Jag är svensk, född av svenska föräldrar osv. Jag är medlem av Svenska Wagnersällskapet, lyssnar även på Rickard Strauss, anser Karajan vara en utmärkt dirigent, läser Nietzsche och Heidegger, är historiskt intresserad mm. Jag ger inte ett dyft för icke-europeisk kultur, ja, kanske inte för icke-germansk kultur överhuvudtaget. Varför kallar jag mig inte nationalist och säger att jag är stolt över min ras, nationalitet och kultur? Det kan jag inte, uteslutande på grund av hur dagens självutnämnda "positiva nationalister" argumenterar. Låt oss ta ett axplock, och ni skall förstå vad jag menar. För argumentationens skull klumpar jag ihop rasister, fascister, nazister och andra nationalister i en enda klump, och kallar dem "RFN".

"De snor våra brudar"

RFN erkänner alltså att en invandrare är mer attraktiv för en svensk tjej än vad RFN är. Själv anser jag mig mer attraktiv. Om någon dam är intresserad av en invandrare, så lyckönskar jag honom; han har gjort ett kap. Hon är inte intressant för mig, för jag snor ändå åt mig de bästa "brudarna".

Om man ser det hela som ett genetiskt problem kommer alltihopa naturligtvis i en helt annan dager. Vid Slussen i Stockholm hade någon vandal kluddat "Sverige Sverige fosterland" på en vägg, för omväxlings skull helt rättstavat (Slumpen skall väl stå dessa analfabeter bi någon gång också, antar jag). En annan person, av annan åsikt, och vars vokabulär uppenbarligen översteg två ord, hade sedan lagt till några ord, så att den nya frasen löd "Sverige, inavel gör Sverige till missfosterland". Applåd.

Ett fenomen som nämligen alltid skall undvikas när man vill placera sina gener, är inavel, som i längden alltid ger upphov till sämre avkomma. Motsatta fenomenet kallas samkorsningseffekten, och innebär att avkomman blir livskraftigare ju längre genetiskt ifrån varandra föräldrarna befinner sig, till den gräns då föräldrarna tillhör två olika arter och avkomman således blir steril. Mulåsnan kan alltså vara stor som en häst, och lika stark som en åsna hade varit om den hade varit stor som en häst. Fullkomligt överlägsen, alltså.

Ens gener förs vidare fullständigt intakta om man sammankopplar dem med en negers, och man skulle naturligtvis kunna säga att det är den vägen vi måste gå, istället för att som RFN inskränka spridandet av sina gener till en alltmer krympande och inavlad genpool. Detta sista sagt som skämt men med allvar på botten. Själv har jag dock skaffat mig den snyggaste blonda blåögda damen, medan RFN får se sig brädade av invandrare. Losers.

"De snor våra jobb" (Och lever på socialbidrag, vad?)

Och alltså anser RFN att en arbetsgivare hellre anställer en invandrare än en RFN. Själv anser jag mig mer attraktiv på arbetsmarknaden, och tar inte vad skit som helst. Jag skulle aldrig ta de jobb invandrare får, jag skulle aldrig ens ha en arbetsgivare över mig, men RFN står där handfallna och gnäller över att mamma och pappa inte ordnar det för dem så de kan få de värsta skitjobben. Losers. Undermänniskor.

Om man ser det hela samhällsekonomiskt kommer saken naturligtvis i ett annat läge. Jobb genererar jobb. Socialbidragstagare är kunder som genererar jobb. Om RFN vill ha jobb så bör de uppmuntra invandringen. Om man tvärtom plötsligt minskade Sveriges befolkning med, säg, en tredjedel, så skulle ekonomin braka ihop, och vi skulle alla stå där utan jobb.

"Vi har inte råd"

RFN anser alltså sig själva vara ett gäng snåla hjälplösa fattiglappar. Själv har jag råd med vad jag vill, med eller utan pengar. Nå, den här typen av argument visar tydligt på RFN:s gnälliga, småsnåla, räddhågsna, materialistiska karaktär. Jag har mindre inkomst än de flesta, men just igenom detta mitt fria liv och kan göra vad jag vill. Vad är det RFN är rädda för? Att de inte skall kunna gå på krogen mitt i veckan? Att de skall få mindre socialbidrag? Men starta en krog själva, då, och drick så mycket öl ni vill!

Om man ser det hela samhällsekonomiskt kommer saken naturligtvis i ett annat läge. Anna Christensen, professor i civilrätt i Lund, sade en gång att staten inte har någon plånbok, och med det menade hon att ekonomin på ett nationellt (och globalt) plan består av ett ständigt flöde av varor, tjänster och pengar på den s k marknaden. Staten, de stora företagen, eller andra inflytelserika aktörer kan sedan gå in och styra det här flödet så att det leds igenom de saker man vill uppmuntra och förbi det man vill motverka. När staten säger "vi har inte råd" så vill de få förståelse för sitt agerande genom att anspela på en vanlig erfarenhet för löntagare: plånboken innehåller en viss mängd pengar, och när man spenderat dem så är de slut. Staten har dock ingen plånbok, utan har bara velat dirigera flödet förbi något man velat motarbeta. Ingenting går dock förlorat någonstans: om man ger en liten fri teatergrupp hundra miljoner i bidrag, så konsumerar de en del - de pengarna är således direkt tillbaka på marknaden - och resten sätter de in på bank. Banken sitter dock inte på pengarna, utan lånar ut dem, och så är också dessa omedelbart i omlopp.

Varje socialbidragstagande invandrare är således en kund, som hjälper till att hålla konsumtionen, och därigenom produktionen, uppe. Ville RFN ha jobb och därmed pengar, skulle de verka för en drastiskt ökad invandring.

"De förstör våran kultur"

RFN anser alltså sin egen kultur vara svagare, och dömd till undergång vid kontakten med varje annan kultur, medan jag vet att jag skulle fortsätta lyssna på Wagner om jag så stode i ett hav av sambadansande negrer. Jag skulle t o m kunna tänka mig att få dem intresserade.

Vilken kultur, förresten? RFN:arnas öldrickande, trivialmusiklyssnande, jeansklädda, illiterata kultur? Den bör förstöras. Som jag ser det är det RFN:s (och inte bara deras) barnsliga fascination för anglofila massproducerade ytligheter - inklusive den proletära nationalismen - som bär den största skulden till den svenska kulturens undergång, och som utgör det största hindret mot ett framväxande av en nationell kultur. Om invandringen skulle kunna utgöra ett effektivt hot mot denna s k "kultur" (som är en kultur i samma bemärkelse som "bakteriekultur"), så vore det varje riddares av den svenska fanan förnämsta plikt att öka invandringen så mycket som möjligt.

Ja, ni förstår vartåt det hela barkar hän. Jag predikar Övermänniskan, medan RFN är, och anser sig vara, undermänniskor, bara värda förakt.