och mänskors bröd
HERRENS BÖN
(Matt. 6:9-13)
|
Pater noster, qui es in cælis: sanctificetur nomen tuum; adveniat regnum tuum; fiat voluntas tua, sicut in cælo et in terra. Panem nostrum cotidianum da nobis hodie; et dimitte nobis debita nostra, sicut et nos dimittimus debitoribus nostris; et ne nos inducas in tentationem; sed libera nos a malo. |
Fader vår, som är i himlen: Må det helgas, ditt namn; Må det komma, ditt rike. Må din vilja ske, så som i himlen också på jorden. Vårt bröd, det dagliga, ge oss idag, och förlåt oss våra skulder såsom också vi förlåter dem som är skyldiga oss. Och inled oss inte i frestelse utan befria oss från det onda. |
Detta är Fader vår från Matteusevangeliet, 6:9-13. “Ty riket är ditt...” osv är ett senare tillägg. I Lukasevangeliet 11:2-4 är bönen kortare, och man har ur detta härlett en hypotetisk “urversion” som bara har de tre punkterna riket, bröd och förlåtelse: “Fader, tillkomme ditt rike. Vårt bröd, det dagliga, ge oss idag. Och förlåt oss våra synder, såsom också vi förlåter alla som är skyldiga oss”. Sedan har bönen, precis som den judiska förlagan, byggts på med bönepunkter i början och slutet, och före kärnpunkten, den om brödet. (Fader vår i Egnell-Fridrichsen: Svenskt bibliskt uppslagsverk, Stockholm 1948)
Brödet är cotidianus, “dagligt, vardagligt, alldagligt”. I de grekiska evangelierna står epiousios, vilket visserligen kan komma från ett ord för “imorgon”, men också betyda “för att vara”, “för ens bestånd” och liknande, och med tanke på den latinska översättningen är väl detta en troligare tolkning.
Hieronymus ändrade på slutet av 300-talet cotidianum till supersubstantialem (ordagrant: “över-under-stå-igt”) i Matteus, men lät cotidianum står kvar i Lukas. Detta har lett vissa till slutsatsen att det inte är vanligt tuggbart bröd det handlar om, utan översinnligt, himmelskt. Dock är dessa bägge ord avsedda att vara översättning av samma grekiska ord, så att supersubstantialem också borde betyda “för bestånd”. Sålunda har åsikten att supersubstantialem betyder “översinnligt och himmelskt” också ansetts som heresi.
(Läs mer här.)
|
Respexit Elias ad caput suum subcinericium panem qui surgens comedit et bibit |
Elias såg vid sitt huvud en glödkaka. Han steg upp, åt och drack | (1 Kon. 19:6) |
|
et ambulavit in fortitudine cibi illius usque ad montem Dei. |
och vandrade styrkt av denna föda ända till Guds berg. | (1 Kon. 19:8) |
|
Si quis manducaverit ex hoc pane vivet in æternum |
Om någon äter av detta bröd skall den leva i evighet | (Joh. 6:51) |
|
et ambulavit in fortitudine cibi illius usque ad montem Dei. |
och ha vandrat styrkt av denna föda ända till Guds berg. | (1 Kon. 19:8) |
Elias hade duellerat med Baalsprofeterna och med lite lätt fusk vunnit, och sedan låtit avrätta dem alla varvid han blev tvungen att fly hals över huvud till Horeb, som är ett heligt berg, Mose uppenbarelses berg i Sinai, där han alltså skulle vara fredad. Där skall Gud visa sig för honom, och Elias ser i tur och ordning en storm, en jordbävning och eld, och Gud är inte i dem, men däremot i den stilla susningen.
Under flykten till Horeb sker det som skildras på motstående sida. Trött, hungrig och ångerfull somnar Elias under en ginstbuske, men vaknar av att någon ger honom en “glödkaka”, och uppmanar honom att äta upp den, eftersom han annars inte kommer att orka hela vägen ända till Guds berg. Ordet för “glödkaka” är ordagrant “under-aska-bröd”, som man gräddade genom att lägga ut stenar, tända en eld över, och, när den brunnit ner, raka bort askan, lägga degen på de heta stenarna, lägga tillbaka den heta askan ovanpå brödet, grädda hastigt och äta upp tämligen omgående (Man åt aldrig gårdagens bröd, eller sparade bröd till morgondagen).
Versen “Om någon äter av detta bröd...” visar hur man skall tolka denna historia. Brödet (i Johannesevangeliet, och alltså även det i konungaboken) är Livets bröd, Kristus själv. Elias ökenvandring är alltså våra liv, och Guds berg är Sion, det himmelska Jerusalem. Utan livets bröd kommer vi inte orka den långa vandringen dit.
Detta sätt att läsa Bibeln, där allting hänger ihop på ett metaforiskt plan, kan man se i Biblia Pauperum. En sida ur den finns på nästföljande uppslag, och på uppslaget efter finns en översättning.
|
Legitur in genisi · xiiii · capitul° quod cum Abraham de sede inimicorum redijt et feret secum magnam predam, quam ex cussit de inimicis suis tunc melchi cedech sacerdos dei summus optu lit ei panem & vinum : melchice- dech xpistum significat qui panem & vinum id est · corpus et sanguinem suum in cena suis discipulis ad edendum et biben dum porrigebat |
(Porträtt föreställande Kung David och Salomo) |
Legitur in exodo xvi · capitul° quod dominus precepit moysi ut diceret populo quod quilib& tollent de manna celesti quod cum sufficet sibi pro die illa man na autem celeste quod dominus israellicitis dedit significabat panem sanctum·scilicet·sanctis simum corporem quod ipse in cena dedit suis discipulis cum dicebat acci pite ex hoc omnes &c |
Proverbiorum · ix · (Ords. 9:5) |
David Panem angelorum manducavit homo (Ps. 78:25) |
|
Melchicedech rex salem proferens panem et vinum (Bilden till vänster illustrerar 1 Mos 14:18) |
Accipite & manducate hoc est corpus meum (Bilden i mitten illustrerar Matt. 26:26) |
Pluit illis manna ad manducandum (Bilden till höger illustrerar 2 Mos 16 och Ps. 78:24) |
| versus |
Sacra notant cristi que melchicedech dedit isti |
versus |
Se tenet in manibus Se cibat ipse cibus |
|
ysaias ·lv |
Audite audientes me et commedite bonum (Jes. 55:2) |
(Bild av Jesaja & Salomo) |
Sapiencie · xvj · |
Panem de celo presti tisti illis (Vish. 16:20) |
| versus Rex sedet in cena : turba cinctus duodena |
|
Det läses i Genesis, 14:e kapitlet, att när Abraham från fiendernas säte återvänt och burit med sig stort byte, som han ur skakat fienderna sina, då (tog) Melki sedek, Guds högste präst, (och) bar till honom bröd och vin. Melkise dek betecknar Kristus, som (tog) bröd och vin dvs sin kropp och sitt blod, vid måltiden med sina lärjungar, till att äta och dricka (och) sträckte fram. |
(Porträtt föreställande Kung David och Salomo) |
Det läses i Exodus, 16:e kapitlet, att Herren förelade Moses att säga till folket att de så mycket kunde ta, av den himmelska mannan, som skulle räcka åt dem för denna dag. Men man nan, den himmelska, som Herren till israeliterna gav, betecknar det heliga brödet, nämligen den helig aste kroppen, som denne själv vid måltiden gav sina lärjungar, när han sade: “Tag emot av detta alla” osv. |
Ordspråkens · 9 · (Ords. 9:5) |
David Människan åt änglars bröd (Ps. 78:25) |
|
Melkisedek, kung i Salem frambärande bröd och vin (Bilden till vänster illustrerar 1 Mos 14:18) |
Tag & ät detta är min kropp (Bilden i mitten illustrerar Matt. 26:26) |
Det regnade åt dem manna att äta (Bilden till höger illustrerar 2 Mos 16 och Ps. 78:24) |
| vers: |
Det heliga, som Melkisedek gav honom, betecknar Kristus. |
vers: |
Han håller sig i händerna Han äter, själv mat. |
|
Jesaja ·50 |
Hör, ni som hör mig, och ät det goda (Jes. 55:2) |
(Bild av Jesaja & Salomo) |
Vishet · 16 · |
Bröd från himlen har du fram- ställt åt dem (Vish. 16:20) |
| vers: Kungen sitter i måltiden, omgiven av tolvtalig skara |
Till höger i bild sägs överst att det regnar manna från himlen, och att Gud ber Moses säga åt folket att bara ta det de behöver för dagen. Mannan är brödet, dvs Kristi kropp, som han gav lärjungarna, och som han ger oss under nattvarden. I citatet från Psaltaren därunder kallas mannan “Änglars bröd”, och i citatet från Vishetens bok talas det åter om änglarnas bröd och brödet från himlen. Allt detta betyder samma sak, nämligen brödet, Kristi kropp, som vi blir ett i, genom nattvarden, vilket visas i mitten.
Dessa citat i Biblia Pauperum återfinns i den medeltida liturgin. På nästa uppslag berättas, till nattvardsgången, historien om mannan i öknen, och på nästa uppslag utvidgas symboliken ytterligare: Berättelsen om hur Visheten vill ge oss av sitt bröd kopplas ihop med liknelsen om det himmelska gästabudet, och den lidande Job som göder sina arbetare visar sig också beteckna Kristus som ger oss av sin kropp, i sången som jämför Jesus med sädeskornet som måste ner i underjorden och dö för att kunna uppstå.
(Läs mer här.)
KOMMUNIONSANTIFON (Ps. 78:25)
|
Panem cæli dedit eis, panem angelorum manducavit homo |
Himlens bröd gav han dem. Människan åt änglars bröd |
(Ps 78:1-3)
|
Attendite popule meus legem meam, inclinate aurem vestram in verba oris mei |
Hör, mitt folk, min lag, böj ert öra till min muns ord. |
Aperiam in parabolis os meum, loquar propositiones ab initio. |
Jag öppnar min mun i liknelser, jag skall tala påståenden från begynnelsen, |
Quanta audivimus et cognovimus ea, non sunt occultata a filiis eorum in generatione altera. |
hur mycket vi hört och känner till om dessa saker, de har inte dolts för deras barn i andra generationen. |
[... och sedan hoppar vi över hela historien om flykten ur Egyptiska fångenskapen, och knorrandet i öknen, ända tills...]
(Vers 23-25)
|
Et mandavit nubibus desuper, et ianuas cæli aperuit. |
Och han befallde molnen från ovan, och himlens portar öppnade han |
|
Et pluit illis manna ad manducandum, et panem cæli dedit eis. |
och det regnade åt dem manna att äta, och himlens bröd gav han dem. |
|
Panem angelorum manducavit homo, cibaria misit eis in abundantia. |
Änglars bröd åt människan, livsmedel sände han dem i överflöd. |
(Vers 70-72)
|
Et elegit David servum suum, et sustulit eum de gregibus ovium de post fetantes accepit eum |
Och han valde David, sin tjänare, och lyfte upp honom från fårens flockar, från de som fött lamm tog han emot honom |
|
Pascere Jacob servum suum, et Israel hereditatem suam. |
för att valla Jacob, sin tjänare, och Israel, sitt arv, |
|
Et pavit eos in innocentia cordis sui, et in intellectibus manuum suarum deduxit eos. |
och han vallade dem i sitt hjärtas oskyldighet och med förståndet av sina händer ledde han dem. |
RESPONSORIER TILL CORPUS CHRISTI
|
Homo quidam fecit cœnam magnam & misit servum suum hora cœnæ dicere invitatis ut venirent |
En man gjorde en stor måltid och sände sin tjänare att säga måltidens timme till de inbjudna, så de skulle komma, |
| quia parata sunt omnia. | ty allt är förberett. (Luk. 14:16-17) |
|
Venite comedite panem meum & bibite vinum quod miscui vobis |
Kom, ät mitt bröd och drick vin som jag blandat åt er, (Ordspr. 9:5) |
| quia parata sunt omnia. | ty allt är förberett. (Luk. 14:17) |
- − o 0 o − - - − o 0 o − - - − o 0 o − -
|
Cœnantibus illis accepit Iesus panem & benedixit ac fregit deditque discipulis suis & ait |
När de åt tog Jesus brödet och välsignade och bröt det och gav till sina lärjungar och sade: |
|
Accipite & comedite hoc est corpus meum |
Tag och ät, detta är min kropp. (Matt. 26:26) |
|
Dixerunt viri tabernaculi mei: Quis det de carnibus eius ut saturemur? |
Männen i mitt tält sade: Vem ger av sitt kött så vi mättas? (Job 31:31) |
|
Accipite & comedite hoc est .... |
Tag och ät, det är ... |
|
Larga manu seminatum granum hoc frumenti |
... med generös hand sått, detta sädeskorn, |
|
terre bone commendatum hora competenti |
åt den goda jorden anbefallet i rättan tid. |
|
nisi morte sit mundatum vitam conferenti |
Om det ej blir renat genom döden som medför liv, |
|
non resurget duplicatum sibi vel serenti |
kan det inte uppstå mångfaldigat eller bli sått igen. (eller efterföljas av andra.) |
|
igitur premoritur sic ad vitam reducitur per iustum deificum |
Därför dör det för att så ledas åter till liv genom riktigt gudomliggörande. |
|
o o o o o o typicum celicum granum et triticum |
O! O! O! O! O! O! Typologiska*, himmelska sädeskorn och vetemjöl! |
|
o o o o o glorificum multiplicum sed ex uno reliquum |
O! O! O! O! O, den ärofulla, mångfaldiga, men av en enda efterlämnade, |
|
... corpus meum. |
... min kropp. |
(* Typologiska = “symboliska, metaforiska, allegoriska” osv.)
|
Sacris solemniis iuncta sint gaudia et ex præcordiis sonent præconia recedant vetera nova sint omnia corda voces et opera |
Med heliga högtider skall glädje förenas och ur mellangärden skall häroldsstämmor ljuda. Det gamla skall träda tillbaka, de skall alla bli nya: hjärtan, röster och verk. |
|
Noctis recolitur cœna novissima qua Christus creditur agnum et azyma dedisse fratribus iuxta legitima priscis indulta patribus |
Den återupplivas, nattens sista måltid, i vilken Kristus – tros det – lamm och ojäst bröd ska ha gett till bröderna enligt lagar unnade av uråldriga fäder. |
|
Post agnum typicum expletis epulis corpus dominicum datum discipulis sic totum omnibus quod totum singulis eius fatemur manibus |
Efter det typologiska lammet, och fullbordad måltid blev Herrens kropp given till lärjungarna (lika hel till alla som hel till var och en) av hans händer, som det oss berättas. |
|
Dedit fragilibus corporis ferculum dedit et tristibus sanguinis poculum dicens accipite quod trado vasculum omnes ex eo bibite |
Han gav åt de bräckliga kroppens maträtt och gav åt bedrövade blodets kalk, sägande: “Tag emot kärlet jag överlämnar. Drick alla av det”. |
|
Sic sacrificium istud instituit cuius officium committi voluit solis presbyteris quibus sic congruit ut sumant et dent ceteris |
Sålunda, detta sakrament instiftade han vars tjänst han ville skulle förbindas de enda präster som han så samlar för att emotta och ge åt övriga. |
|
Panis angelicus fit panis hominum dat panis cælicus figuris terminum O res mirabilis manducat dominum pauper servus et humilis |
Änglars bröd blir mänskors bröd, himmelskt bröd ger figurens* fullbordan. O, märkliga sak: Han äter Herren, den fattige och ödmjuke tjänaren. |
|
Te trina deitas unaque poscimus sic nos tu visita sicut te colimus per tuas semitas duc nos quo tendimus ad lucem qua inhabitas |
Dig, trefaldiga gudom och ene, ber vi att du så besöker oss som vi vördar dig. På dina stigar led oss, där vi styr kosan mot ljuset du bor i. |
| Amen | Amen. |
(Hymn av Thomas av Aquino, 1225 - 1274)
(* Figurens = “bildens, typologins, symbolens, metaforens, allegorins” osv.)
Det är av naturliga skäl ont om flerstämmiga medeltida sättningar av Fader Vår, eftersom den är avsedd att sjungas av församlingen tillsammans, men här är iallafall en från runt början av 1200-talet, kanske av Perotinus, komponerad i karakteristiskt omväxlande och ganska dissonant harmonik.
|
Pater noster, qui es in cælis: sanctificetur nomen tuum; adveniat regnum tuum; fiat voluntas tua, sicut in cælo et in terra. Panem nostrum cotidianum da nobis hodie; et dimitte nobis debita nostra, sicut et nos dimittimus debitoribus nostris; et ne nos inducas in tentationem; sed libera nos a malo. Amen. |
Fader vår, som är i himlen: Ditt namn skall helgas; Ditt rike skall komma. Din vilja skall ske, så som i himlen också på jorden. Vårt bröd, det dagliga, ge oss idag, och förlåt oss våra skulder såsom också vi förlåter dem som är skyldiga oss. Och inled oss inte i frestelse utan befria oss från det onda. Amen. |
En sekvens av Thomas av Aquino från omkring år 1264, Lauda Sion, kommer här i en svensk översättning från ett manuskript från 1540 från Bjuråker i Hälsingland. En del av sångerna i detta manuskript är kopierade från ett manuskript från Malmö 1529, vilket gör att man kan se några exempel på medeltidsskånska i dem.
|
Sÿon prise then tigh frelste / födde ledde och nogh älste* : m& loffsong och samuit · Han är större äre världher : en han aff tigh bliffuer vördher / som tog tich frå helffuetit · | ||
| (* älste = “älskade”) | ||
|
Thå han natuard hölt sist vid bord : vttÿdde thenne samma ord : för tolff sinom läriunghom · Thetta nÿa testamentit : och thet helga sacramentit : som skal giffuas för mångom · | ||
|
| ||
|
Jesu herre tigh vari loff : först frå tijn creaturs vphoff och ee* förutan enda · Att tu ville vppå thenne daghen : plat för venda then hård strenge laghen : och oss tina nåd senda / | ||
| (* ee = “alltid”, samma e som i evig.) | ||
|
Then gambla påskan hållen är : och barmhertigheet få vij her nw : för iesu natuard skul · Lagsens strengheet thå var fordom : viker vndan iesu ordom : all falsk läre driff om kul · | ||
|
| ||
|
Thet iesus böd j natuardhen : bödh han kringom heela världhen : thaga sigh til åminne · Han var j sin gudhom nogh vijs : han gaff oss brödt och vijn til spijs : genom sin ord och sinne · | ||
|
| ||
|
Christne hålla thenne plägseedh : ath vndfå christi kiött j bröd : och dricka hans blodt j vijn · Hwadt tu eÿ begripa kunde : eÿ m& hierta eller munne : tron stadfestar hoghen tijn · | ||
|
| ||
|
Wnder thessa åtskiljde ting : skÿler sigh all vår förlösning : vti tweggiä* handa** skijn · Här är iesus vår herre godt / itt kiött j matt och drÿck j blodt : j sitt helge lechamen · | ||
|
(* tvägge kommer från två på samma sätt som bägge kommer från båda. ** Tväggehanda betyder alltså “av två olika slag”, precis som enahanda betyder “av ett enda slag”, och allehanda “av alla möjliga slag”.) | ||
|
Han är icke skipt j stÿckiom : som vij giörligh seem och tÿckom : vthan hela gudh och man · Taghen en och taghen månge : så then ene som then andre · allä få en gudh och man · | ||
|
| ||
|
Taghen onde taghen godhe : likauel j twegge lunde* · sigh til dödt eller liff · Ett ewigt liff få the gode · ondom skil alt i hans blode · then til både liff och siel · | ||
| (* tväggelunda, “på två sätt”, precis som annor-, inga-, någor-, samma-, sålunda betyder “på annat, inget, något, samma, så sätt”.) | ||
|
När the skipte sacramentet : kom j hugh thet regementit : iesus vtgaff testamentit : och sielffuer sigh vthi brödt Wij skolom så tro och tÿckia : han låter sigh inna lÿckia* · m& sin ordt vthi hwart stÿcke : en gudh ther för oss leedh dödh · | ||
| (* “stänga”, samma som engelska och svenska lock, ordet finns kvar i ändalykt.) | ||
|
Sij thet samma ängle brödet : then siels spijs som är bedröffuat : thet är rätte barne brödet : thet eÿ skal fåås hundommen* När thennä figuran skedde** : abraham sin son vthledde · såsom påsca lambit tedde · gudz brödt kom aff himmelen · | ||
|
(* Det ej skall fås åt hundarna = “Det skall ej ges åt hundarna”. ** figur = “typologi”: När Jesus ger oss av brödet, så betyder det att Abraham ledde ut sin son för att offras - som Kristus på korset, som påskalammet - och att manna kom från himlen.) | ||
|
Jesu christe hörde* godhe · spijs oss m& titt milde mode · m& kiött och tinom blodhe · att vij vardom alle godhe · kringom hela verldena · Tu som inghen vil fördöma · lätt oss icke från tigh huerffua** · nåd och venskap oss föruerffua · ath vij måghom m& tigh ärffua · himmelrikis glädie · amen · | ||
|
(* “herde”. ** värva = “kasta” torde vara skånska, jfr tyska werfen. På svenska hette det värpa.) | ||
Till sist en sång om den gamla surdegen som skall rensas ut. Man brukade spara surdegen ett helt år. Himmelriket är - som bekant - som en surdeg (Matt 13:33; Luk 13:20-21) som står för bestående värden, men en gång per år, under påsken, det osyrade brödets högtid, rensade man ut den gamla surdegen och satte en ny deg, en symbol för våren, livets återvändande och återuppståndelsen. I citatet om att rensa ut den gamla surdegen (1 Kor 5:7) står detta för ett avståndstagande från gamla synder och ovanor, och ett uppvaknande och förnyande i det egna livet.
|
Filii Calvarie, sonet vox letitie, Filii Calvarie, nostra est redemptio, o, o, cuius resurrectio omni plena gaudio. |
Kalvariebergets barn, låt glädjens röst ljuda, Kalvariebergets barn, vår är frälsningen, O!, O!, vad hans uppståndelse är full av all glädje. |
|
Rex est iste glorie, Rex sine principio. |
Denne är ärans konung, konung utan början. |
|
Principes superbie, exufflat de medio. |
Övermodiga härskare tar han andan ur. |
|
Nos expurgat hodie, a fermenti vitio. |
Han rensar oss idag från gammal surdeg. |
|
Ergo Syon filie, sonet vox letitie, nova sit conspersio. o, o, cuius resurrectio omni plena gaudio. |
Så, Sions döttrar, låt glädjens röst ljuda, det skall vara ny deg! O!, O!, vad hans uppståndelse är full av all glädje. |
Sjöng gjorde “Pisces Dei”, Guds fiskar. I Nya testamentet finns en utvecklad fisksymbolik av osäkert ursprung: “Jag ska göra er till människofiskare” säger Jesus, och använder fisken som symbol vid flera tillfällen: “Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det.”, “Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk?”, de underbara fiskafängena i Luk 5 och Joh 21 (“Den natten fingo de intet”, ni vet) som handlar om hur man ska missionera, den mystiska fisken med silverpenning i munnen i Matt 17:27, eller när han utfodrar femtusen med fem bröd och två fiskar, resp fyratusen med sju bröd och några fiskar.
Efter detta fick fisksymbolen en än större betydelse hos de kristna. Tertullianus sade c:a år 200 att vi kristna är små fiskar eftersom vi är födda i vatten, alltså pånyttfödda genom dopet. Och när man upptäckte att om man sade “Jesus Kristus, Guds Son, vår Frälsare” på grekiska, “Iesous Christos Theou Yios Soter” och tog första bokstaven i varje ord, så fick man ordet Ichtys som betyder “fisk”, så var lyckan gjord. Eftersom ett grekiskt litet “a”, alfa, ser ut som en liten fisk, och Jesus sade att han var “alfa och omega” så blev glädjen än större. De tidiga kristna i Rom lär således ha klottrat “lilla a” lite här och var, i katakomber och annorstädes.
Och för övrigt återfinns vi på nätet på http://paradox.provocation.net/medeltid/index.htm