Tänk om det var så, att om man såg att någon hade tagit knark och mådde dåligt av det, så gick man fram och kollade för att man ville hjälpa den - den kanske behöver frisk luft, den kanske behöver lite vatten, den kanske behöver ligga ner i lite lugn och ro, den kanske i värsta fall behöver läkarhjälp - men det man vill nu är att påföra mer lidande på den som redan lider, ja, det *börjar* med att man vill påföra lidande, helst på någon som redan lider, och man går sedan runt och *letar* efter någon att påföra detta lidande.

När skall man lära sig? Det finns judar, bögar, katoliker, anarkister, kristna, knarkare och många andra. I sina egenskaper att vara detta har ingen av dessa skadat någon annan eller förstört någonting. Skadorna uppstår när de skador man tillfogar dem så att säga spiller över på vanligt "oskyldigt" (inte!) förhatligt hederligt folk. Var och en av dessa grupper har varit allmänt accepterade, varit de som rulat fullständigt, och varit belagda med dödsstraff.

Människan har alltid velat se andra lida, alltid för sitt nöjes och sin njutnings skull velat plåga eller rent av utrota marginaliserade grupper, antingen genom att tvinga dem att sluta med vad det än kan vara som de tycker ger mening åt livet (som man gjort med alla de ovanstående grupperna, och som man med de mest skiftande svepskäl gjort med dansanta ungdomar genom tiderna: ni har väl läst om "dansförbud") eftersom man av erfarenhet vet att inget lidande är så stort som ett meningslöst liv, eller genom att utrota dem rakt av: stoppa in dem i fängelse, läger, eller till och med döda dem. När man fått bukt med en grupp, eller den kommit ur modet, har man redan hittat en ny grupp att plåga.

När skall man lära sig? Det är *människor* det är fråga om, människor som lever och känner och har rätt till sina egna liv. De har rätt att kräva att vi låter dem leva som de vill. De har rätt att kräva att vi ställer upp på dem om det går dåligt för dem eller de behöver hjälp. Vad har vi gjort genom alla tider? Jo, så fort de som har makten, de som förtryckt oss, har pekat ut en liten svag marginaliserad grupp och sagt att "det är inte vi" (förtryckarna, alltså) "som förtrycker er, det är de som gör det, det är de som förstör för er" så har alla i blind lydnad mangrant med största förtjusning ställt upp på makthavarnas sida och kastat sig över vilka det nu kan vara.

Judarna förstör våra gener, invandrarna förstör vår kultur, bögarna sprider aids, katolikerna förstör vår religion, anarkisterna förstör vår demokrati, de kristna förstör vår moral, häxorna förstör våra kor, ravearna förstör våra fina ungdomar, och knarkarna förstör vår fina fina ravekultur. Alla medel är tillåtna för att möta den största samhällsfaran någonsin. Att det som utnämns till största samhällsfaran någonsin kan vara norm nästa sekel eller vice versa har aldrig någon fattat. Att skadorna på samhället uppkommer enbart och uteslutande som ett resultat av kontrollen av dessa grupper fattar ingen.

"Vansinne! Vansinne! Överallt vansinne! Vart jag än forskande tittar i världshistorien för att förstå orsaken till att folk i meningslöst blint raseri plågar och pinar varandra tills de blöder... Den som flyr tror sig vara den som jagar: smärtan han känner när han hugger in på sitt eget kött tror han är offrets smärta, och det skänker honom njutning. (...) I gränder och på gator börjar ett raseri: män, kvinnor, ungdomar och barn hoppar på varandra som vore de galna och blinda, och - som om vansinnet kunde ursäkta det - så regnar det hugg och slag; folk skär och krossar varandra för att släcka sin vredes eld. Vems fel var det? 'Ja, det var tomten som hjälpte till där!' 'En lysmask hittade inte sin maka, det var det som ställde till med all skada!' 'Det var fläderträdets fel!' 'Nej, det är för att det är midsommarafton.' Men det är ju redan midsommardag!"

(Hans Sachs i Mästersångarna i Nürnberg av Richard Wagner, översatt så gott det går av Pastor Paradox)


Välkommen Sida 2 Paradox SRN