"Ola Björling" wrote:
>
> http://www.expressen.se/article.asp?id=73649
>
> Har vi inte hört detta förr? Det var väl brittisk press som tryckte liknande
> påhitt för sisådär ett år sedan, och den gången visade det sig ju sakna alla
> spår av sanning.

Det verkar som om allas största fasa skulle vara att något har med sex att göra. Om man lyckas få in sex i det hela så antar allt plötsligt religiösa proportioner, och blir till någon slags kosmisk djävulsdyrkan som man står fascinerat skräckslagen och fullständigt handfallen inför. Det räcker med ordet "sex" för att folk skall skrika av skräck. Tänk bara på hur alla droger i ett tidigt stadium av demoniseringen av dem lanserats som "sexdroger" av massmedia. Inte bara droger, förresten: I den här "dansförbud" som jag skrev, om ni kommer ihåg den, gjordes ju samma koppling till dans, och folk skrek om att "anständigheten ryser vid tanken på dessa ORGIER" och att "tillfälle gavs till de mest otyglade uttryck av de smutsigaste böjelser", att dansen tvingade in oskyldiga flickor in i en häxvirvel av prostitution och droger som i Beck-filmen "Vita Nätter" osv osv.

Vad fan beror detta på? Uppenbarligen finns det folk som hela tiden tänker på sex, samtidigt som de hävdar att sex är det värsta som överhuvudtaget kan tänkas. Enligt dessa sexofoba människor är det dessutom så att alla andra, "de onda", håller på med sex hela tiden, och det går inte in i sexofobernas hjärnor att folk kan ha kul, dansa osv utan att tänka på sex. Sexofobens bild av sex är ett stönande dreglande monster som vill sticka in sin penis i ett oskyldigt flicksköte, och när man sedan försöker förklara att det visserligen stämmer, men att det kan vara väldigt vackert, fint, stämningsfullt och romantiskt, så går sexofoben i toppspinn och skriker om att "Ha! Det var väl det jag visste! Du gillar det! Du njuter av det! Erkänn! Erkänn!" Och när man lite ödmjukt påpekar att det är ju det det hela går ut på så får man en känsla av att sexofobens hela världsbild kollapsar, vilket är en smula paradoxalt, eftersom sexofoben efter mycket arbete just lyckats få den bekräftad: "HA! Du... Ditt... Ditt... MONSTER!!!" osv, och en mängd utsagor om att "det här var det absolut värsta vi någonsin sett", vilket också är en smula paradoxalt, eftersom samma personer hävdar att det är så här hela tiden.

Det blev mycket om sex här nu, men det är samma tongångar som man känner igen hela tiden, beträffande rave, knark, trädkramare, arbetslösa, you name it. Jag har en teori om att det hela beror på att folk har i sig själva en känsla av vad som är rätt och fel (i etisk bemärkelse, oberoende av moral), att de sedan får lära sig att det de tycker är rätt är fel och vice versa, och att när de sedan ser någon göra det de själva vill göra men fått reda på att de inte får, så väcks begäret till att göra detta till liv inom dem, och det måste de försvara sig emot (eftersom de ju inte får göra det här) genom att försvara sig emot dem som gör detta vad det nu är (eftersom det är de som väcker begäret till liv), och försvara sig gör de genom att gå till attack och fördöma. När de så går ut offentligt och fördömer ditten och datten så får detta till konsekvens att de aldrig kommer att kunna göra vad de själva vill, det som de innerst inne vet är rätt, eftersom de inte själva kommer att kunna hemfalla åt något som de fördömer med sådan energi.

Helvetet består av frånvaro. Människorna lever i sina privata helveten och vet inte om det. Beviset för att de lever i ett helvete är att de upplever en kortvarig lycka, en kortvarig lindring i sina plågor, dels när de kan ge någon annan ett helvete (som i exemplen ovan) och de således inte lider ensamma, dels när de kan uthärda sitt helvete, typ att det går bra på jobbet och liknande, och dels när de kan ta semester från sitt helvete, t ex när de tar semester och är lediga.

Vansinne! Vansinne! Överallt vansinne!