"Koncentrationslägersyndromet": När övermakten är för stor går man känslomässigt och mentalt över på dess sida.

Det var alltså inte så att judarna blev nazister. Däremot förekom det i koncentrationslägren en del konflikter mellan judar och nazister (äsch?). Vid något sådant tillfälle kunde alltså någon jude tycka att det var bäst att någon annan jude gjorde som nazisterna sade (Lagen, massmedia och den moraliska majoriteten var ju ändå nazistiska), för annars skulle nazisterna bli provocerade, och då skulle det bara bli en massa bråk (jaja, understatement igen, jag vet). Själva poängen är att en jude kunde tycka att det var en annan judes fel att en nazist reagerade som han gjorde: rent moraliskt och etiskt hade alltså den ena i praktiken (om än inte i teorin) gått över på nazisternas sida.

I en del gruppsammanhang när jag var liten (klass- eller gosskörsresa eller läger eller liknande) uppträdde detta fenomen: ibland blev det så att säga "lite stimmigt" och svårt att hålla reda på folk. Då kunde någon av dessa unga gossar resa sig och säga: "Nej hörni, nu är faktiskt (ledaren) besviken på oss för att vi är så stökiga, nu är (ledaren) trött på oss för att vi är så bråkiga" osv. Den unge gossen hade mycket väl kunnat tycka detta från sitt eget perspektiv, men gjorde det i stället från ledarens, som var så att säga "mer rätt" än hans eget.

Massmedia hetsar upp den moraliska majoriteten genom att skapa moraliska paniker. Massmedia är i sin tur ekonomiskt beroende av den moraliska majoriteten - som utgör massmedias kundkrets - och går därför i den moraliska majoritetens ledband, och skapar de moraliska paniker som den moraliska majoriteten kräver, och vars livsluft de är.

Att det blir en konflikt mellan rave å ena sidan, och massmedia, den moraliska majoriteten och deras hantlangare polisen å andra sidan, är bara naturligt: moralpaniker har alltid kommit som amen i kyrkan. Eftersom övermakten är mycket stor, och man inte kan vinna mot den, är det också naturligt att många raveare ser den här konflikten från övermaktens synvinkel, ställer sig moraliskt på deras sida, och anammar deras kritik, även om det inte nödvändigtvis sker på deras bevekelsegrunder.

Det är alltså inte så att ravearna blir poliser. Däremot förekommer det en del konflikter mellan raveare och poliser. Vid något sådant tillfälle kan alltså någon raveare tycka att det är bäst att någon annan raveare gör som poliserna tycker (Lagen, massmedia och den moraliska majoriteten är ju ändå på polisernas sida), för annars kommer poliserna att bli provocerade, och då kommer det bara att bli en massa bråk. Själva poängen är att en raveare kan tycka att det är en annan raveares fel att polisen reagerar som han gör: rent moraliskt och etiskt har alltså den ena i praktiken (om än inte i teorin) gått över på polisens sida.