------------------------------

Date: Sun, 28 Sep 1997 04:21:31 +0100
From: Paradox
To: S R N
Subject: [SRN] Pastor Paradox ger en ny mening åt ordet "suck" (was: Re: [SRN] *suck*)

Yvonne "Kinky" wrote:

> Jag tycker att denna listas innehåll har blivit:
>
> 10% sk "icke-techno-relaterade-brev-i-vissa-människors-ögon"
> 70% Klagobrev på de ovannämnda
> 20% "techno-relaterade-brev"

Man kan också se det så här:
("typ" = som i "typteori", dvs som "nivå", ungefär)

Brev av typ 1, technorelaterade brev:

"Uj vad det är härligt med techno"

Brev av typ 2, icke technorelaterade brev:

"Bullar får smisk av Arne Weise"

Brev av typ 3, klagomål på att brev av typ 2 inte är brev av typ 1:

"Det där hade inte med techno att göra"

Brev av typ 4, klagomål på att brev av typ 3 inte är brev av typ 1:

"Som om det där hade det"

Brev av typ 5, klagomål på brev av typ 4:

"Å inte ditt heller, jö"

Brev av typ 6, klagomål på brev av typ 5:

"Nä, men jag klagar inte heller"

Brev av typ 7, argument mot brev av typ 6:

"Jo, det gjorde du visst, i ditt förra brev som var ett klagomål på mitt förrförra"

Brev av typ 7, klagomål på brev av typ 3-7 och högre:

"Alla ni som klagar på att folk klagar, har ni tänkt på att ni klagar själva? Alltså klagar ni på att ni klagar själva, och borde inte klaga"

Brev av typ 8, klagomål på brev av typ 3-8 och högre:

"Sluta genast klaga! Om ni har några klagomål, så framför dem privat"

Brev av typ 9, möjligen klagomål på brev av typ 4-8:

"Jag tycker att folk skall få skriva vad de vill, och alltså att de skall få klaga på varandra så mycket de vill"

Brev av typ 10, klagomål på brev av typ 2-9:

"Den här listan har spårat ut fullständigt"

Brev av typ 11, klagomål på brev av typ 3-10:

"Skriv något positivt istället"

Så är det bara att fortsätta. Hur skulle man kunna klaga på att någon skriver att man skall skriva något positivt i stället? Ptja, man skulle kunna argumentera att man visst skriver positivt också, förutom det negativa.

Hur skulle man kunna klaga på någon som argumenterar så? Man skulle t ex kunna påpeka att det inte spelar någon roll hur mycket positivt man skriver, när man ändå stundtals producerar så negativa brev.

Hur skulle man kunna klaga på någon som tycker att det positiva inte väger upp det negativa? Man skulle helt enkelt kunna hävda att det positiva visst väger upp det negativa, och att man hellre bör se till och ta tillvara på det goda än att stirra sig blind på det onda.

Vad skulle man säga om en sådan sak? Jo, att det goda är oproblematiskt, men att det är det onda som kräver åtgärd. Om man låter det onda hållas samtidigt som man sitter och är nöjd med det lilla goda som finns, kommer snart fascisterna att ha tagit makten (det har de iofs redan).

Argumentet mot det är naturligtvis att så länge man kämpar mot det onda använder man det ondas metod, och således kommer det onda, likt hydrans huvud, alltid att öka, och mer ju mer man kämpar mot det. Man får inte strida mot det onda på det ondas planhalva eller på dess villkor. Vår enda chans är att skapa ett gott alternativ, som till slut skulle kunna vara större, starkare, mer attraktivt än det onda.

Mot detta hävdar man att världen inte är dualistisk.

Mot detta hävdar man i sin tur att dualismen är ett rent pragmatiskt ställningstagande och inte något metafysiskt.

Denna ståndpunkt smular man sönder genom att visa att en metafysik - i det fall man omfattar den med något mer än ett rent akademiskt intresse - inte är någon isolerad entitet som svävar fritt i någon idealistisk himmel, utan alltid något som kan utläsas ur de konsekvenser den får i praktiken. Om någon hävdar att den står för en sak, och sedan av fri vilja och i full medvetenhet om konsekvenserna arbetar aktivt för motsatsen, kan man med fog ifrågasätta om denne verkligen står för det den säger att den står för (exempelvis ravestormtrupperna).

Detta påstående tillintetgör man lämpligast genom att visa att man inte arbetar på ett dualistiskt sätt, och att det pragmatiska ställningstagandet uteslutande består i att använda orden "gott" och "ont", det vill säga på ett rent språkligt plan.

Ett så förslappat förhållningssätt förhånas effektivt genom insikten att vårt språk är vår värld.

"En poststrukturalist kan man ju inte diskutera med. Ni bara dekonstruerar"

"Poststrukturalist? Jag är senwittgensteinian! Läs på innan du yttrar dig!"

"Läs hit och läs dit. Här gäller handling och inte fagert tal"

"Handla själv eller håll käften. Jag handlar om jag vill"

"Det är ironiskt att du som hävdar att teori implicerar praktik kan glömma det moraliska imperativet"

"Jag är väl för höge farao inte idealist! Tala för dig själv!"

Osv osv. Jag ville bara på detta enkla lilla vis antyda att problemet kanske inte är att folk klagar på att folk klagar, utan att man inte orkar hålla på och klaga tillräckligt länge. Om man i stället gjorde det, skulle man, efter att först ha klagat, sedan klagat på att man klagat, och klagat på att man klagat på att man klagat, och så vidare i all oändlighet, till slut nå så högt upp i nivåerna att man kan slänga bort stegen under sig utan att falla ner. Då skulle det ursprungliga technobudskapet, såsom det gestaltas i röstsamplingar av typen "I can fly" "Higher, higher" "What a trip" "Enlightened evolution" med mera, äntligen bli verklighet, och listan till slut nått sitt syfte.

------------------------------