Kexx wrote:

> >De kallar det verklighetsflykt.
> >"Varför måste du fly verkligheten med droger?"
> >"Kan du inte klara av verkligheten?"
> >"Vad är det för fel att leva i verkligheten?"

> Tja, det här stämmer ju väldigt bra...
> De flesta droger är ju till för verklighetsflykt.

Fast meningen var väl egentligen att relativisera verklighetsflyktsproblematiken, och att undersöka den moral som ligger bakom ett påstående om att något skulle vara verklighetsflykt.

Alltså: lever man verkligen så oerhört tråkiga liv att man måste ta till en sådan extrem sak som rave för att fly verkligheten? Eller läsa böcker, för den delen: Vartenda ord som står i varenda roman är ju ren lögn, och folk föredrar den lögnen framför verkligheten. Varför? Raskolnikov sade det & det, påstås det i känd bok. Det gjorde han ju inte alls! När skall folk få upp sina ögon? (På det här sättet fortsätter man sedan och bankruttförklarar alla tänkbara yttringar av mänsklig (och säkert djurisk också, för den delen) kultur.)

Mina framlidna föräldrar var av åsikten att utlandsresor var en svår form av verklighetsflykt: i stället för att ägna sig åt sitt eget liv och sin egen miljö bedövade man sig med intryck av något främmande, något man inte hade den ringaste praktisk nytta av. Förståelse av andra människor och andra kulturer, ja, bara de audiovisuella intrycken av en annan miljö, var total verklighetsflykt, och man får väl ge dem rätt i detta.

Som synes är det inte av Gud givet vad som skall kallas verklighetsflykt och inte. När man talar om verklighetsflykt krävs det dock att man har en uppfattning om vad som är verklighet, och vad det innebär att fly, för annars skulle man inte veta vad man talade om. De som använder sig av argumentet om verklighetsflykt gör det alltså för att propagera för en speciell världsbild, en speciell moral.

Hur kommer det sig då att det aldrig är s k "tråkiga" saker (städning, räkningar, kneg) som kallas verklighetsflykt? Varför är det uteslutande roliga saker som skall kallas verklighetsflykt? Varför kallar man de, som ägnar sig åt dessa saker som de uppfattar som roliga, för "flyende"? Vilken bild vill man ge av det som de flyr ifrån, den s k verkligheten?

Svaret är uppenbart: tråkiga saker är inte verklighetsflykt, eftersom verkligheten är tråkig.

De roliga sakerna är verklighetsflykt, eftersom verkligheten är tråkig. De som ägnar sig åt dessa roliga saker kallas flyende, eftersom verklighetens tråkighet är något som *skall* uppfattas som hotfullt, farligt, något man vill fly ifrån (annars hade man inte kallat just verklighets*flykt*). Dessutom ligger i ordet "flyende" att de som ägnar sig åt verklighetsflykt är fega: så fort något hotande (dvs verklighetens tråkighet) dyker upp, så flyr de; sticker svansen mellan benen och droppar av. Det man skall göra är naturligtvis att vara modig, dvs stanna kvar, dvs se verkligheten som den verkligen är, dvs tråkig.

Moralen säger alltså: inte nog med att man *skall* uppfatta verkligheten som så tråkig att det känns direkt hotande eller farligt, man *skall* också leva i verkligheten. Man *skall* alltså ha det så tråkigt att det känns direkt hotande eller farligt, allt annat är verklighetsflykt.

Givetvis hör det också till moralen att man förnekar att det är på detta sätt. Man värjer sig mot insikten att man skulle plåga sig själv i onödan, och utmålar därför sitt lidande som njutning; hävdar att man finner glädje, lust och njutning i ditten och datten som man inte alls finner det i. Skulle man ha någon som helst förståelse för lust och njutning skulle man ha förståelse för dem som söker eller finner det. Nu har man det inte.

Anledningen till att man propagerar för en sådan verklighetssyn är också uppenbar: Folk lider av smärtan som det innebär att de föröder sina liv. För att kunna leva måste de förtränga smärtan. De skulle hela tiden vilja leva på ett annat sätt, men om de för sig själva fick veta om att de ville det, skulle smärtan över deras ödslade liv bli så stark att de inte skulle klara av det, alltså

Är dessa människor som använder sig av argumentet om verklighetsflykt onda eller dumma? Bägge, synes det mig.

Dilige et quod vis fac.

Välkommen Sida 2 Paradox SRN