Joseph Campbell - Fraser Boa: “Det här med gudar...” (Centrum för Jungiansk Psykologi 1994)


(sid 93-95:)

Om domesticeringen av djur var den första verkligt fundamentala förändringen (i civilisationens vagga vid Ur i Mesopotamien, i tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris, min anm.), så var grundandet av städer och uppfinnandet av skrivkonsten de andra. Såvitt vi vet låg de allra första städerna i det tidiga Mesopotamien, i det gamla Sumer, och de grundades troligen under det fjärde årtusendet före Kristus, låt oss säga omkring år 3200 eller något sådant. Där fanns det en professionell prästkast. De uppfann skrivkonsten (kilskrift, min anm.) och använde den till en början för att förteckna gåvor till templet, men senare också för att dokumentera sina observationer av himlen.

Att observera himlen var mycket viktigt därför att det var på så sätt man bestämde tidpunkten för sådden. Man skördar när grödan är mogen men för att kunna så vid rätt tidpunkt måste man “läsa” himlens tecken. Som ett resultat av nedtecknandet av dessa observationer upptäckte man att planeterna, som tidigare ansetts ha ett störande inflytande, rörde sig med en matematiskt bestämbar hastighet genom fixa konstellationer. Och nu börjar vi få matematiska mytologier, där vissa tal börjar bli viktiga.

Och sedan sker en total förändring av mytologierna hos de “primitiva” folken. Jag använder ordet “primitiv” med respekt. Jag avser med detta ord kulturer eller folk som fanns före skrivkonsten och innan städerna utvecklats. De stod nära jorden och nära naturen och speciell uppmärksamhet ägnades vanligen åt ovanliga objekt, till exempel ett ovanligt djur eller ett träd eller en speciell plats. Dessa blev föremål för tillbedjan. Men då människorna började ana att det fanns en kosmisk ordning förändrades deras värld. Låt oss säga att den “ofrånkomliga ordningen” tog över, och att det finns en ofrånkomlig ordning är fundamentalt i mytologierna hos alla utvecklade kulturer. Solens omlopp under dygnet och året, månens omlopp och dess cykler, planeten Jupiters omlopp och hastighet är exempel på denna nya “ordning”.
(...)
Det är vid den här tiden vi börjar få heliga skrifter, som skrevs i enlighet med och i termer av respektive folks behov och deras föreställningar om den kosmiska ordningen. Dessa heliga skrifter spreds sedan till folk som levde på andra platser, och de gick i arv till folk som levde i andra tider. Resultatet blev att de heliga skrifterna inte längre var relevanta för behoven och kosmologin hos de folk till vilkas tradition dessa skrifter hörde.

Det är på så sätt de heliga skrifterna överförts till oss och det är också orsaken till att de skär av kontakten med vårt eget liv och vårt eget land. Detta är en av de stora olyckorna med de heliga skrifterna. De förstenar och konserverar en myt i termer av den speciella kultur som fanns på den plats och vid den tid då skrifterna tillkom.

Så är det också i vår tradition där våra heliga skrifter har kommit från ett dåtida främre Orienten och in i vår värld av i dag, och det förklarar varför vi upplever att det finns en konflikt mellan vetenskap och religion. Egentligen existerar det ingen sådan konflikt. Det finns däremot en konflikt mellan tjugonde århundradets vetenskap och den från första årtusendet före Kristus, då universum bestod av tre olika nivåer och då “världen” var så liten att man inte hade någon aning om att det fanns polynesier eller kineser eller hinduer. Det finns inget omnämnande av dem alls i våra heliga skrifter. Där finns bara Sem, Ham och Jafet.