upp och tar bort, men just denna har fått sitta kvar. Livet är en metafor.
Välkommen Sida 2 Paradox SRN